Skönhet för alla & ugnsrostad kyckling

Jag drar upp persiljan från den övergivna odlingslådan. Stjälkarna har blivit långa. Det doftar jord och järn om mina händer. En doft som för mig tillbaka till min mormors kök i Arild.

Jag blundar och ser henne framför mig i volangförkläde, guldiga clips, en brun cashmeretröja och ljusgula byxor.

Hon fläker upp den stora “tocken”, som man säger i Skåne. Tock är det skånska ordet för tupp. Den ligger med benen i vädret, naken utan fjädrar, obskyrt men också helt naturligt.

Jag sjunker ner i den stora chesterfieldsoffan.
Den är djup, men på något konstigt sätt ändå alltid för liten, och då är vi ingen stor familj.

”Nej nej, ingen fara, jag sitter bra här”, brukar någon säga, sittandes med ena skinkan utanför,
krampaktigt hållandes i soffans armstöd för att inte glida ner.

Jag blundar igen, då kan jag se min pappa i fåtöljen, iklädd en ljusblå skjorta och slipover från GANT. Mamma i svarta strumpbyxor och slitna morgontofflor av fårskinn, ätande den mörkaste av Marabous chokladkakor. Inte någon 70-procentig som idag, utan bara den som kallas för “mörk choklad”.

Ska vi inte ha en GT, säger någon?
Jo, svarar en annan.

Jag reser mig från soffan och går ut i köket. Med sina bara händer smörjer mormor in kycklingkroppen med smör och någon utgången allkrydda. Därefter stoppar hon den med mörklila, nästan svarta sviskon och rödgula höstäpplen.

Hon öppnar dörren ut mot trädgården och tar upp en plastpåse med persilja från trappan, det doftar jord och järn när hon öppnar påsen. Hon vrider persiljan några varv tills det blir som en liten kvast av kryddor och placerar även denna inuti tuppen.

Jag älskade denna tid och vet, att även om livet då kantades av svårigheter, så är dessa stunder bland mina lyckligaste.

De höga skratten skär i öronen och på den något daterade cd-spelaren har vi satt på “Lasses Jul”.

Min morfar var, förutom konstnär och modejournalist, även jazzmusiker. Jag är inget fan av jazz, men ler när min mormor nynnar med. Hon får brunsås på byxorna men ser det inte. Mer smör, nu ner bland brysselkålen.
Den lyser grön i den ärgade kastrullen och jag ser att hon glömt att ta av roten på vissa,
men det gör ingenting.

Jag är så tacksam för min bakgrund, tacksam för att mat, musik och kärlek fick ta plats, att familjen och middagarna var viktiga, att man prioriterade att duka fint istället för att titta på tv.

Att silvret inte var putsat var inte så noga, och det är som Nike säger, som tydligen har blivit vårt motto:

“Det gör ingenting, Mamma”, och nej, Nike,
det gör ingenting.”

꧁꧂

Min fina kollega Joakim och jag pratar ofta om vikten av skönhet, det vackra i det lilla.

Hur omgivningar som någon bryr sig om och lägger en hand vid kan få andra att behandla dem bättre.

Igår tipsade han mig om ett avsnitt från Sveriges Radio om Ellen Key och hennes tankar. I avsnittet får vi höra hur Maja Rahm, med sin underbara berättarröst, återskapar känslan av det rus som Ellen sa sig beskriva när hon rörde sig i vackra miljöer.

Journalisten undrar hur ett sådant rus kan kännas,
och jag ler igen.

Maja behöver inte förklara, jag vet exakt hur denna pirrande, varma känsla flyter genom kroppen när jag upplever något vackert. Jag kände den ofta i min mammas butik, i mormors hus och nästan varje dag i Stockholm eller Köpenhamn.

Det behöver inte vara stylade miljöer,
Instagram-poserande eller påkostade kulisser.

Det räcker ibland med doften av persilja, jord och järn, ett vackert porslinsfat med en ugnsrostad kyckling
och ett dukat bord, där silvret inte är putsat.

*

Ellen Key ansåg att ett vackert hem kan påverka både människa och samhälle, I sitt hem “Strand” omsatte hon sina idéer om skönhet och funktion i praktiken.

”Skönhet för alla” var ett av Ellens motton.

Hon ansåg att alla, oavsett samhällsklass, hade rätt till en vacker hemmiljö. Skönhet kunde göra världen till en bättre plats, menade hon, eftersom vackra miljöer inspirerade människor att tänka vackra tankar
och leva bättre liv.

För Ellen Key handlade inredning därför om långt mer än möbler och färger, den var en del av hennes större vision om hur människan och samhället kunde förändras till det bättre.

*

Lyssna gärna på avsnittet här och njut av det lilla
och det vackra som finns omkring oss.