Bubblan.

12 months ago

Ulrika Palsson · 12 months ago
❤️

Karin · 12 months ago
Å orimligt (eftersom total stranger) glad för din skull!

Mikaela · 12 months ago
❤️

Sofia · 12 months ago
Predika mera!! Hurra för din blogg!

C · 12 months ago
Så bra att du delar med dig av detta! Arbetar själv i psykiatrin (dock inte som behandlare) men mår själv inte bra och steget att söka hjälp känns oöverstigligt. Verkligen glad för din skull!

Anki Eriksson · 12 months ago
Åh Elin! Jag skulle lätt kunna vara din mamma åldersmässigt och skulle vara stolt som fan! Ingen av alla jag följer skriver så bra som du!!! Sen att vi båda är syrror...och medicinerar mot depression gör ju det hela perfekt! Det är ju precis som du skriver att man blir sig själv! Många tycks tro att man blir nån ”annan” på psykofarmaka. Har upplevt precis det du beskriver. Så nu önskar jag dig goda dagar och många blogginlägg för mitt nöjes skull!

Linnea Klevner · 12 months ago
Snälla Elin, skriv en bok!? Jag vill verkligen (jag menar VERKLIGEN) läsa den! Kram!

Sandra · 12 months ago
Åååhhh kvinna, du skriver så bra. Tack för att du öppet skriver om depression, medicin och erfarenheter. Modigt!

Carola · 12 months ago
Känner bara kärlek till dig Du ör så fin Styrkekramar ❤️

Lena · 12 months ago
Hej Elin, Uppskattar att du skriver om det här och jag undrar vilken antidepressiv tablett du äter? Kram Lena

Neta · 12 months ago
Massa kärlek till dig

Cissi · 12 months ago
Åh, känner så igen mig i matsituationerna och då har jag ändå bara 2 barn...! Också i hela måendet måste jag säga. Går ej dock på antidepressiva men är sjukskriven på halvtid för att kunna återhämta mig och fundera på hur jag ska vända det här. Och jaaa, skriv en bok!!!

Malin · 12 months ago
Så otroligt glad att läsa det här att du mår bättre! Och du skriver så fantastiskt bra! Jag sitter liksom och ler och garvar med om bubblorna och alla upprymda känslor.

Christine's Stories · 12 months ago
Du sätter ord på mina tankar och mitt eget mående just nu. Jag höjde också dosen på min antidepressiva medicin i höstas och känner mig så mycket bättre nu när det stabiliserats. Det är som att jag har en pansarutrustning utanpå kläderna som gör att jag står emot nästan allt som kastas på mig. Det är så himla skönt. Jag känner känslor och kan vara både ledsen och glad men de svåra känslorna är inte lika avgrundsdjupa längre. Och bra att det verkar ha hjälpt din självkänsla att resas igen. Blir glad när jag läser det här inlägget. Dels för att du verkar vara en så himla fin människa som förtjänar att må bra, och dels för att det är betryggande att läsa om någon som gått genom samma skit som jag och tagit sig ut på andra sidan. Plus att du verkar ha en man som verkligen ser din allra bästa version och uppmuntrar dig till att tro på dig själv. Det är så det ska vara <3 Jag har bestämt mig för att ta en paus från sociala medier och bara läsa bloggar som ger mig energi. Din blogg är en av dem få som jag aldrig vill sluta läsa. Ha en fin torsdag Elin! Stor kram

Amanda · 12 months ago
❤️❤️❤️

Martina · 12 months ago
❤️❤️❤️

Anna · 12 months ago
Ja!! Du skriver så bra, roligt och härligt!!!✨✨ och inspirerande!!

Maricka · 12 months ago
Så fint att du mår bättre! Tänker att det där med att behöva stoppa blodflödet först är så sant, först sen kan man börja resan tillbaka. Tror mitt bandage håller nu.

Lisalo · 12 months ago
Min läkare har berättat för mig att antidepp inte egentligen tillför något utan snarare håller locket, som släpper ut serotoninet på lagom nivå hos ”vanliga människor” men hos oss då tex då är locket lite för svajigt o öppnar sig lite för mycket... i alla fall det antideppenn gör att hålla locket lite mer på plats.. så egentligen Är det bara ens vanliga glada jag som kommer fram. Och vi kanske då känner oss lite rusiga pga det inte varit normaltillståndet så som det kanske borde vara... ja, alltså jag tänkte på att du skrev ”medicinen som talar..” hehe..

V · 12 months ago
❤️

Emma Lenholm · 12 months ago
Jag är en ny läsare och är så glad för att jag hittat till din blogg (spelar ingen roll att du inte skriver så ofta, dina inlägg läser jag gärna mer än en gång). Du skriver så fantastiskt bra, på alla sätt och vis. Ärligt, skört, vackert, roligt, naket, starkt! Heja dig och tack för att du delar med dig. Kram Emma

Nina Bornarve · 12 months ago
Åh. Så starkt och skört och vackert och jobbigt på en o samma gång. Älskar hur du skriver. Tycker liksom OM dig så mycket fast jag inte känner dig alls. Hoppas verkligen att du får fortsätta må bättre.

Anna · 12 months ago
Välkommen upp till ytan! Det förtjänar du!

Elin · 12 months ago
Tack för predikan! Började nästan gråta när jag läste det där om det onda mammasamvetet, tänkte att "man kan väl inte gråta över ett blogginlägg", men sedan kom tårarna i alla fall. Blev så rörd, och har också själv en bra dosering av min antideppmedicin, så jag insåg att "Jo, det är klart man kan gråta, om man vill, det får man!" Den där medicinen, den får verkligen upp huvudet över vattenytan så att man kan börja andas, och därmed läka igen. Så fantastiskt att få ha kommit dit! Heja dig! Och DU är den BÄSTA mamman till dina barn! Syret till dig först, innan du hjälper andra... Tack för att jag får läsa dina fina & insiktsfulla texter!

Kristina · 12 months ago
Hittade din blogg för några veckor sedan av en slump fast egentligen tror jag inte på slumpen. :) Vill bara säga att du har ett fantastiskt sätt att uttrycka dig på, du är naken och finurlig i ditt sätt att skriva. Väldigt uppfriskande och du har en fantastisk stil som man blir både glad och inspirerad av. Jag är inte mamma själv så jag kan egentligen inte relatera men din kärlek till dina barn är fin. Ville bara säga tack, det är så underbart att komma på någon som är helt unik i ditt lilla och det stora. <3!

Evelina · 12 months ago
Du är helt underbar!

alex · 12 months ago
Men hur har ni det? Är ni i NY? Mår ni bra? Hoppas!!