Ups and downs
6 years ago
Igår skrev jag början till ett inlägg, som i stora delar handlade om huruvida jag ska kunna fortsätta skriva på denna blogg eller ej. Några sorgliga rader från en trasig människa.
Jag påbörjade ett blogginlägg, men jag hinner inte klart… Det blev ingen post där igår. Som vanligt blev jag nog avbruten eller distraherad från allt som försegår runt omkring, barnen och allt det där andra. Så vid middagsbordet fräser jag plötsligt vasst och grinigt, “Nu går jag och tar en dusch”… “och ingen får störa mig”… “Ni får faktiskt klara er själva nu en kvart”… “Nu kanske någon annan kan passa på Bill, så han inte kvävs på en näve jord eller liknande”… “Jag orkar inte mer nu”…
Vill börja gråta… och försvinner hastigt ner i källaren. Ställer mig där i dushen och känner mig så dålig. Den sämsta mamman… det är jag. Men jag är ju bara bara så trött, och min hud den är så torr. Ansiktet känns som sprucken lera, torrt och stramt. Livet är en plåga.
Påväg ur duschen passerar jag gästrummet. Där hittar jag en halväten påse med Winergum, några få godisarbitar längst ned i påsen. Dom ska jag ha, tänker jag, helt för mig själv. Försiktigt tassar jag upp för trappan… måtte inget barn upptäcka mig nu. Med godiset gömt i badrocksfickan låser jag in mig på toaletten där uppe. Jag sätter mig ner, sorgset och skamset, och jag äter det sista av godiset… samtidigt som jag fingrar på krämerna och serumen som finns just där. Krämerna som jag så innerligt behöver, men så sällan får tid för. För oftast blir det bara lite halvdant. Kletandes över en sekund.
Men trots alla hinder sitter jag nu ändå här, med min plötsliga och helt stulna egentid. Så nu gör jag den där efterlängtade hudvårdsritualen trots allt… Det blir en mask, serum, peeling och så återfuktning. Jag känner mig nollställd. Jag känner mig okej igen.
Jag öppnar dörren, och där kommer han. Bill kommer krypandes genom korridoren. Han höjer sina armar, så glad och lycklig över att åter funnit mig. Jag plockar upp honom och vi möts i en kram.
Förlåt min vän, nu finns jag här igen.
Här lever vi nu. Jag, Nicole och Bill. Från morgon till kväll, här hittar ni oss. Stella går till skolan som vanligt i några timmar. Och Jonas jobbar hemifrån nere i vårt hobbyrum. Ser honom bara en kort stund vid lunch och sedan först tills middagen.
Dagar i slutet på mars. En tid vi sent kommer att glömma. En märklig tid vi lever i.
Fick skickat till mig från Exuviance. Kände inte till det märket innan, men är nu helt såld på dessa produkter!! Vill rekommendera Deep hydration treatment för extremt torr hud (som min då det vill säga) och Triple Microdermabrasion Face polish för en jämn och ren känsla i ansiktet. Ger ett direkt resultat av glow och lyser. En peel:ande effekt.
Köpte denna ögonkräm som present till mig själv nu när jag fyllde år. Banana bright eye creme från Ole Henriksen. Även den extremt återfuktande. Perfekt för mina trötta glåmiga mamma-ögon. Tycker den hjälpt på de mörka ringarna under ögonen.
Sist men inte minst. En hårprodukt som jag använt sedan länge. Perfekt för torrt och tjockt barr som mitt. Hydrating styling creme från Maroccan Oil. Denna återfuktande kräm dränker jag mina tester i var dag. Och som läskpapper sugs det in. Slurp!
Linda · 6 years ago
Vet du, en sak, du är verkligen ingen dålig mamma. Man blir helt slut av att ta hand om barn, att jobba heltid är en promenad mot att ta hand om 1 barn, o du har 2 hemma. Jobba på det dåliga samvetet, ha som mål att aldrig mer ha det efter ett visst datum. Gör en egen feministisk teori kring det och ha det som mantra, det är bara patriarkatet och männen som vinner på att vi konstant ska ha dåligt samvete, då gör vi mer hemma, lämnar plats på jobbet mm mm. Jag har övat och övat och övat och känner mig så fri när jag jobbat bort tankarna, lyssna på dig själv-att få dåligt samvete för en dusch? Nej så kan vi inte ha det! Stor kram!
