Sura mamman och babyn som bara sover en gång på dagen numera

4 years ago

Hur gnällig kan man få vara egentligen??

Det kan man ju verkligen gå och undra. Gissar att alla andra stackars vittnen till familjemedlemmar nog också går och funderar på den saken. När nivåerna av gnäll och tråkig ton nått sin absoluta max-peak. När till och med den sura mamman själv gått och tröttnat på sin egna snäsiga ton. Hur trötta är inte alla andra i rummet då kan tänkas?!

Frågor man kan ställa sig en tisdagskväll i slutet på juli. Mitt i familjesemesterns absoluta epicentrum.

Sura mamman och babyn som bara sover en gång på dagen numera

Men varför är hon så himla sur då kanske ni tänker??

För att alla är så j**la jobbiga såklart haha… och att Bill numera sover sin “nap” bara en gång om dagen och inte två. Bara det en omtumlande faktor för både bebis och mamma. För det vet ju jag…  har ju gjort detta tre gånger nu. Ändå lika chockad var gång. Hur ska jag klara mig med bara en “baby nap”?? Bebisen måste ju sova två gånger… går ju inte annars!!

Sedan den saken att denna lille bebis vaknar av minsta ljud. Jag som trodde det tredje syskonet skulle sova igenom jordskred samt atombomber?! Att den sista familjemedlemmen i skaran bara skulle hänga med, on the ride så att säga. Av mullret från bröliga pre teens med vänner, samt sex åringar som skriker MAMMA över halva huset. Den ständiga letan efter the mothership. Var är hon, mamman!?

Jag: “TYST VÄCK INTE BILL!!” “Snälla väck honom inte nu!!” “SNÄLLA!!!!”

För denna tredje bebis vaknar av minsta vink, och somnar därefter sällan aldrig om igen. Där rök den kvarten av egentid och minimala chans att få pusta ut!

Gnäll gnäll gnäll, ja jag vet. Jag är ju den sura mamman! Säger ju det själv till och med.

 

Sura mamman och babyn som bara sover en gång på dagen numera

Bill, du är då så söt när du gråter. 

Sura mamman och babyn som bara sover en gång på dagen numera

Lyssnade på en av mina absoluta favorit kvinno-poddar idag. This is 40! med Karin Bastin och Isabelle Monfrini. Så härliga med deras riviga och aningen torra humor.

Och denna vecka slog de verkligen huvudet på spiken, i min mening. Så befriande med några kvinns med familjer och massa barn som jag, och som vågar säga allt det där gnälliga. Allt det som jag inte ens vågar yttra vid min mun, i rädsla för att bara uppfattas som en sur mamma i mängden. Så tack Karin och Isabelle för att ni idag fick mig att känna att jag inte är så ensam torts allt. Att det minsann inte bara är jag som slits med detta ständigt dåliga samvete, samt den allmänna ångesten gällande livets många törn.

Och nu känner jag mig faktiskt inte lika sur och gnällig längre. För nu är jag cool, stark och rolig! Precis som ni, Karin Bastin och Isabelle Monfrini! Mina super hero mothers.

Puss!

 

Sofia · 4 years ago
Så skönt att höra att man inte är ensam, från en annan sur mamma i liknande sits som din.