Komplimanger

Det här med personlig smak och stil fastnade verkligen hos mig efter mitt tidigare inlägg, tanken på vad man tycker om eller inte.

Efter det spann jag vidare kring vilka komplimanger som jag blir allra gladast över!

Själv är jag väldigt frikostig med just detta till andra, men jag har tre stycken som gör mig genuint glad.

Obs, detta är ur det ytliga perspektivet,
det djupare får vi ta en annan dag!

*

Ett av mina starkaste minnen från tiden då min mamma gick bort, är när jag fick besöka förskolan där hon jobbade under sina sista år i livet.

När hon stängde butiken som hon hade drivit i tolv år, valde hon att gå tillbaka till förskolan. Innan hon fick mig hade hon nämligen arbetat med lekterapi på avdelningen för cancersjuka barn i Malmö.

Ungefär en månad efter att hon gick bort hälsade jag på på hennes avdelning. Alla barnen, femåringarna, hade ritat varsin teckning och fått berätta ett minne av min mamma.

På flera av teckningarna hade fröknarna skrivit att barnen tyckte att min mamma Suzanne doftade muffins.

Doften i min mammas butik, och hemma hos oss på Gamleväg, är något som jag vet att många bär med sig som ett barndomsminne.

I butiken doftade det tjära, rosmarin och en hint av något sött. Ljusen från Durance sålde som smör och till julen är deras “Cannel-orange” fortfarande ett måste för mig.

Att barnen tyckte att min mamma doftade muffins hade med all säkerhet att göra med  parfymen hon bar:
Klassikern Angel från Mugler.

Att andra tycker att det luktar gott här hemma,
det gör mig väldigt glad.

Just ikväll har jag två olika doftljus från Amoln tända, Blues Away och Chado, tillsammans med en rökelse från Crayon.

PS. Rökelserna finns till nedsatt pris här. 

*

Mat.

Jätteviktigt och en så stor del av min uppväxt & mitt dna. Nästan aldrig något lyxigt, ofta bara något enkelt!

Jag själv älskar att bli bortbjuden.

Jag njuter så otroligt mycket av att få sätta mig ner och bli serverad precis vad som helst, då det är jag som står för all matlagning här hemma.

Så när någon som har varit här på middag hör av sig efteråt och tycker att det jag lagat var så pass gott att man vill ha receptet, blir jag lika pirrig varje gång.

Jag myser verkligen inombords när det man lagat uppskattas runt bordet.

*

Och på tal om hemtrevligt. Jag har ofta ångest, eller ångest är väl att ta i, men snarare imposter syndrome kring vårt hem och vår inredning. Jag försöker verkligen jobba bort det och egentligen vet jag inte varför det är så rotat i mig att jag behöver bry mig vad andra tycker och tänker om vårt hem.

Jag bryr mig aldrig om det när det kommer till kläder, andra prestationer, ja, egentligen vad som helst. Men av någon anledning har det blivit en fix idé när det kommer till hur vi har det interiört. Mycket omoget.

Därför är det alltid roligt när vänner som kommer hit
säger att det är hemtrevligt, och att det kommer alldeles spontant.

I somras har tre helt olika, oberoende personer sagt just det. Och även om vi alla tre har totalt olika stil, så finns det i alla fall något här som gör att det känns tryggt, mysigt och snällt att vara hemma hos oss.

*

Vilken ytlig komplimang blir du allra gladast över?