Det finns vissa dofter som man aldrig glömmer och doften av min morfars ateljé är just en sådan.
I det lilla rummet med snedtak fanns två stora takfönster och det doftade starkt av oljefärg och terpentin. Blundar jag så ser jag de storblommiga sofforna, bordet av glas, den fluffiga vita ryamattan och en bokhylla fylld med böcker om konst och arkitektur.
Bredvid det stora staffliet stod mängder av penslar och vid sidan av skrivbordet, en gammal skivspelare med jazz som dånade bakom den stängda dörren.
Det finns en alldeles särskild resa som jag skulle vilja göra och det är modeveckorna i Paris på 60-talet med min morfar. Min morfar var konstnär, modefotograf och journalist och tänk vad fantastiskt det hade varit, om jag fick ta del av hans liv under denna tid.
Min stiliga, älskade morfar.
Tänk om jag hade kunnat lista ut vilket modehus det var som hade sin visning här..
Älskar mannen till vänster som fick sitta på något som ser ut som en medhavd pall?
Kanske var det lika kaotiskt på dåtidens seatings som det är nu..
Har vi någon expert på 60-talsmode här som kan urskilja vilken designer det är som visar?
Klientelet ser uppenbarligen något äldre ut och är det möjligtvis mimosas som serveras?
Lasse din toker, som du fattas mig!
♡
Frida · 2 years ago
Vilken guldgruva! Älskar de här bilderna. Tänk att de finns!
Emely Crona Stenberg · 2 years ago
Det är alldeles fantastiskt!
Ida · 2 years ago
Så fint skrivet. Känner igen mig. Blev mamma i slutet av december och har verkligen kämpat. Varit vilse. Gråtit. Varit lycklig och gått sönder av ångest. Aldrig hade jag kunnat förstå hur svårt och underbart det skulle vara.
Emely Crona Stenberg · 2 years ago
Jag var någorlunda förberedd på att jag skulle känna som jag gjorde kring "ledigheten" men att jag kände en sådan stark ångest kring att vara hemma på dagarna, ja det var överraskande..
Ida · 2 years ago
Oj då. Kommentaren skulle vara på inlägget under!