Fanø

Jag har inte varit på många ställen på denna jord.
Är så långt ifrån berest som man kan komma,
men det finns några få ställen som har påverkat mig ordentligt.

Ett av dom är Fanø i Danmark.
Resan hade varit bokad sedan länge men fyra dagar innan vi skulle åka dog min mamma.

Vi åkte ändå.

Vårt mål var en ostronsafari ute i det Danska Vadehavet och med det tillkom två övernattningar.

En av dessa var Sønderho.

I år firar denna ljuvliga plats 300 år och man kunde verkligen känna historiens vingslag när man satt i matsalen.

Att något så enkelt kan vara så högtidligt.

Ett tak så lågt att man slog i huvudet, breda slitna plankgolv, små vingliga stolar och ett frukostbord dukat för fyra.

Krus med torkat lin, klematis och blommande murgröna som klättrade på fasaden.
Utanför fönstret, en vy i liknelse med savannen.

Svalor flög likt svarta pilar över himlen och vi var alldeles, alldeles ensamma.

Det var i slutet av September och allt var som en enda lång utandning.

Grattis på födelsedagen Sønderho,
jag kommer mer än gärna tillbaka.