Ljusblått & brunt

Köpenhamn var som Köpenhamn alltid är:
Snällt, inbjudande och avväpnande.

Det blir ju ofta så när fokus hos individerna inte ligger på utseende eller mobiltelefoner. För det är verkligen anmärkningsvärt hur få danskar vi ser med sina telefoner. På restaurangen där vi äter lunch är vi dom enda som har telefonerna bredvid tallriken, vi (jag) är den enda som tar foto på min mat och ute på stan där vi rör oss, ser vi överallt människor med händerna i fickorna, läsandes en tidning, fast i ett samtal eller bara promenerandes framåt med lurar i öronen. Det är inte ofta någon har sin telefon som “stöd” när dom i farten är på väg mot sitt mål.

I Stockholm mötte jag alltid personer med telefonen i handen. På tunnelbanan och de blå bussarna satt man mad huvudet nedsänkt och blicken mot skärmen. Jag är likadan – tyvärr. Därför var det lite av ett mindre uppvaknande att få lägga ner telefonen i väskan vid lunchen, blicka ut genom fönstret och bara prata.

 Det är som att det är söndag hela veckan i Köpenhamn.

Sneakers, bredrandiga, stora manchesterbyxor i ljusblått och brunt, tunna cashmerehalsdukar knutna hårt runt halsen, gärna tillsammans ännu en sjal i annat material över eller under. Raka, långa kappor i mörkblå eller grå ull samt klassiska trenchcoats. Det är fortfarande övergripande sportigt med en touch av bohem och jag tycker verkligen att det är så behagligt att låta sig inspireras av deras outfits. Håren är långa, naturliga och ofta frissiga eller lockliga, nyfönat verkar inte ens vara ett alternativ, i alla fall inte runt Vaerndamsvej.

Allt känns så tillgängligt på något sätt.

Trots att de stickade tröjor jag kikar på från “I Blame Lulu” kostar 3300 dkk, så vet jag att det är en stil jag kan försöka efterlikna på egen hand – även på min budget.

På Gl. Kongevej så möter jag vad jag tror är en av Moosgaard-systrarna.
I kort oljerock, scarf i halsen, lösa jeans och självklart örhängen från sitt egna märke, så ser även hon avslappnat söndagssnygg ut.

En look jag kommer fortsätta köra på framåt:
Snäll, inbjudande och avväpnande.

Vi åt klassiska bistromat på Les Trois Cochon, ett stimmigt, varmt och fullsmockat ställe med väldigt bra fönsterplatser. Grapefruktlemonad, croque madam och pommes med en syrlig dijonaise slank ner och vi glömde nästan bort tiden. Det var regn och sol om vart annat, på GI. Kongevej och runt området kring Fredriksberg ligger mängder av fina butiker. Det är en hel del vintage, mycket inredning och otroliga hus att låta sig hänföras av.

På Sakura Copenhagen finns det mesta när det kommer till asiatiskt porslin och jag fastnade för en otroligt fin väggbonad av tyg i tonerna blått, beige och brunt. Om man är det minsta intresserad av arkitektur så tycker jag att man antingen fysiskt ska besöka Sankt Knuds Vej och bara insupa omgivningen, eller så kan man söka på gatan på olika danska mäklarsidor. Det kändes verkligen inte som att man var i Köpenhamn utan formspråket känns snarare Engelskt och lite gotiskt, absolut värt ett besök!

13000 steg senare i en höggravid kropp åt vi en croissant i farten innan vi tog våra sista krafter och besökta Frama och Apotek 57.

Det jag av någon anledning tar med mig från gårdagens Köpenhamnstripp är badrumsinspiration.

Antingen går man åt det franska hållet med ihoprullade handdukar, vintagespegel och romantiskt handfat eller, så blir det min egentliga favorit: Svarta blandare, raka linjer, rappade väggar och handfat av sten.

Renoveringsresan är äntligen igång hemma i Höllviken och vi förvandlar långsamt huset till vårt. Fyllda av inspiration från Köpenhamn skriver jag önskelistor och gör moodboards, klär mig i oljerock och njuter av höstens mörker.

Tack för att ni läser och kommer med fina inspel eller kommentarer, det betyder väldigt mycket.

Trevlig söndag till just dig!

☼