Gråväder

Helen · 2 years ago
Samma här, men ett par år yngre än dig. Jag kommer låta håret vara, orkar inte lägga tid och pengar på det. Min mamma färgade håret under hela min uppväxt men har nu slutat och lever med sitt gråa hår.

Elvira · 2 years ago
Åååh finns inget finare än grått hår. Ge de några månader och se lite längre fram hur de känns, vantrivs du kan du alltid färga/slunga. Men att ha en grå utväxt och inte kapa av håret bara för att allt ska vara i samma nyans. Lek med benor, uppsättningar, flätor, hårband och låt dig landa lite i de. Att slinga håret i en färg som gör att de blandas med de nya gråa så de inte blir lika hårda eventuella kontraster är också ett sätt .

Jur · 2 years ago
Jag fick sju gråa hår när jag var 28. Tio år senare är de 10-15 stycken. Jag plockar bort de i pannan för de har en annan struktur (strävare) och står rakt upp. De andra finns lite här och var och sköter sig. Hoppas de har ett bra liv! Känner mig snygg och att jag har pondus.

Michaela · 2 years ago
Önskar så att jag var lugn som jag i tanken tänkt att jag skulle vara när dom gråa stråna blir fler och fler, men det är jag inte. Det börjar krypa i mig och har lite svårt att acceptera det, att jag blir äldre. Strax över fyrtio och fortsätter skjuta på det genom att gå till frisören och betala alldeles för mycket pengar. Här behöver jag hjälp med kloka tankar och förslag på kvinnor som kan inspirera.

J · 2 years ago
Har inga gråa hårstrån men däremot har mitt hår blivit tjockare och vågigare. Tänker sluta färga håret då det alltid går tillbaka till den färgen den vill vara i. Så jag känner knappt igen mig själv men måste sluta kämpa emot håret. Bara jobbigt och sjukt dyrt som ni nämnt. Men jag älskar hårpyssel men blir själv aldrig nöjd. Livets gåta:)

Silversister · 2 years ago
Jag började få silver vid 28, nu är jag 40 och har en hel del, långt brunt hår med silverutväxt. Jag är nu van vid att det är en del av mig, glåmiga dagar kör jag mer färg i smink och kläder. Smycken tillför sitt, kanske t o m roligare nu (för inspo kolla pinterest och IG #silversisters). Kanske två gånger i halvåret tar jag Maria Nilas färgbomb, i färgen violet som fastnar enbart på silverhåret. Jag tycker det är snyggt med naturliga nyanser/utväxt, vissa tror att man måste hålla hårt kort eller melera övergången, det tycker inte jag. Den jobbigaste tiden för mig var det första året när jag slutade tona/slinga, alltså försök att dölja. Jag känner mig mindre ängslig i håret nu än någonsin, visst ibland känner man sig risig och trött, men det sitter ju inte i håret. För mig var det nog ett steg i riktning mot större självacceptans. Det känns lite larvigt att det är som en minirörelse i sociala medier men det tror jag också säger något om behovet av att inte försöka dölja det som är tecken på åldrande. Många vill men tänker typ jag är inte tillräckligt si och så.. Testa! Gör det bara och se vad du upptäcker för spännande nya grejer med ditt utseende och hur man kan framhäva färg på andra sätt genom styling osv.

Amanda C · 2 years ago
Nej jag kan inte med mina gråa. De började komma i de sena tjugo och nu vid 38 år ”kamouflerar” jag det med ljusa slingor. Har en kompis som är frisör som slingar mig tre ggr per år för 1500kr. Ibland funderar jag på om jag skulle göra det om jag var tvungen att gå till en salong och betala minst det dubbla. När jag efter utmattning, graviditeter och dödsfall nära även började tappa massor hår satte min fåfänga in ordentligt. Dyra schampon och kurer inhandlades, och med det kom också ett intresse för hudvårdsprodukter. Jag som tidigare tvättat mig med handtvål och smörjt in mig med nivea har nu en helt annan budget för skönhetsprodukter. Jag är själv förvånad över att jag nu hellre lägger pengar på att behålla en fast hy och ljusa slingor. Trodde inte att jag skulle bry mig så som jag gör. Åldrande är oåterkalleligt, och vad är alternativet? Som tur är tror jag att jag är för snål för botox och annat men vem vet. Har ju nu fyra steg i en hudvårdsrutin varje kväll.

