Workshop

” -Nu ska vi se, om alla kan hitta någonstans att sitta, så ska vi börja alldeles strax.

Hej och välkomna till Elins workshop i “Hur man åker iväg på en 21 timmars get away, när man har fyra barn”. Vad kul att så många har signat upp och jag hoppas att ni kommer komma här ifrån med något användbart i bagaget!

Så vi kan börja med lite bakgrundsinformation. Så hur gör man när man blir bjuden på ett 3-dagars bröllop en försommar helg i maj utanför stan? Jo, i mitt fall får man helt enkelt börja med att tacka nej till dag 1 och till dag 3, och bara gå på själva bröllopet.

Och känn ingen sorg, när ni lite pirriga och förväntansfulla, springer in i andra gäster i receptionen på hotellet när ni checkar in som säger saker med sin nasala amerikanska som “OMG, last night was fucking epic, can’t belive you missed it”. Den tiden kommer komma när ni också kan vara med på dessa griskvällar och nattbada i poolen med kläderna på, med en blomsterkrans i håret och en cigg i mungipan, och skrika: woohooo… vi är såååå uuuunga och bekymmerslöööösa. Och känna att man är helt helt orädd för bakfylla, för att ni vet att den kommer ni lätt kunna bota med både sovmorgon, morgonligg och Mimosa till brunchen.

Men hur gör man då rent praktiskt för att kunna åka iväg när man har fyra barn och inga mor- eller farföräldrar i närheten som gladeligen skulle ställa upp som barnvakt? Jo, först börjar man förbereda barnen flera dagar innan på vilken otroligt rolig lördag de kommer ha med barnvaken. Sen på lördagmorgon går ni föräldrar ut med hela kvartetten, tidigare än ni någonsin varit ute på en helgmorgon förr, endast för att de ska få så många timmar som möjligt att springa av sig innan bilen kommer klockan 14 för att hämta er. För när ni väl har lämnat över högen till barnvaken så är det för knepigt för dem att komma ut något mer den lördagen, det är svårt att begära av någon utomstående att ta ut fyra barn. Men det kommer inte gå någon nöd på dem, för oj vad de ska få spela Ipad, ha dansparty, och lördagsgodiset kommer bara att hagla över dem.

Om man vill och är på det humöret, så kan man även flera dagar i förväg börja bygga upp en stämning mellan sig själv och sin partner, detta är dock helt frivilligt. Men till exempel om den ena säger saker som: Vi kommer åka bil i två timmar för att komma till  hotellet. Så svarar man med sängkammarblick och viskande röst att: ja jävlar vad det ska bli åka av…  samtidigt som man kan jucka lite med det knakande foglossningsbäckenet mot den öppna kylskåpsdörren. Men eftersom man som småbarnsförälder är lika undersövd som man är underlegad så är det 50/50 chans ifall det nappas på dessa otroligt eleganta inviter.

Nu kommer vi till en den delen i programmet som kräver lite extra uppmärksamhet. Hur kul ni än tycker att det ska bli att köra en liten get away  så kommer ni börja tvivla på om det verkligen är värt det. Flera gånger kommer ni tvivla. Och den här känslan kommer inte släppa förrän ni sitter i bilen och säger rakt ut till varandra: Nu gör vi det här, och det ska bli kul! 

Här är det också viktigt att ni försöker se själva bilresan som en del av upplevelsen och inte bara en transportsträcka. Sätt på för hög musik, sjung med, fnittra och prata minnen. Och om den ena, 45 minuter in i färden, råkar somnar med öppen mun och med flyende haka, ta dens hand och och känn hur ni unnar varandra den fullständiga känslan av ansvarslöshet.

Och sen när brudparet står framme vid den lilla sjön medan solen håller på att gå ner och ljudet från mannen med gitarren blandas med ljudet från naturens alla kvällsdjur, och bruden är alldeles bohemisk och vacker med sin gravidmage, nästan som ett skogsväsen, och de tittar varandra i ögonen med sån kärlek i blicken att det känns som det både är både är första och sista gången de ser på varandra. Det är då viktigt att inte snegla menande på sin partner för att sen undra om du någonsin har fått en sådan blick. För det har du. Släpp det bara.

När vigseln sen är över och själva festen börjar så finns det en liten risk att man kan börja kolla på klockan och känna att det är väldigt många timmar kvar innan första bussen för kvällen går tillbaka till hotellet. Då mina vänner, är det dags att välja. Antingen så kliver ni in i tröttheten som kommer smygandes, eller så kliver ni in i dimman och festar på. Inget är fel. Just i det här exemplet som är taget ur verkliga livet så gjorde jag någon slags blandning i form att jag stod på dansgolvet och rörde fötterna lite i takt till musiken med ett glas bubbel i handen, som jag skålade i luften med alla andra gäster som hade valt alternativ nummer två. Samtidigt som jag väntade på att klockan skulle bli 23.

Och det som kan vara bra med att inte gå all in, är när klockan ringer kl 8.00 morgonen efter och det är dags att äta en snabb frukost, och samla ihop finkläderna som ligger slängda på golvet bredvid sängen, inte på grund av passion utan på grund av trötthet. Sen kommer den två timmar bilresan kännas otroligt lång. Kanske kommer ni gå igenom kvällen innan, prata om ni träffade några roliga personer eller helt ogenerat berätta att nån av er blev uppraggad av en otroligt vacker man. Eller så sitter man tyst, det är också helt okej.

Men som sagt, bilresan kommer kännas lång och du kommer längta efter barnen. Nästan lika mycket som du längtar efter Pevaryl.

Tack för att ni kom!”