Att vara höggravid!
7 years ago
Preggolife
Att vara höggravid!
Den sista tiden. Man glömmer fort hur det känns att vara höggravid… den totala orkeslösheten, tyngden i kroppen… när man plötsligt snäser åt de äldre barnen. -Mamma orkar faktiskt inte! För att sedan få dåligt samvete. Tiden efter när bebis är ute faller denna fas snabbt i glömska… men tro mig nu är jag påmind igen!!
Inför förlossningen. Just nu pendlar tankarna mellan skräck och förtjusning. Ena dagen känner jag mig superstark, då är jag som en idrottskvinna som preppar inför en långt lopp… för att dagen efter känna total panik! Jag kommer inte klara detta… föda hemma utan epidural och lustgas. Hur tänkte jag nu?
Vid min första förlossning tog jag till både epiduralen samt lustgasen. Känslan där var att jag inte hade så mycket kontroll. Fick helt förlita mig på barnmorskornas guidning. Kände inte själv mina krystvärkar, minns att jag upplevde det förvirrande och märkligt.
Förlossning nr 2 gick som de flesta andragångsfödslar, supersnabbt! Här minns jag att jag bad om epidural men det fanns ingen tid för det. Jag krampade mig fast vid lustgasen som en besatt galning. Gjorde alla profylaxfel… hyperventilerade och skrek högt. Men denna gång var upplevelsen att jag kunde känna vad som hände i kroppen… jag kunde själv känna när det var dags att krysta. Känslan av att det var jag som födde detta barn, inte barnmorskorna!
