Köket, hemmets hjärta?

Okej nu ska jag fortsätta lite på temat som stavas inredning. Jag skrev ju tidigare att vi håller på att renovera köket. Vi började med det precis innan sommaren, för vi tyckte att vi var jäkligt smarta som passade på när vi ändå var bortresta. Så där har ni ett tips! Alltså att inte göra så, för det gick och helvete.

Vi hade en bra byggfirma som vi jobbat med i flera år och vi hade verkligen gått igenom allt från topp till tå, det kändes glasklart och de lovade att de skulle vara klara i slutet av augusti.

Det var de inte. Inte ens i närheten. När vi kom tillbaka så hade de inte kommit längre än att hela det gamla köket var  utblåst. Och även om vi hade folk här på plats som kollade till bygget ibland när vi var i Sverige, så måste man nog verkligen vara där hela tiden och piska på, det har vi lärt oss nu.

Så nu när jag sitter och skriver det här på andra våningen så hör jag byggjobbare nere i köket som slipar, raffsar och skrikpratar med varandra. Ibland hör jag någon som rapar högt och charmigt också.

De sa till oss att det skulle vara klart i fredags, men nu lovar de att imorgon kommer det vara ett fungerande kök, så vi i alla fall kan vara där, medan de fortsätter med det sista. Men jag vet inte. Det känns som de sista dagarna på en graviditet, att det kommer aldrig att ta slut och att det kommer komma någon bebis.

Vi har byggt upp ett provisoriskt kök uppe i vardagsrummet, med en gammal mikrovågsugn, en kokplatta, tålamod, och ett skafferi i mathissen (jag vet, coolt med en mathiss va? Enda anledningen till varför vi köpte huset. Ser dock inte fram emot när barnen kommer lura in varandra där i om ett par år).

Och så har vi levt i två månader nu.

Jag ska inte ens försöka låta som en inredningsblogg, för det kan jag inte, men köket ska i alla fall bli grönt? Och skönt? Och förhoppningsvis fint. Nä, men det gamla köket var gammalt och inte så praktiskt, vi fick liksom inte plats fast det är ganska stort. Det är ju där mest vi hänger och jag hatade verkligen matplatsen! Starkt ord men den platsen stressade mig så mycket.

Det var en platsbyggd soffgrupp längst hörnet när vi flyttade in. Och det gick inte att sitta bekvämt i den, den var så smal så man halvlåg alltid när man satt i soffan som en olycklig tonåring. Och vi var tvungna att ha ett runt bord där, och eftersom barnen inte är olyckliga tonåringar ännu så var de tvungna att sitta på stolar med ryggen mot resten av köket, om ni förstår hur  jag menar. Och jag tror det stressade dem också, det var inte så feng shui så att säga. Fast nu när jag tänker efter så är nog inget i vårat hem så jäkla feng shui:it, kanske därför jag har en konstant inre stress?

Ska se om jag hittar en före bild på köket…

I alla fall, innan vi lämnade New York innan sommaren så körde Johan och jag en runda på stan, för att bestämma köket. Och det tog på riktigt tre timmar. Vi är ganska snabba när det gäller vad vi gillar.

Jag är så trött på hämtmat, känner mig typ skitig på insidan. Och alla våra kökssaker och grejer vi hade på hela nedervåningen är nedpackat och förvarat i ett magasin. Så jag är också jäkligt trött på engångsbestick och glas som vi bara inte kan slänga efter varje gång, för jag ser Gretas ledsna ögon framför mig. Så vi står där och diskar plastglasen i det lilla lilla, icke så funktionella dekorativa handfatet som finns i vardagsrummet.

Hehe, precis just nu hör jag hur en byggjobbare säga; : I’m sick of this shit!  Jag vill bara springa ner och krama honom och klappa honom på ryggen, kanske så att det kommer en rap, och säga; Såja, såja. Det är vi alla. Det är vi alla… 

Men sen när vi kom hem så var det något med det kaklet som vi hade valt som inte kändes helt 100. Vi ville ha något roligare. Älskar att blanda olika färger, mönster och material som gör att det nästan känns som man är i en feberdröm, men sen blir ganska coolt. Så jag kom på att vi borde ha grönt kakel på golvet.

Okej, och nu när jag skulle googla fram inspirationsbilden jag hade till golvet ser jag nu att det heter ju klinkers som man lägger på golv och inte kakel.  Potato – potato. 

Men en grön färg tror vi kan vara coolt både på vintern när det är mörkt och juligt, och på sommaren när det är alldeles grönt i trädgården utanför.

Men den färgen var typ lika svår att få fram, som  det är att få fram något vettigt från Max när man frågar vad hon har gjort på skolan en dag. Det blandades och skickades tusen bilder, och det blev grönt i alla fall, men inte så fin som den på bilden dock, men men…

Efter kaklet så blev det spisfrossa. De hade så spisar i regnbågens alla färger, och jag vet inte hur många gånger man köper en spis i sitt liv, men inte jättemånga va? Så därför var det nog bra att vi valde den svarta även fast jag stod och smekte en rosa som om det vore en slak… ja, jag vet inte.

Tung som fan är den. Tror att det är den byggjobbarna kopplar in nu, för jäklar vad det svärs ifrån köket. Är rädd att hela huset ska sprängas när de håller på att pilla med gasen.

Men så var det färgväggen då… Vi ville ha en väldigt ljus, ljus puderrosa. Och som jag sa så är vi ju väldigt snabba i våra val, både det gäller kök och att typ bli gravida efter tre veckor efter att vi träffats första gången. Men den här gången gick det lite väl snabbt. Vi valde färg bara genom att kolla på nätet, vi hoppade hela den här biten att beställa färgprover, och provmåla i  några olika kulörer för att sen stå och humma, och backa fram och tillbaka i olika vinklar för att se vilken som blir bäst.

Nope! Smack upp bara i hela köket direkt. Och det blev väääldigt rosa. Och det här var för nån vecka sen, och när målaren fnissande frågade vad vi tyckte om färgen så var det jävligt nära att vi sa att vi behåller den. För vi orkar inte en enda dag längre utan kök, jag kan lära mig leva i ett Barbierosa kök bara det blir klar snart! Men när till och med Harpan, som älskar rosa, rynkade på näsan när hon såg det så gjorde vi om och rätt. Och det fick kosta ett par extra dagar. Men helt ärligt tycker jag inte den färgen som vi målade om med blev så mycket bättre, den är också för rosa. Men det kanske blir bra när allt kommer på plats. Eller så kanske bara rosa är helt fel, punkt.

Idag har jag inte vågat gå ner och kolla hur långt de har kommit, för jag vill inte veta helt ärligt. Orkar inte få några dåliga nyheter. Men jag ska visa er när det börjar ordna upp sig.