The Way We Play

June 11

3 months ago

Det har varit en lång dag idag fast klockan bara är 11.42. Vet inte vad som har hänt med barnen, men alla fyra vaknar runt 5 varje morgon. Så även om någon av dem hade klarat av att sova längre så lyckas de alltid att väcka varandra.

Lite gulligt kan jag ändå, så här efter ett par koppar kaffe, tycka att det är när Jack och Harriet försöker vara tysta i sina sängar, och de liksom viskar med “visk-röst”, fast jättehögt. Men jag har provat en nygrej som förhoppningsvis gör att jag inte behöver väsa med min “visk-röst” som kommer långt nere från magen att: det är fortfarande naaaaattt… Var på de visk-skriker frågande: varför det är ljust ute raaa? Men jag har köpt en liten lampa som ser ut som ett trafikljus där när den röda lampan lyser så betyder det att det är förtidigt att gå upp. Och så ställer har man ställt in vilken tid den gröna lampan ska börja lysa då de “får” vakna. Så jag ställde den på 10.30 och hoppades på det bästa. Nä det gjorde jag inte, men 5.45 till en början, för att sen ska man tydligen öka och barnen ska vänja sig att sova längre. Men det har funkat så där, istället låg jag och lyssnade i 45 minuter på: Nu! Nu! Och…. nu! Då de tävlar om vem som kan gissa när den slår om. Men men, jag ger den nån natt till.

June 11
June 11

Trött.

Men jäklar vad morgontrött jag är, tycker ju att kroppen borde ha vant sig efter sex år, men icke. Jag vill helst inte prata på morgon, vilket är ett ganska ocharmigt drag, och som dessutom inte går ihop med ha barn då de är på topphumör och pratar i en takt som gör att man tror att de är påtända.

Det här får mig att börja tänka på när jag för ett par månader sedan hade ett konto på en onlinedejting-site, där skrev jag i min presentation lite kaxigt och försök till att vara charmig om alla mina dåliga sidor istället för att förklara hur bra jag var, (alltså vänta, ni förstår att det var ett skämt när jag skrev för ett par månader sedan va?  Just making sure… ) och jag såg ju såklart till att de dåliga sidorna bara skulle spegla vilken skön och härligt tjej jag är, hur otroligt roligt det skulle vara att dejta mig. Kommer tyvärr inte ihåg ordagrant vad jag skrev, men det var garanterat inte saker som till exempel att jag är så himla slarvig av mig, som förövrigt bara blivit värre sedan jag fick barn. Eller att jag har monster-PMS, som också blivit värre efter barn.

Men, trots dessa brister eller vad vi nu ska kalla dem, så är det en sak som jag med rak rygg kan säga om mig själv, fast jag har världens sämsta hållning, och det är att jag är en snäll person. Det ligger högst på min lista av personlighetsdrag jag värderar. Och jag tror mig vara ganska bra och känslig på att känna av folks själar, utan att låta för flummig. Men jag känner snabbt när någon person är ful på insidan, eller kanske snarare att något inte står rätt till. Det betyder inte att jag avfärdar de här personer till höger och vänster, men jag har speciellt på äldre dagar lärt mig hur jag själv väljer att agera med dem.

Detta i sin tur fick mig att vilja ta upp en kommentar på förra inlägget som var väldigt hård och rent ut sagt, elak. Jag hade först tänkt att inte svara, för ju mer hon kommenterade så gjorde hon sina egna självmål liksom. Men sen kände jag att ingen har rätt rätt att ösa elakheter och hat mot mig och min familj.

Självklart får man tycka och känna vad man vill om mig och min man, jag fattar att det finns folk med massa olika uppfattningar. Och det är okej. Det jag däremot ställer mig frågande till är hur man faktiskt aktivt väljer att framföra det till mig. Hur man väljer på ett hatiskt och ignorant sätt att uttrycka sig som om man tror sig sitta på någon slags sanning om hur jag är, hur min man är, hur vår ekonomi fungerar, och hur vårt liv ser ut bakom stängda dörrar. Och jag tänker garanterat inte försöka förklara för dig som skrev kommentarerna om hur det ligger till, du kommer aldrig ändra din åsikt om mig ändå.

Och jag förstår ju att det finns folk som läser min blogg av den enda anledningen att de inte gillar mig. Och det är ju också okej, så tror jag bara att vissa människor fungerar av nån oförklarlig anledning. Kanske skönt att irritera sig på att jag råkar särskriva ibland, att det ibland verkar som om jag tror att jag är snygg fast jag är så ful? Eller att jag är löjlig och att mina barn har okammat hår? Det kanske är ett billigt sätt att få lätta på sin ventil som egentligen borde pysa åt andra enkla saker som diskberget i köket, eller större saker, som känslan av ensamhet eller självreflektion av sin egna tillvaro? I don’t know… 

 

June 11

❤️

Allt det här ovan skrev jag innan helgen. Och i söndags eftermiddag när vi var ute och gick, så släppte Jack min hand och med sitt sexåriga huvud uppe i det blå, gick två steg ut gatan på den mest trafikerade väg vi har i vårt område, mot röd gubbe. Jag hör mig själv skrika Stopp! och jag hör bildäck som bromsar hårt. Han var två steg ifrån att bli påkörd. Och nu när jag läser det jag skrivit ovan, så blir det så himla självklart att vad folk tycker om mig är helt irrelevant för mig. För jag vet vad som är sant, och jag vet vad som är viktigt i mitt liv.

