Back to my twenties!
5 years ago
Precis när stormen lagt sig privat så står världen i brand. Jag gläds åt spännande erbjudanden och planerar morgondagens födelsedagsfest men oron i magen vill inte lämna. För första gången på många år tog jag i veckan en dag helt fri från mobiltelefon och dator.
Jag åt lunch med blicken ut genom fönstret vid Nytorget, fikade med tankarna begravna i senaste Eurowoman och fyllde mitt huvud av olika intryck. Inte från ökande skärmtid, Instagrambekräftelse och falsk verklighet. Istället fick svanar med orangea näbbar och ljudet från knastrande isflak ta plats i mina sinnen.
När jag gick och la mig senare den kvällen, var ångestnivån för första gången nästan obefintlig, detta efter veckor av hjärtklappning och magont.
Kan det vara så enkelt tänker jag? Att telefonen påverkar mig i den mån att jag går omkring och tror att min kropp motarbetar mig psykiskt? Självklart. Vi vet ju det. Det är som alltid bara så otroligt svårt att vara förståndig. Dags att gå vidare, låt oss se vad som har hänt de första dagarna i Mars!
Sushi på sunkhak med en sprillans ny tidning. En stund utan Instagram och aktiv tumme hör absolut till ovanligheterna.
Efter år av letande stod dom plötsligt där. Helt perfekt ingångna för 200 kronor på Humana. Att jag sedan hittade ett par minst lika fina på Beyond Retro fast bruna, gjorde mig inte ledsen.
Är dom små får man ta två!
Renoveringen börjar sakta men säkert gå mot sitt slut. Vi (min pojkvän) gör i princip allting själva & eftersom det tog slut efter vårt förra projekt så har jag fått bita mig i läppen och andas i fyrkant ett antal gånger. Men nu – Så nära!
Tog med mig hunden till Djurgården och promenerade runt på Waldermarsudde. Funderade på om inte någon borde gifta sig där snart och ha brakfest i den fantastiska miljön.
Är det ens tillåtet måntro?
Tänk att få närvara vid en sensommarvigsel bland vinrankor och
Carl Milles statyetter. Yes please.
Min kära vän Robin bjöd med mig till Gyldene Freden, en klassiker här i Stockholm med anor från 1722. Att kungen spatserade förbi på sitt bästa humör gjorde inte kvällen sämre!
Min förrätt var alldeles ljuvlig. Det är sällan jag smakar någonting för första gången men oxsvans hade jag aldrig testat innan.
Otroligt positiv överraskning!
En klassisk senapssill med potatis kokt i smör med tillhörande västerbottenost har väl ingen någonsin dött av?
Veckan avslutades med att jag fyndade exakt det jag letade efter till morgondagens outfit. Kedjor redo att bäras på höften – I´m back in my twenties..
Mitt liv har sedan årets start varit en enda lång virvelvind. Rädslan som jag känt har varit tvungen att motarbetas. Jag har tvingat mig själv att vara modig, tagit sats och hoppat. Det gick vägen och snart kan vi berätta vart den leder! Jag är faktiskt så stolt. Stolt över det faktum, att trots alla frågetecken, är det jag som har svaren. Att jag är jag och att det räcker långt, till och med längre än vad man tror. Med ansiktet fullt av en något misslyckad brun utan sol och nyklippt lugg så känner jag livet i mig! Man ser på kropp och själ att 36 är en ålder som tar för sig men det gör inte så mycket, bara jag får leva.
★
Imorgon är det fest!
