Vi åkte till London för att fira min svägerskas födelsedag. En 40-årskris som försvann i takt
med att molnen lättade..
Att återkomma till en stad man tidigare upptäckt med sin mamma, för att idag besöka den med sin dotter,
är svindlande..
Jag kom på mig själv med att känna igen platser och dofter, platser jag senast besökt när hon var vid liv.
En suddig stig bland dolda minnen.
Då hand i hand med henne,
nu sida vid sida av Nike.
Jag parerar tappade gummistövlar,
mössor och svärföräldrar.
Fångar ögonblick att ta fram när vi blir äldre,
bilder som sparas, redo att framkallas.
En överprisad ramen, solen som värmde.
Det är fint att våga.
Jag som var så nervös över att flyga med en liten,
en liten som sov från start till landning.
Som ett tecken på det jag alltid känt –
att hon är allt jag aldrig varit.
*
Carro · 1 year ago
❤️
Emely Crona Stenberg · 1 year ago
Kram fina du
Jeanette Åkerberg · 1 year ago
❤️
Emely Crona Stenberg · 1 year ago
Vi kämpar på, det gör vi!
Frida · 1 year ago
Sista meningarna, så vackra! Och jag känner igen det, med min dotter. Kände det redan när hon var i magen och jag mådde så dåligt. Hon mådde bra! Jag var inte orolig för henne. Nu är hon 14 och hon hävdar själv bestämt att hon har slutat att vara nervös. Otrolig är hon!
Emely Crona Stenberg · 1 year ago
Exakt så kände/känner jag också..Fint att vi är fler som litar på våra döttrar haha..
Amanda · 1 year ago
Fint ♥️