Frida Billegren · 6 years ago
Tack Linda för ditt stärkande meddelande. Håller med dig i allt du skriver. Förstår också att jag inte kan ha dåligt samvete för en dusch. Men ibland kan det bara vara så befriande att få sätta ord på den exakta känslan man ibland ändå känner. Nu mår jag bättre och jag lovar att inte ha dåligt samvete mer, i alla fall inte för idag. Puss och kram
Linda · 6 years ago
Hej igen! Jag vet, det är lättare sagt än gjort! Och klart man känner så ibland och sätta ord på det hjälper ju verkligen. ❤️ Men har så många vänner som nästan tror att moderskap måste innehålla konstant dåligt samvete, så ledsamt. Vi gör ju så gott vi kan! Ha en superfin dag, skönt med sol!
Lisa · 6 years ago
Hej Frida. Duschen är ju världens bästa plats för återhämtning! Där kan man landa och får vara bara med sig själv en stund. Jag tar alltid en dusch om jag lackar ur/pms:ar/stressar eller bara behöver gråta en skvätt. Och du, dåligt samvete är tyvärr baksidan av moderskapet..men allt annat med det hela är bättre än livet självt. Glöm inte att du är inte ensam, ALLA mammor tappar det emellanåt. Tack för en fin blogg, det är mysigt att få hälsa på hos dig. Och heja dig i alla väder! Kram Lisa
Frida Billegren · 6 years ago
Hej Lisa, VERKLIGEN!! Duschen är mitt safe spot. Platsen för reboot helt klart!! Fördelen med att tappa det, är att det oftast känns rätt okej precis där efter. Inte sant! Och tusen tack för att du vill läsa min blogg. Blir så glad att höra! Varma kramar Frida
johanna · 6 years ago
låter som du behöver en vinkväll på stan snart?
Frida Billegren · 6 years ago
Haha tror du eller!? Fast just nu skulle jag nog hellre lägga in mig på ett retreat-spa långt ut i skogen. Kan i och för sig tänka mig att dricka ett och annat glas vin där också ;-) puss
Emelie · 6 years ago
Underbart med ärlighet!!!! Oj vilken igenkänning. Tack!
Frida Billegren · 6 years ago
Hej Emelie, skönt att höra att man ej är ensam. Varma kramar Frida
Petra · 6 years ago
Fran ett rent egoperspektiv sa vill jag verkligen inte att du ska sluta blogga. Jag har ju precis hittat hit!! Hellre ett inlägg da och da än inget alls. Men bortsett fran mig da ;) sa är det helt ok och du är helt normal och världens bästa mamma och framförallt älskar din barn dig mest pa jorden (det är min tröst när jag har underlevererat eller ska vi kanske säga fellevererat i form av skrik och för harda konskekvenser för nagot som i slutändan inte var sa farligt). This too shall pass. xx
Frida Billegren · 6 years ago
Hej Petra, och vad roligt att du hittat hit till min blogg. Du behöver inte oroa dig, planerar inte att sluta blogga på ett bra tag. Ville bara förmedla hur man ibland kan känna... och jag ville fånga den känslan i en liten text... livet som mamma till tre, obs plus en ammande bebis som just nu bidrar till extremt oregelbunden natt-sömn. Sömnlöshet kan verkligen driva en till madness!! Puss och kram Frida
Sofia · 6 years ago
Känner verkligen igen mig, tack för att du delar med dig av detta, får mig att känna mig lite bättre eftersom jag inte är ensam.
Frida Billegren · 6 years ago
Hej Sofia, det gläder mig att höra att min text kunde få dig att må lite bättre. Även jag mår bättre när jag får höra att ni därute känner igen er, i mina små ibland sorgliga utrop. Föräldraskapet har verkligen två sidor... mixed emotions var dag! Puss och kram /Frida