Lite skit i hörnen..

Om jag är tacksam att vi inte bor hemma
under denna process?

Svar: Ja

Det konstiga är att hur påfrestande det än är med renovering, så tycker jag nog att Erik och jag är som bäst i dessa situationer. Detta är tredje gången som vi renoverar något tillsammans, dock har vi bara gjort lägenheter innan och hus är en helt annan femma,
i alla fall enligt mig!

Första gången som vi renoverade knakade det rejält i fogarna och vår kommunikation mellan varandra kunde inte varit sämre. Det ena ledde till det andra och svek avlöste varandra, vi gjorde slut och tog några månader isär..

När saker och ting kom till sin spets så insåg vi, kanske mest jag, att vi skulle försöka igen.

Om vägen var spikrak tillbaka?

Svar: Nej

På de få månader vi var ifrån varandra hade mycket hänt och jag tror att vi växte på varsitt håll, även om det inte gick så lång tid från A till B.

Det blev många, långa promenader runt Brunnsviken när vi skulle lära känna varandra igen.

Vi bestämde oss för att gå i terapi och där fick vi små,
enkla nycklar som låste upp våra kommunikationsproblem, något vi har användning för än idag..

Nästan alla man möter kör med en extrem besserwisserattityd och skrämselteknik när det kommer till att renovera med hund och barn. Det är inte många positiva tillrop och jag kan känna att det är lite samma snack som precis innan man får barn?

Det ska alltid pratas om vad som komma skall och när man är där då ska det förklaras hur illa det blir sedan..

“-Vänta bara tills hon är tre månader,
då händer det här!”

“-Akta sen när hon blir fem, då gör hon så där”

Men om inget av det inträffar, om man stöter på andra utmaningar men ändå är tillräckligt rustad för att klara av det, då blir det hela mer ett äventyr än en utmaning!

Så mitt råd till er som går i renoveringstankar med småbarn, hund och tuffa tider i bagaget. Gör det bara men använd era knep för att lösa de motgångar som kommer. Kommunikation och tydlighet har varit lösningen i vår relation.

Måla inte upp förväntningar som inte infrias, varken när det kommer till tidsplan för bygget, att komma hem till middagen eller lova bort en ledig helg tillsammans.

Säg inte saker som ni inte kommer att hålla i vardagspusslet för att göra den andra nöjd, besvikelse är det sista man behöver när stressen triggar igång alla möjliga känslor.

“Du sa” och “Du lovade” är inga konversationsstartare som behövs i en redan pressad situation..

Gör allt på en rimlig nivå, ta pauser, laga riktiga middagar i den mån ni orkar, även om de inte äts tillsammans.

✹