Masha

Instagram leder ibland till de märkligaste av möten.
Jag spenderar min sommar i södra Sverige och via en beroendeframkallande app får jag den stora möjligheten att prata med Masha. Hon berättar för mig vilka delar som ryssarna har ockuperat av Georgien, hur ett färgglatt hus blir vägen ut ur en depression och med hjälp av små svarta bokstäver beskriver hon hur Batumi där hon kommer ifrån, ligger precis vid svarta havet. Jag googlar frenetiskt allt hon säger. Vi delar samma typ av vardagliga ögonblick men lever helt olika liv.

Hon heter Mariam Dondoladze men kallas Masha.
Jag följer med blicken de röda linjerna som visar de områden som inte längre är deras. Hon är 37 år, har två äktenskap bakom sig och lever med sin 13-åriga son. Den första mannen var en georgisk sjöman, den andra en pilot från Vitryssland.

En vanlig människas lön i Georgien är 200 – 250 €  i månaden. Hon benämner landets folk som trollkarlar. De lyckas ha en iPhone, klä sig med stil och skickar barnen till privata skolor på dessa löner. Under 90-talet hade de inget elektriskt ljus på flera år, inget vatten och ingen mat. Hon sov i sin vinterrock och hennes mamma stekte ägg över ett vanligt stearinljus.
Livet i Georgien var hårt fram tills 2002 då hon kortfattat berättar för mig om rosenrevolutionen.

Efter en längre tid av depression, började hon 2020 att bygga ett hus. Ett färgglatt sådant.

“It helped me to colouring everything”.

Masha är idag tillsammans med en pojkvän som är 13 år yngre än henne. Hon förklarar att det är komplicerat att leva i ett förhållande med en yngre man, då hon bor med en mamma som är väldigt traditionell och styr stora delar av det liv hon lever. Idag jobbar hon, går på matlagningskurser, uppfostrar sin son och bygger fortfarande på sitt färgglada lilla hus.

Hon är vattuman, precis som jag och fyller år den 16 februari, dagen efter mig.

Världen har aldrig känts så liten.

მადლობა, მარიამ, რომ მომიყევი შენი ამბავი.

☼