Det enda jag kan erkänna att jag kände när jag läste vad du skrev, är hur din själ stinker rakt igenom skärmen.

42 Replies to “June 11”

  1. Marie says:

    Tänkte skriva något insiktsfullt men inser att jag inte har orden. (Emily Dickinson har skrivit Success is Counted Sweetest. Det räcker.)
    Men fortsätt skriv, fortsätt vara den du är.
    Och du kommer inte att behöva ditt trafikljus om tio år. Då behöver du ett flyglarm för att få upp dom på morgonen. Men som min mamma säger.
    -Dom kostar inga perngar när dom sover!

  2. Anna says:

    Hej Elin! Jag är både småbarns-och skärmtrött, så detta blir inte någon lång kommentar, då jag liksom inte har energi för det. Men vill bara säga att jag verkligen känner vilken fin människa du är. Så underbart, befriande ärlig, äkta, varm, sann och rolig! Dessutom grym på att skriva, snygg och cool som få! Värderar verkligen dina inlägg, de hjälper mig i mina mörka stunder och får de även de andra att kännas mer sprakande! Allt gott till dig och fina familj ❤️!

    1. En till Anna says:

      Håller med i allt det där!! Elin du är bäst! ❤️

  3. Lily says:

    Din blogg kunde så lätt varit stereotyp och ytlig, men istället är den ett av mina absoluta favoritställen på nätet. Det av den enkla anledningen att du har drivor med självdistans, du jävligt smart och vältalig plus att du är sjukt rolig och brutalt ärlig med att det liv du lever ofta inte är vare sig speciellt glammigt eller lätt. Plus att det här var en sågning värdig Oscar Wilde, lika elegant som avfärdande. Och ja, trots det märks det att du är snäll! Så heja dig och fortsätt bara vara den du är och gör det du gör. Kärlek! <3

    1. Moa says:

      Håller verkligen med! Så otroligt befriande med ett äkta vardags-liv-kaos som vi alla småbarnsföräldrar har. Din blogg är favoriten även om du inte skriver så ofta. Vem hinner ens läsa oftare än så- det räcker gott! Tack för att du delar med dig!

    2. Marie says:

      Håller också med. Just att allt inte är ”perfekt” fast du småkärt kunde valt att skriva en blogg om bara det som är fantastiskt. Och du verkar verkligen genuint snäll och med fötterna på jorden.

  4. Charlotta says:

    Hallo Brooklyn
    Skulle gärna vara grannar med er.
    Gött och sitta i trappen (helst i Birkenstock så man kan vifta på tårna), tugga tuggummi och tjôta!
    Kul med så många barn och bo mitt i en metropol.
    Enjoy och ha en super (dräglig åtminstone) sommar!
    /salut från Göteborg

  5. Sandra says:

    Älskar din blogg! Att du är nöjd är ju det enda som räknas, underbart att alla får leva som de själva vill. Olika är bra!

  6. Pauline says:

    Jag gillar dig och jag älskar din blogg och du verkar vara världens bästa mamma till dina barn och det finns så mycket folk som är idioter. Hej! ❤️

  7. Som vanligt en jäkla fröjd att läsa dina texter. Ibland går jag tillbaka ett par steg för att försäkra mig om att jag inte missat någonting kuligt i inlägget. Det är inte många bloggar jag läser så noga så det är alltså en komplimang. En creepy sådan kanske men det står jag för.

    Jag håller för övrigt med om allt gällande den ruttna kommentaren under föregående inlägg. Särskilt det sista, haha. Viktigast är vad du själv vet. Det är som jag brukar säga till mina elever, vilket är en klyscha men något vi ibland glömmer bort): “Andras negativa åsikter om en själv säger mer om deras personlighet än din. Alltså är det inte du som behöver ändra på något.”

    Stor kram! ❤️

  8. Anja Nilsson says:

    Hjärta.

  9. josefin says:

    Älskar den här bloggen. Älskar att den inte är så jävla peppig och allt inte är så lätt och harmoniskt! Sen är det klart att man hellre skulle utöva föräldra/äktenskapskampen i townhouse i Brooklyn än lght i Stockholms innerstad (fast i smyg vill jag bara köpa ett jävla hus i förorten med trädgård och ha ett helt okreddigt jobb som jag slapp bry mig om och åka på charter) 🙂 men ändå! Så mycket igenkänning och inspiration tycker jag! Att ni vågar skaffa 4 barn, men allt vad det innebär. Modigt.

