även om de viskas..
2 years ago
Igår var det ett år sedan jag fick reda på att jag var gravid. Den 8 mars på internationella kvinnodagen, gravid på första försöket med IVF.
Vi hade bara henne, inga fler ägg i frysen,
inget mer att luta sig mot.
En liten cell som blev ett embryo, en blöt fläck på en skärm. Jag minns att jag låg där och knappt förstod någonting.
Jag som inte ens visste om jag ville ha barn,
var ‘ofrivilligt barnlös’.
I vita höga knästrumpor, blå plastmössa på huvudet
och Erik bredvid mig.
Jag minns urkraften i det sterila rummet, alla kvinnor.
Kvinnor som i sitt dagliga jobb gör sitt bästa
för oss som ej kan bli gravida.
Som ett maskineri av fortplantning,
en iskall dag i februari.
Efter livets svåraste månader,
den 20 november kom hon, vår Nike.
Livet är fortfarande svårt, en utmaning
och ingenting att luta sig emot.
Men jag litar på henne, på henne och vår relation, att den kommer ordna sig, växa och ta plats.
Jag litar på att hon lär sig namnen, på vårens alla blommor, att mormor bor i himlen
och att vi alltid finns där.
Jag litar på att mina tusen känslor inte skadar oss, att vi hittar vårt och att hon blir den jag aldrig blev.
Jag litar på att orden ‘älskar dig’ betyder något,
även om de viskas.
Jag älskar dig Nike.
Din mamma
♡
Christina · 2 years ago
Det här var det finaste jag läst ❤️
Hilda · 2 years ago
Ja tusan vad fint! Tack.
Cecilia · 2 years ago
❤️❤️❤️
Frida · 2 years ago
Så fint och så mycket igenkänning ❤️
Åsa · 2 years ago
Känner igen, har en Dagmar som också är född i november efter vårt fjärde ivf⭐️
Paulina · 2 years ago
Men så otroligt fint skrivet!
Petra · 2 years ago
❤️
Charlotte · 2 years ago
Så vackert skrivet. Dina ord gjorde mig tårögd.
Maria · 2 years ago
Vad fint du skriver om det lilla i stora saker <3
Frida · 2 years ago
Så fint och tack för att du delar med dig ❤️ Jag har precis också legat i ett sånt rum med strumpor och plastmössa en iskall dag i februari så det känns fint att höra om andra det har gått bra för. Det är sant som du säger att det där med att vara ”ofrivilligt barnlös” när man kanske innan man har barn inte vet vad man längtar efter eller hur man ska känna, men så kan man inte bara låta det ske när det sker, utan kämpa så mycket. Grattis till dig och lilla Nike som fick varandra! ❤️
Maricka · 2 years ago
Jag kände lite som du. Att bli mamma var så överväldigande och svårt att grepp. Tänkte inte att det var mig de menade när de omnämnde mig som ”Dagnys mamma” på förskolan. Och jag vågade bara viska till henne att jag älskade henne. Men dag lades till dag och idag känner jag mig nästan lika ohemma i rollen som ”mamma”, men det verkar inte spela någon roll. Vi har varandra på vårt sätt och vi är nära. Och nu, när jag känner henne så mycket bättre, kan jag skrika hur jag känner för henne från hustaken.
Nike · 2 years ago
Så fint ♥️♥️
Lotta · 2 years ago
Kärlek❤️❤️❤️
Emely Crona Stenberg · 2 years ago
Tack bästa Lotta..
Lollo · 2 years ago
❤️
anja · 2 years ago
så fint <3 var det jobbig sista månad innan hon kom? <3
Jeanette Åkerberg · 2 years ago
<3
Eden · 2 years ago
Men så fint ❤️