Ensamlördag & vårhår

Igår åkte jag in till stan på morgonen för att klippa mig och slinga håret. Jag tog ju mod till mig i höstas och klippte ”mammapage” men för mig ska den verkligen vara kort kort eller inte alls. Har kämpat med en mellanlängd här länge och mest gått med tofs, det kan tyckas ytligt men jag tycker det är jobbigt att känna mig ful i håret. När inget funkar liksom. Typ barnet som Lord Farquad och Lancelot fick jungfrubefruktningsmässigt. Anyways!

Det ljuvliga i att sitta och dricka kaffe och bläddra i magasin. Men också så konstigt på något sätt. Ovanan. Jag skrev ju förut om egentid och jag tycker fortfarande det är kämpigt. ”Momguilten” från mig till mig typ. Lilla magontet och stressen.

Hur länge har man det så liksom? Det känns ofattbart att jag ska kunna göra mer såna här saker men att Gunnel samtidigt finns. Lyxen i det som jag ännu inte riktigt upplevt och bemästrar.

Vi var på event på Junibacken i onsdags och det var så fint! Träffade Fridafinds Frida för första gången och vi åkte sagotåget ihop, en intim första upplevelse på något sätt. Och jag frågade lite om det där ”livet efter 17-tiden”. Om det kommer igen. När man kan dela på nattningar och äta nån middag ute med barnvakt. Det känns långt borta men tiden går ju så fort.

Man ska inte behöva skriva att det är en underbar tid som motkraft till att det ibland är kämpigt för jaget. Att bara vilja vara själv utan ansvar eller känslan att jag är dålig om jag kollar tv eller är ofokuserad. Eller klipper mig.

Njut with a side of ågren.

Det är viktigt att ta hand om sig, men svårt när det känns som att det gör på bekostnad av någon annan.

Blev mött av en liten människa i gåstol som sprang mot mig med utsträckta armar, ett litet skratt och en kram. Så galet.

Kanske är det jag som inte är redo, kanske är det vi. Men jag försöker. Och med tiden brukar allt ge sig. Och till sommaren springer hon framför mig på Skansen. Och det kommer vara overkligt fint.

<3