Smärtlindring!

Vid denna tredje och mest troligt sista förlossningen jag ska få uppleva här i livet kommer jag välja bort den smärtlindring sjukhusen vanligtvis erbjuder. Då tänker jag främst på epiduralen och lustgasen. Jag har testat båda varianterna vid mina tidigare förlossningar och både gillat och inte gillat… Denna gång väljer jag enbart att gå på de naturliga alternativen… som till viss del skrämmer mig men också fascinerar på en och samma gång. Min tro är nu att jag kommer vara mer medvetande kring händelseförloppet och faktiskt känna vad som händer i kroppen under förlossningen. Också det att jag inte på något sätt vill störa det naturliga hormonflödet som skapas när man föder helt lugnt och ostört utan några onödiga interventioner i form av mediciner och syntetiska hormoner.

Jag kommer denna gång testa bad, det vill säga att sitta i en specialutformad förlossningspool under värkarbetet. Eventuellt även föda i vatten om det känns rätt i stunden. Jag har inte ens varit i närheten av vatten vid mina tidigare förlossningar… inte ens tagit en varm dusch vad jag kan minnas… förstår verkligen inte varför nu i efterhand? Så det ska bli väldigt spännande att se hur jag kommer uppleva det.

Massage! Jag hoppas på massa, massa massage… haha! Detta är lite av en utmaning för mig då jag inte är så van vid att ställa sådana typ av krav på andra. Det ligger inte riktigt i min natur att be om sådana typ av tjänster… mina tankar går vanligtvis ungefär såhär;  – Så jobbigt för dem. – Inte ska väl de behöva göra sig besväret. – Stackare som måste massera mig, hen vill nog inte… ja ni förstår säkert. Och jag och min man är inte heller det paret som ligger och gnor varandras ryggar om kvällarna. Vi är nog ganska lata båda två… så steget till att min kära partner nu helt plötsligt ska bli en massage-master känns ganska stort. Dock hoppas jag innerligt att vi ska få till detta… det är ju trots allt en av mina livlinor för att jag ska klara av detta maratonlopp som strax står för dörren!

Sedan har vi ju andningen då… hehe… profilaxen. Har gått en och annan kurs i detta ämne men kan inte påstå mig minnas använda detta på korrekt sätt vid någon av de tidigare förlossningarna. Har absolut gjort alla felen man bara kan göra… skrikigt högt, hyperventilerat, spänt mig, stretat emot… ja allt som man då inte ska göra vid korrekt profilaxutövning. Men denna gång är då tanken att jag ska lyckas… återigen en viktig livlina till att jag ska klara detta.

Men rent generellt är ju min grundtanke att jag inte kommer vara lika stressad, utan kommer känna mig lugn och harmonisk denna gång… lugn på grund av alla de förberedelser gjort. Med tanke på allt det jag läst på i ämnet har jag lärt mig att jag nu borde ha de bästa förutsättningarna till en lugn och trygg förlossning. Vilket i sin tur kommer bidra till ett naturligt flöde av lyckohormonet oxytocin, det hormonet som är själva kärnan till en lyckad förlossning. Även kallat kärlekens och lugnets hormon!

Peace & Love