Min örtagård
4 years ago
Jag har läst en bok. En bok utgiven 1973 av en norsk författare vid namn Annemarta Borgen. För er som inte känner till min bakgrund så är jag uppvuxen i en familj med ett väldigt stort trädgårdsintresse. Överallt, på framsida och baksida av vårt hus stod slitna terrakottakrukor med övervintrande kryddväxter. Det växte vindruvor och träd med små ludna persikor längs fasaderna, prunkande funkior i zinkspannar och klättrande murgröna i varje hörn. Vit lavendel, salvia och kryddig rosmarin höll honungsrosorna sällskap medan den blanka hasselörten fungerade som marktäckare. När augusti och kräftskivorna närmade sig, förvandlade vi det som fanns i trädgården till prunkande gåbortpresenter ihopknutna med ett tjärat snöre. Jag kan, om jag blundar, fortfarande minnas doften av kaprifol, ros och timjan som tillsammans skapade mina vackraste barndomsminnen..
AnneMarta var gift med Johan Borgen, en av Norges stora diktare och rosenträdgården som en av hennes andra böcker handlar om, var en kärleksgåva till honom. Annemarta föddes i Norge 1913, dog 1988, och bodde däremellan på gården Knatten, på ön Asmaløy, med sin man och en kombinerad ros- och örtagård som hon fyllde med ätliga, magiska och medicinska växter. Karin Berglund skriver om Annemarta i boken ”Det var en gång en trädgård”. Där tar hon båten till ön och möter Annemarta. Hon har långt, svart hår och en utstrålning som fick en att förstå varför gamla tiders medicinkvinnor uppfattades som livsfarliga.
Elin Unne beskriver henne så bra:
Jag beställde Annemartas första bok, ”Min örtagård” och gick omedelbart och ohjälpligt vilse i hennes värld, som är både förförisk och förrädisk, precis som de bästa sagorna. Annemarta berättar om barndomens jaktresor, till vänner i sameläger, där hon tuggade fjällkvanne och somnade vid elden, om armodet under kriget när potatislandet var det som höll folk vid liv, om tillfredsställelsen av en källare fylld med egenodlat, hembränt fruktvin, om trädgårdsgångar täckta med musselskal. Den historia som kanske säger allra mest om det vilda, vackra liv som hon levde finns i kapitlet om malört.
Jag är så förundrad över språket i boken. Hon berättar ingående hur man kokar gult ris med ringblomma, lägger gurkörtsblommor i salladen, gör eget vin på maskrosor och dricker blått te av isop mot eländiga förkylningar. Hur de levde av egenfångad fisk, blåmusslor och vild timjan. Boken varvar praktiska odlingsgråd, recept, kulturhistoria och forna tiders vidskepelse samtidigt som hennes ord väver de vackraste av melodier. Den kan vara svår att få tag på men har du ett minsta intresse av odling, så kommer du inte bli besviken, jag lovar.
Annemarta Borgen 1913 – 1988
“Jag befinner mig i underbar främmande värld av surrande insekter, sjöfåglars rop och vågornas skvalp mot rullstenarna.
Jag minns det som en vild frid..”
