Tisdag
7 years ago
Idag är det tisdag och jag sitter i soffan med Harriet och känner hennes armbåge i min sida varje gång hon gör en häftig rörelse på sin Ipad. Vilket är ganska ofta för hon spelar med hela kroppen samtidigt som hon säger; seriously!? titt som tätt.
Det är konstigt hur en veckodag kan ge sånt fysiskt kroppsminne från när man var liten. Tisdagar för mig är alltid lite… kalla på något sätt? Egentligen vill jag skriva att det är ångest över tisdagar, men jag är så jäkla trött på att använda just å-ordet i den här bloggen, så jag ska försöka undvika det.
Men jag minns att allt jobbigt alltid var på tisdagar? När jag gick i lågstadiet så hade jag simning på tisdagar, som jag hatade. Grät varje gång jag skulle gå dit, kallt och jävligt tyckte jag att det var. Minns alla dofter så tydligt. Från det självklara kloret och doften av mögel i Farsta simhall, till doften av de smutsiga, oljiga snöslask-högarna som samlats kring hjulen på pappas röda Volvo som stod på parkeringsplatsen utanför. Och avgasdoften, när jag sitter kall och blöt i håret inne i bilen som står med motorn igång, medan jag väntade på att pappa svärandes, utan handskar, skrapade vindrutan från frost. Kan även minnas glädjen den dagen mina föräldrar sa att jag inte behövde fortsätta simma, vilket de tyckte var så synd för tydligen var jag jäkligt bra på det.
Eller när jag gick i fyran och spelade saxofon, när det enda jag ville var att få spela piano. Det var också på tisdagar, och när skolan var slut för dagen bar jag den där stora tunga lådan till en annan skola där jag hade min lektion i 25 minuter, för att sen bära den hela vägen hem med mina små tunna barnarmar.
Min farfar tyckte så synd om mig så han byggde en liten vagn åt mig, typ som en dramaten där jag spände fast saxofonlådan med remmar så jag kunde rulla den istället. Men hur roligt tror ni att en 10-åring tyckte det var, att komma till skolan dragandes på en hemmabygd vagn, när det enda jag försökte göra var att inte dra uppmärksamhet till mig på något sätt. Så jag slutade använda den och hade så dåligt samvete mot min farfar. Min fina farfar.
Ska sluta tjata om tisdagsminnen, men ett annat är från sexan då ja började med spanska och vi var tvungna att gå till en högstadieskola och ha lektion tillsammans med sexor från andra skolor. Allt med det var läskigt. Jag försökte vara sjuk varje tisdag, vilket funkade ett tag tills mamma såg mönstret.
Så den där tisdags-oron sitter kvar ännu, lika hårt som meningen La casa de Maria es grande, som är det enda jag har tagit med mig från spanskalektionerna.
Det var ju Halloween i torsdags. Och torsdagar för mig är lite… hehe, nä jag skojar bara, ska inte börja. Men barnen ser nästan fram emot Halloween mer än julafton och födelsedagar. Och jag förstår dem. Herregud vad folk går all in och bygger sina egna kostymer och har sig. Så pysslig kommer jag aldrig bli. Jag satte ihop min outfitt från Johans och min utklädningslåda. Ja, tänk att vi har en sån. Inget snuskigt alltså, bara sånt som vi har kvar från Johans 50-årsfest.
Men hela området blir helt galet på Halloween, så mycket folk. Barn med panik i blick som ska hinna med så många hus som möjligt, och föräldrar som går bakom lite vinfulla och glada. Vi var ute ganska tidigt, och barnen orkade bara en halvtimme vilket vi alla kände att det räckte.
Fast nu i efterhand när jag har ätit upp mer än hälften av deras godis, så ångrar jag att jag inte tvingade dem att gå ett till varv runt kvarteret, för att fylla på ordentligt liksom. Inte mitt stoltaste mamma-ögonblick, men jag kan inte vara den enda föräldern så här några dagar efter Halloween, som står som en skamsen hund med handen ner i barnens hinkar och hetsäter deras godis, samtidigt som jag väser likt Gollum till Johan att han inte får titta på mig. Men jag tänker att jag har tills på lördag att fylla upp hinkarna lite.
Och lördag för mig är lite…
Elin Renck
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.
Sanna · 7 years ago
Victoria_Alittlebliss · 7 years ago
Haha, älskar ditt sätt att skriva!
