Det går över

1 year ago

Tack vare Elsa så är det många nya ansikten som har hittat hit och det är jag så himla glad och tacksam för.

Vem är jag och varför skriver jag här på TWWP?
Vem är man bakom fina bilder, önskelistor och
Instagramtips?

Jag funderade på hur jag skulle sammanfatta dessa frågor och kom fram till att dela mitt innersta,
en text som redan publicerats fast i ljudform.

En text om mig till dig,
Du som tror att du är ensam.

Mitt namn är Emely och jag har gått en match mot döden som har världsrekord i ronder.

Jag var 29 år när jag blev föräldralös och detta är min historia. En snabbrepris om före, under och efter sorgen.

7 år har passerat som ung vuxen utan föräldrar.
Idag är jag 36 och en helt annan person nu än då.

I väntan på döden, att vara en flickvän,
kroppens psykiska och fysiska förändring.
Drömmen om barn och viljan av att överleva.
Känslor som kommer och tankar som går.

Min panna är blöt och andningen häftig.
Vid sidan om ryggraden, en rännil av svett.
Det banala, organiserade och kaosartade.

Vem tar hand om katten,
vem tar hand om hunden,
vem tar hand om mig?

Kommer jag kunna somna utan hjälp och vakna utan klocka? Skrika utan röst och gråta utan tårar?

Svaret kommer tidigt i min berättelse och svaret är Ja.

Människan är en otrolig varelse, en resa utan slut.
Döden är definitiv men så är inte sorgen.
Saknaden och längtan är, men inte sorgen. 

Jag har gått upp och gått ner, svultit och ätit.
Haft vänner som stått kvar och några som har lämnat.
Ett tack är på sin plats till alla som har orkat.

Mellan hägg och syrén somnade ni in.
Sverige vann Eurovision och jag blev faderslös.
Du med tunga andetag och jag med blicken fäst mot taket.

En vår som aldrig kom i ett väntrum utan tid.

Tusen timmar utan dig, år efter år med evigheter utan er.
Himmel och Helvete inombords men aldrig utanpå.

Det är svårt att vara modig när man är rädd.

Jag tittar på min bror och ber till den gud jag inte tror på, ta mig långt härifrån till den himmel alla pratar om.

Att våga men inte vilja, att vilja men inte våga.
Stillastående rörelser och ett mönster som bryts.
Lämna mig i fred men ring mig varje dag.

Mina ögon svider som i motvind.
Motvind – En bra beskrivning på mitt tillstånd.

Jag saknar er mindre och mindre, det kommer annat emellan och det är bra.
Med ansiktet mot dörren och kniven under kudden krigar jag mot mörkrets alla minnen.

Jag blev den jag är för att du var den var.

Ibland behöver något brinna för att kunna växa.
Det luktar rök och jag är levande,
så himla levande.

Jag vill avsluta med några ord från Kerstin Thorvall.
Ord som sammanfattar hur sorgen känns för mig personligen idag 7 år senare.

Kanske kan du som läser luta dig tillbaka på känslan och bara låta den vara där,
som ett djupare andetag som kommer och går.

Väldigt långt efteråt

då jag inte kom ihåg dig längre

jag tänkte inte på dig

jag visste inte var du fanns

Men du kunde drabba mig som ett illamående

ett oväntat slag i maggropen

En gråt i halsen

ett rop i mina händer

Men till alla sa jag: Tänk att det går över

Det är verkligen skönt att det går över

För det gör det.

Varm kram Emely

Det går över

Da · 1 year ago
Så fint. Har varit med dig sen start och du är fantastiskt modig & inspirerande. Ta hand om dig puss och kram! <3

Elin · 1 year ago
❤️

Petra · 1 year ago
Sa lite man vet om sina medmänniskor, vad de har varit igenom och vad de bär pa. Jag är sa ledsen för sorgen du har tvingats ga igenom och full av beundran över ditt mod och ditt sätt att uttrycka sig.

Annette · 1 year ago
Vilken otrolig text. Kunde inte sluta läsa. Så vackra ord. Sorgliga men fina.

Emely Crona Stenberg · 1 year ago
Min alldeles egna terapi, tack för att du läser och kommenterar!

Sophia · 1 year ago
Så fint. Som alltid ❤️!

Laila · 1 year ago
Det fineste og sanneste jeg lest på veldig lenge.

josefin · 1 year ago
Tänk vad man klarar, tar sig igenom, plockar upp sig själv gång på gång och krigar vidare i livet….det kommer i vågor, när man minst anar eller tror att tiden har givit en kontroll..så blir blir man drabbad igen och minns, plötsligt saknar det man inte haft på så länge.. Fantastiskt fint skrivet, tack

Jasmine · 1 year ago
Känner igen mig så mycket. Du uttrycker dig så fint <3