Nyponbuskar

Det är Oktober och jag befinner mig i Köpenhamn. Staden med minnen av dig, dig, och mig.
Vi bär på ångest, lyckorus och moderskänslor.
På Gin, Tonic och medberoende.

Det är strövtåg i hembygden, nyponbuskar
och söndermarker. Jag lär mig din pinkod, favoritlåt och att även mjuka ord gör ont. Han var en högtidsdag som människa, ett frimärke på en bortglömd adress.
Söt doft av timjan, känslor på avstånd. Du – ständigt i min närvaro. Jag saknar dig mindre och mindre, det kommer annat emellan och det är bra.

Åker svarttaxi bland minnen, flätar band av dina sorger.
Ler i motgång – ber för uppgång.

Tusen timmar utan dig

En blek symfoni där Söder står publik.
Sådana som vi vet nog inte vad kärlek är?

Bara dårar rusar in

Jag förlorade en far men vann min bror.
Så rädd för att missa men för trött för att delta.
Jag blev den jag är för att du var den du var.
Vi är människor och det är märkligt, kanske är det svårt och omöjligt ibland?

Med ansiktet mot dörren & kniven under kudden
krigar jag mot mörkrets alla minnen.
Dina nävar mot mitt bröst och arm runt min hals.

Graderna sjunker när Gilmour sjunger Floyd.

Wish you where here