From the inside and out
6 years ago
Så kom beskedet från regeringen gällande skolorna. Imorgon stänger de gymnasiet samt alla typer av vuxenutbildningar. Bara en tidsfråga innan också förskolan samt grundskolan kommer till att stänga, tänker jag nu! Sakta men säkert börjar det sjunka in… att detta eventuellt kommer bli till verklighet, vilken dag som helst nu.
Igår var det måndag, och klockan hann bara bli 9.45 innan de ringde från skolan. “Stella har ont i huvudet och känns lite varm!” Jag som känner min tioåring vet ju att detta högst troligt bara är lögn och båg. Stella är nämligen expert på att fejka sjukdom! Smart som hon är har hon ju såklart förstått, att det rådande läget är till hennes fördel. Så detta har hon nu satt som rutin. “Absolut, skicka hem henne du bara!!”, svarar jag då pedagogen som ringt in. För vad ska jag annars säga!?
Idag är det tisdag och jag bestämmer mig för att vi stannar hemma, jag och mina tre barn. Vi försätter oss nu i frivillig karantän! Jag tänker att vi tar denna vecka och pausar samt avvaktar läget. Jag som mammaledig har ju ändå den möjligheten…
Det är tisdag och jag förbereder livet som hemskolemamma!
Börjar dagen med ett morgonmöte tillsammans med tjejerna. Förklarar situationen lite smått. “Vi tar den här veckan hemma så får vi se hur det blir sen”. säger jag. Stella och Nicole nickar förståndigt. De verkar ändå förstå!
Vi äter frukost och gör ordning ett schema. Tillsammans bestämmer vi att på förmiddagen ska vi göra nått kreativt. På eftermiddagen blir det svenska och matte.
Startar vår nya rutin med trolldeg.
Känner mig ändå så otroligt privilegierad. Tryggheten här hemma innanför dessa väggar av vårt hem.
Men jag känner också starkt för alla de där ute som kämpar, alla ni som kämpar på i det vanliga livet. Alla ni med små företag eller ni som jobbar inom vård och omsorg. Att inte tänka på alla ni gravida systrar där ute. Mina tankar går till er!
För jag är helt klart lyckligt lottad i allt detta elände. För egentligen är jag ju knappt påverkad av detta nu. Mitt liv är ju redan lite som i karantän, så för mig känns ju inte omställningen så värst stor trots allt.
Men ska jag vara helt ärlig med er så har jag lite smått panik. Detta med att ha alla barn hemma hela dagarna kommer bli högst utmanande!! Att lyckas underhålla tre barn i varierande åldrar dagar i enda.
Kanske att de ser gulliga ut på bild… Absolut att de är just det, super gulliga! Men som vilka barn som helst är de också sjuuukt krävande. Som exempelvis idag… för idag fanns det stunder där jag tänkte typ, “Snälla skjut mig i hu**det!! Jag döööör nu…” Ja ungefär nått sånt tänkte jag!
Sista turen ute i verkligheten. Vi tar oss till Bauhaus för att köpa jord. Det börjar bli dags att skola om tomaterna som står där på bänkskivan i köket. Plötsligt känns de mer dyrbara än någonsin.
Veckans bukett från flowery.se.
Känns på något sätt absurt att ens visa en bukett snittblommor i dagens läge, men i nästa tanke tänker jag… hur ska det då gå för alla små företagare där ute om vi helt slutar konsumera??
Så otroligt vackra och så sköra. Tack Flowery för dem!
Vad känner ni för allt det här? Ska vi säga upp alla våra prenumerationer? Avboka städerskan? Hur ska vi hantera alla rastlösa barn runt om i stugorna? Hur gör man när man hemskolar? Frågorna är många…
Dela gärna era tankar med mig!
Anna · 6 years ago
Både jag och min man är beordrade hemarbete. Vår 5-åring är kroniskt snorig (som 5-åringar är typ oktober till maj) och får inte gå på föris. Vi har för tillfället valt att ha även vår 7-åring hemma och hemskola. Längtar efter att få träffa min mamma, och har fullt sjå med att hålla mina distansarbetande medarbetare vid gott mod. De är nästan mer krävande än barnen:). Vi är ändå sjukt priviligierade, vi kan jobba på distans från vårt fritidshus, så vi kan få miljöombyte och har lättare att hålla barnen nöjda. Dessutom är vi två så vi kan växeldra och ge den andra ostörd arbetstid. Lite mysigt, men vi är bara inne på första veckan så högst oklart hur peppen är om två, tre eller fyra veckor?! Vi har kvar vår städning (de har problem med att många bokar av) och jag känner att vi ändå kan dra vårt strå till stacken så att de inte förlorar den inkomsten). Försöker också support our locals. Men tänker på dem som inte har våra möjligheter och på vänner som jobbar inom vården och går på knäna. Tar en dag i taget och undviker att planera långsiktigt. Liite jobbigt dock att vi har sålt vår lägenhet och ska vara ute 27:e april och inte har hittat något. Men även det är ju något av ett lyxproblem i jämförelse. Vi har ju varandra, våra jobb och det löser sig. Tänker på allt jag är tacksam för, försöker vara i nuet och tänker att snart är det ändå vår.
Frida Billegren · 6 years ago
Hej Anna, ja alla har vi våra utmaningar... Styrka till dig och din man. Hoppas allting kommer lösa sig med ert boende och allt det andra du beskriver. Så sorgligt när vi inte kan få träff och finnas där för våra äldre familjemedlemmar. Vi får stötta varandra igenom det här helt enkelt. Stor varm kram /Frida
Ina · 6 years ago
Så härligt att du är ärlig. Garvar högt åt eländet. På bild, jo jo, känns igen! Jo, måste erkänna, fasar för att ha alla tre hemma. Samtidigt som jag tror jag måste jobba. Lyxproblem, men my god! Kram och styrka
Frida Billegren · 6 years ago
Eller hur! Haha ja vi får verkligen hoppas de väljer att inte stänga skolorna. Dock är Nicole bannlyst från föris då jag är mammaledig. Och Stella är hemma vid ett halv två redan... så inte så stor skillnad för mig! Håller på bli galen här hemma att hitta på saker att sysselsätta alla med. Ghaaaaa.... men absolut lyxproblem. Medveten om det! Stor varm Kram.