Vild iris

Sommaren har dragit förbi och nu är slutet av augusti här igen. Åh älskade Augusti... med din melankoli och starka vindar, som bara alltid frambringar den där känslan av att allt har ett slut någon gång. Dock en vacker påminnelse till oss människor är ändå Augusti - eftersom naturen aldrig någonsin är så vacker som just i sina sista stunder

På Hydra läste jag två böcker. Den ena var "Vild iris" av Louise Glück. Louise var poet. Hon blev nobelpristagare och pulitzerpristagare innan hon gick bort, men var en själ som skyggade det offentliga ljuset. Louise levde och skrev i sitt hus utanför New York där hon hann skriva tolv diktsamlingar. Vild Iris är en diktsamling från 1992 där hon diktar om livets alla faser beskrivet sett ur en iris perspektiv. Boken är förtrollande och jag kommer att ha den nära till hands alltid.  En av dikterna beskrev precis den känsla jag alltid har inför sommarens annalkande:

Här några ögonblick från min Sommar fångade på bild, ej i ordning som vanligt

Än finns tid att älska sommaren för ljuset är kvar, det gröna är kvar och man gör som man vill <3

X, E