Ett every day puzzle och så kosläppet på krogen

Tystnaden efter stormen och jag andas ut. Lättnad över att inget barn inventerats som sjuk. Ytterligare en dag i vardagen. Hur många morgnar i rad ska man få behålla sitt flyt får den här omgången dagar kan tänka? 

Det är alltså tystnaden efter stormen. Där dörren precis har slagits igen. En ny dag där i mitt hemmakontor och tanken slår mig. Hur gjorde jag ens detta innan?? När man dessutom själv skulle lyckas bli klar och ta sig ut genom denna dörr!?

Nu avslappnad och lugn som en filbunke, fyller jag en halv kanna kaffe. En porlande bryggd. Tryggt gurglande… Förlåt jag ska tagga ner med vardagspoesin. Och jag åker faktiskt fortfarande in till kontoret ibland. Minst två dagar i veckan. Men ändå en jäkla skillnad från varje dag, ett stressigt förr.

Njuter av en kvart av min egna tid. Innan arbetsdagen får lov att kicka igång. Testar på att fotografera med mitt lilla stativ.

Har vi pratat om det här att jag misstänker att jag är en sån där late bloomer? 40 år och en influenser wannabe on top of it all. Trots att allt i mitt inre bara skriker. “Guuuu du är så piiiiniiiig lägg av genast din tönt!!” 

Så är tiden mogen, och jag tar till sist mina tre stora kliv ner till ett basement office. 

Kanske att ni vill höra vad jag gör? Just nu skapar jag alltså de sista pusselbitarna till sommarens kollektion av skor och väskor för &otherstories. Och hösten 22 börjar sakta men säkert landa och känna sig trygg. Samtidigt startar jag så också trenderna och inriktningarna till årets finally, tiden kring jul och fest.

Kan man ens tänka så långt bort?

Här kan ni få se något från mig och mitt härliga design-teams designs. En liten orange klack som finns inne i butikerna precis just nu. As we speak!

Och så finns de i svart!! För dem som vill gå lite mer basic kan man tänka. Och det fina med dessa är att de är i tyg, alltså ej läder!! Hope you will like… och mycket mycket more to come. 

Och tro det eller ej men ibland händer det att jag lämnar mitt hem. Var ju bara tvungen att fira kosläppshelgen med en ljuvlig kvinno-middag på en närliggande krog. Både att få se och att få känna på vibrationerna. 

Tjoget! Smidigt och bra. “Alla små rätter på menyn, ja tack!!”

Vackra små kvinnor. Bubblandes och så glada. I sex timmar satt vi alltså här! Jag med ryggen vänd mot gången. Ett härligt buzz och ett ångandes trängsel. Och någon spillde rödvin i mitt hår. Men märkte det först dagen efter. Tänk så mycket man kan uppskatta en fylld bar helt plötsligt! Behövdes tydligen två år för att vi skulle till att inse, att detta inte är något vi kan ta för givet.

See you in a while!

Hej hej.