Världen rasar för fullt där ute. Det är allt från pandemier, galna väldsledare som uttalar sig, mord, rasim samt brinnande upplopp… Glassplitter över hela gatan, från plundrade butiker. Jag stirrar förfärat på ett långt stories-inlägg postat på Instagram. En vän till mig befinner sig precis där i hetluften, på en gata någonstans i LA och rapporterar med sin telefon.
Och samtidigt sitter vi här under vår pergola med alla barnen, och bara njuter av livet. Priveligerade här hemma i vårt skyddade land. Vårt land med vår alldeles egna och helt unika coronapandemi. Jag ser på världen som igenom ett par tonade skyddsglasögon. Kan inte tro på någonting jag ser, vill nog inte tro på någonting jag ser. Mitt undermedvetna vill bara blunda och ignorera allt omkring.
Men samtidigt är det någonting som ligger där och gnager, en puttrande känsla av skuld finns ändå där.
"Och samtidigt sitter vi här under vår pergola med alla barnen och bara njuter av livet. Priveligerade här hemma i vårt skyddade land".
Men så helt plötsligt, mitt i säsongens första värmeböljan, kommer min blogg-kollega samt nyvunna vän Julia Brukroken på besök. Så otroligt härligt och mysigt. En kontrast till allt hemskt som sker runt omkring. För en stund glömmer vi omvärlden och vi går fullt upp i bebisar, graviditeter och amning. Livet leker och så fick jag träffa nyfödde Eli, bara fem veckor på dagen.
Just typiskt att det skulle bli typ etthundra grader just denna dagen!! Blir påmind om förra sommaren när Bill var helt nykläckt, och jag satt och ammade framför en fläkten helt nakna både han och jag. Snabbt springer jag nu ner till förrådet för att hitta just denna fläkt. Jag försöker ordna med en bra amninsstation utomhus för Julia och hennes lille bebis. Parasoll och fläkt tryckt upp i hörnan, för att skapa en härligt sval mamma-bebis station.
Dessa sommarbebisar asså, inte helt okomplicerat.
Designer för &otherstories. Skriver om mode och stil, i miljö av ett hem med familj.
Instagram: frida_billegren