EB · 7 years ago
Åh min ångestdag är också tisdag. För att jag hade tvärflöjt och var tvungen att förhandla för att få sluta (papparöst: då får du lova att du inte slutar med gymnastiken). Sen var jag tvungen att välja en dag i veckan som jag inte fick gå ut för att jag skulle lära mig att ”umgås med mig själv” för det var ju lite mycket häng med kompisar. Jag valde tisdag för då var ändå fritidsgården stängd... Är förvisso supertacksam för den där lära-känna-mig-själv-dagen idag men för evigt kommer tisdag bara vara ångest.
frida · 7 years ago
så jäkla rolig du är! och har bra minne! fint beskrivet av tisdagarna. skulle gärna höra mer om torsdagarna också ...
Jessica · 7 years ago
Brukar säga att tisdag är det nya måndag...
Sofia · 7 years ago
Hahaha, du är så jäkla bra! Vill bara läsa mer! Din blogg är en av de sällsynta där texten klarar sig bra på egen hand. Klart att det är roligt att se bilder - men din text kvinna, så bra!!
A · 7 years ago
Hahah :) Skrattade rakt ut när jag läste om lilla vagnen med saxofonen! Samtidigt så fint gjort av din farfar <3. Men vad var det med 80-tal samt tidigt 90-tal då föräldrarna bestämde ens aktiviteter och man bara fann sig i det? Minns att jag också gick på simning flera ggr i veckan, gymnastik, balett, piano (som givetvis föregicks av ett par terminer med den obligatoriska blockflöjten...) Hade även en pianolärare med amputerat ben som jag var lite rädd för. Inte pga benet utan för att han skulle märka hur dåligt jag gjort läxan (oftast inte alls), och därmed hade han svårt att dölja sin irritation, med all rätt förvisso. minns inte om jag någonsin tyckte någon av aktiviteterna var särskilt roliga? Men man får väl hoppas att det ändå var karaktärsdanande på något sätt. En annan sak med tisdagar som jag minns från tonåren då jag hade PRAO på lokaltidningen, var en reporter som sa till mig att veckans tunnaste tidning är alltid på tisdagar. Ofta hade man lagt krutet på fredagen eller en matig helgbilaga, måndagens tidning var oftast förberedd före helgen. Men tisdagens dagstidning är ett resultat av måndagströttheten / medarbetarnas måndagsångest. Sen dess har jag alltid tyckt att dagstidningen på tisdagar är den tunnaste och mest intetsägande tidningen i veckan. Tack för din blogg, älskar den!
Neta · 7 years ago
Älskar din blogg!
Mikaela · 7 years ago
Heja dig, älskar hur du skriver
Angelika · 7 years ago
Tisdagar har alltid varit en tuff dag för mig - måndagar går på rutin men tisdagar är jag alltid sååå jäkla trött..
hannah · 7 years ago
sitter och ler fånigt (fast det känns skitmysigt..!) när jag läser det här. men JA..! vad ä r det med tisdagar..!?? (min var tisdags-cello. fattar Du hur stor..? till och med min snälla lillasyster har erkänt, nu när det väl var på preskriberings-avstånd, att det såg helt jä*la fel ut med mig och den i förtvivlat tungt släptåg. jag monterade av alla strängarna och slutade en tisdag. idag är det att sonen har ninja school på tisdagar. när han klamrar sig fast vid mig och inte vill gå in gör det något med mig och mina tårkanaler som fått mig att fundera över aktiviteter att tvingas eller älska gå på. något dunkelt bland minnena är det ju, helt klart. skör som ett hormondoppat höstlöv.) tack för halloween-utstyrslar och text. Du är fantastisk..!!
Cecilia · 7 years ago
Blir glad av din blogg och ditt sätt att skriva❤️
Mia · 7 years ago
Tisdagar, längst bort från fredag åt vilket håll du än räknar. Tror flest olyckor händer på tisdagar, åtminstone är jag som olyckligast på tisdag. Det är alltid en skitdag. Älskar f ö ditt sätt att skriva och din sjuka förmåga att beskriva känslor, skam och händelser. Tack!
Kattis · 7 years ago
Å, min son spelar saxofon på tisdagar och flaggar varje tisdag för att han vill sluta med... jag tycker han är jätteduktig och fattar att väskan är stor och dryg, men vi hjälper honom med den fram och tillbaka till skolan så jag kan liksom inte förstå problemet.. men så läser jag din text och påminns om att när man är 10 år så är livet inte helt okomplicerat och ibland svårt att sätta ord på för sina föräldrar, så jag kanske bara ska släppa det där med saxofonen och tänka att det var kul så länge det varade..