Livet atm

Jag minns förra april för då gick jag på mammaledighet. Jag minns att jag strosade på stan i kofta och kavaj. Gick på pedikyr för att ha fina tår när Gunnel skulle komma.

I år är det inte lika härligt så, det är kallt och jag saknar ivern i kroppen, den som kommer med den blå himlen och möjligheterna som värmen ger.

Livet varvas med besök på stan, luncher med vänner och lugna dagar hemma. Är vi hemma vaggar jag Gunnel i sele och lägger över henne i vagnen som sen vaggas av nån norsk briljant liten gungmaskin, en sleepytroll, döpt efter norska troll. Den är min bästis faktiskt, hjälper mig med ett par extra händer och ger mig lite ro och förlängda pauser. Då kollar jag just nu på Gordon Ramsay som reser runt på balla platser och lagar mat med människor som bor där. Finns på Disney. Väldigt mysigt. Vackra miljöer, producerat av national geographic så det lägger ju ribban, och inspirerande mat.

Jag hinner inte vara i studion så mycket som jag skulle önska. Drömmer om att bygga större skulpturer. Som jag vill ha på nån ball plats!

I helgen ska jag på vernissage på Nalen, Amanda Malm som också bloggar här och också är representerad av WAY Gallery ställer ut, det ska bli härligt! Funderar på att klä upp mig lite för att göra det extra härligt.

Och så tuffar det på. Ska livet alltid vara såhär tänker jag? Det ska ju inte det.

Jag både börjar längta efter jobb, att få dressa upp lite och vara vuxen och jag. Men det här livet kommer ju saknas ihjäl. Så stolt för oss det här året. Aldrig hört min mamma eller annan prata om vårt första år. Sett på film men just det där att dela vackra minnen. Jag vet att jag ska berätta för Gunnel om allt vi gjort.

Jag börjar bli sugen på kombon kostym sneakers. Ett tecken på att jobbpersonan börjar vakna? Bra välsittande kostymbyxor och alldeles för stora kavajer känns jättehärligt.

Men först ska sommaren och alla klänningar få leva upp. Strumpor i klackskor och bara ben.

Så nu, en liten stund Gordon Ramsay innan hon vaknar igen.

<3