Silversister · 2 years ago
Jag kom på ytterligare en bra anledning att börja sluta färga/tona håret tidigare (hellre än senare): man hinner vänja sig vid att håret successivt blir mer silver, och då känner man inte av kontrasten lika tydligt (typ att man blir gammal över en natt). Jag slingade håret förr i tiden och det slet ju mkt på det, jag upplever att mitt silverhår har bättre kvalitet än de blekta slingorna hade. Men det där är ju olika. En annan rolig grej är att folk kommenterar på mitt hår nuförtiden, typ att det coolt, det var ingen som sa förr, så det blir väl lite som ens signum :) men jag gissar också att det kan bero på den sociala miljön man befinner sig i, om det uppmuntras eller ses ner på. Sånt tror jag också inverkar på om man känner sig otrygg med att släppa på kontrollen. Nog om detta, men kul att delta i samtalet!

Ellinor · 2 years ago
Jag färgar. Var sjätte - sjunde vecka på salong. Har hatat mitt självlockiga hår i hela mitt liv och att dessutom ha det grått! Nej, det bara går inte. Accosierar det bara med häxan på tvålulls paketen som fanns då man var liten. USCH!

emma · 2 years ago
jag tycker det är en superintressant fråga! jag skulle aldrig göra skönhetsingrepp, där lever jag efter devisen att åldrandet ska synas. men när det kommer till håret lever jag inte som jag lär, hehe. jag fick mitt första gråa hårstrå när jag var 23 och när jag var 34 var jag rejält gråhårig. alltså re-jält. jag försökte härda ut, men då jag har väldigt mörkbrunt hår var det som om all min färg försvann. jag som alltid förknippat mig själv med starka, mörka färger fick en identitetskris. idag färgar jag håret var 12:e vecka hos frisören (hade gärna färgat oftare, men är för snål). min frisör färgar inte helt heltäckande, så det gråa håret blir i en något ljusare nyans, och nästan lite gyllene (det gör att hårfärgen ser mer naturligt ut, plus att utväxten inte blir lika skarp). tror jag kommer att fortsätta färga håret tills åtminstone jag är 55-60, och sen kanske låta lite av det gråa komma fram mer.

F · 2 years ago
Jag är 33 år och har börjat få några vita strån i sakta ökande fart. Väntar mitt första barn och tror även detta eventuellt kommer öka på stråna på sikt. Känner mig rätt okej med det. Jag har lagt dyra pengar på att få silvergrått och askigt blont hår sen jag var 20 år ungefär. Vart ”känd” som en person med helblekt kritvitt hår stundtals liksom. Nu tänker ju fortsätta slinga någon gång per år, eller mer sällan, och låta allt flyta ihop. En bra grej med att vara rätt kallt blond-ish från början I guess. Visst, naturligt vitt eller grått hår i kombination med en åldrande hy ger inte samma intryck som jag känt när jag var 20 something, med valpfettet kvar i kinderna, haha. Men tänker att eventuell åldersångest eller negativa känslor kring processen är symtom på ideal jag bearbetar och släpper. För varje gång jag suckar över ett strå eller en rynka, ska jag försöka möta det med neutralitet, en skvätt snällhet och se det som en skönhetshets som lämnar mig. Ett litet löfte till mig själv jag hoppas hålla och följa. Mitt mål är att verkligen luta mig in i det grånande/vita och acceptera det, men FRAMFÖR ALLT nå den där neutraliteten. Body neutrality istället för positivity är, för mig personligen, så mycket sundare. Jag behöver inte ÄLSKA allt med mig själv och välkomna alla förändringar med öppen famn. Jag är en bra feminist och kvinna ändå. Det räcker om jag bara försöker att inte vara elak mot mig själv, typ. Och liksom inte lägga massa tid, energi och min korta stund på jorden - på mitt utseende. Så, lite blandade tankar! Fint att läsa alla andras tankar också.