  10. alex says:

    Åhh nättroll. Vuxna människor, hon skulle aldrig våga säga det hon skrev face to face. Hoppas det kan rinna av dig…
    Älskar dina inlägg och sätt att skriva precis som alla andra här. Gör man inte det finns det ju tusen andra bloggar att besöka.

  11. Hege Karina says:

    Det var väldigt hårt: “dln själ stinker rakt igenom skärmen” och hen kommer aldrig att ändra sig enl dig. Vad jag läst bland kommentarerna i förra inlägget så gäller det kritik av att din man jobbar och bestämmer var ni ska bo utan att fråga dig och du tar hand om era barn när han jobbar. Det är det vi diskuterat i sverige de senaste 40 åren och är ingen chokerande åsikt 2019. Bara reflektion. Men jag kanske inågot jag inte fattat.

    1. Elin Renck says:

      Fast läste du hens kommentarer till mig? Var inte de hårda?

      1. Hege Karina says:

        Elin. Jo ,det var hårda och okänsliga. Och som du skriver så har hon inte med det att göra.

    2. hannah says:

      Jag tänker när jag läser vad Du skriver att det är ledsamt
      att vi inte kommit längre på 40 år i såfall, – att vi inte har
      mer insikt i att människors liv ser olika ut och att vi vet
      väldigt lite om varandras verkliga vardag.
      (Det är himla fint i sig, tycker jag, för det värnar ju på både
      gott och ont; om både de stunder som är så svåra att vi
      själva måste reda i dem för att göra dem, varandra och
      våra liv, rättvisa och också om de allra vackraste stunder
      som när två människor dansar ensamma i ett kök om
      natten utan att någon någonsin ser eller vet.)
      Men kanske finns problemet i att man benämner det
      “bara reflektion”, det som faktiskt är ett möte med en
      människa man varken känner eller ser i ögonen,
      användande ord och meningar som
      “Men gud, hur står du ut (…)”,
      “Att han är dominant och patriarkal förstår man, det behöver du inte berätta”,
      “hur står du ut med att vara så osjälvständig och helt i hans värld?” och
      “Sorgligt att läsa om ditt instängda hemmafruliv.”
      osv. (Jag vill inte ens skriva ner och upprepa mer av det.)

      Tycker man att det är ‘bara en reflektion’ att uttrycka sig så
      mot en annan kvinna, då förstår jag dels inte att man
      plötsligt tycker att det som kommer som svar är “väldigt
      hårt” och dels inte alls varför man läser Elin’s texter från
      första början?
      Vad jag ‘kanske fattat’ är att jag egentligen inte vill ha svar
      på det här, samtidigt som jag hoppas ha fel, men att det
      inte känns så i magen. Det är bara det att vad som också
      trängs där i magen, är att jag inte längre kan stå tyst
      bredvid sådant här. Människor som Elin är för värdefulla
      för mig för det. Det de vågar så rått och rakt dela med sig
      av, är för viktigt. För jag tror att det är först ur dem och
      deras ärlighet, vad som i m i n värld är diskussion och reflektion, kan uppstå alls.

    3. hannah says:

      Jag tänker när jag läser vad Du skriver att det är ledsamt
      att vi inte kommit längre på 40 år i såfall, – att vi inte har
      mer insikt i att människors liv ser olika ut och att vi vet
      väldigt lite om varandras verkliga vardag.
      (Det är himla fint i sig, tycker jag, för det värnar ju på både
      gott och ont; om både de stunder som är så svåra att vi
      själva måste reda i dem för att göra dem, varandra och
      våra liv, rättvisa och också om de allra vackraste stunder
      som när två människor dansar ensamma i ett kök om
      natten utan att någon någonsin ser eller vet.)
      Men kanske finns problemet i att man benämner det
      “bara reflektion”, det som faktiskt är ett möte med en
      människa man varken känner eller ser i ögonen,
      användande ord och meningar som
      “Men gud, hur står du ut (…)”,
      “Att han är dominant och patriarkal förstår man, det behöver du inte berätta”,
      “hur står du ut med att vara så osjälvständig och helt i hans värld?” och
      “Sorgligt att läsa om ditt instängda hemmafruliv.”
      osv. (Jag vill inte ens skriva ner och upprepa mer av det.)

      Tycker man att det är ‘bara en reflektion’ att uttrycka sig så
      mot en annan kvinna, då förstår jag dels inte att man
      plötsligt tycker att det som kommer som svar är “väldigt
      hårt” och dels inte alls varför man läser Elin’s texter från
      första början?
      Vad jag ‘kanske fattat’ är att jag egentligen inte vill ha svar
      på det här, samtidigt som jag hoppas ha fel, men att det
      inte känns så i magen. Det är bara det att vad som också
      trängs där i magen, är att jag inte längre kan stå tyst
      bredvid sådant här. Människor som Elin är för värdefulla
      för mig för det. Det de vågar så rått och rakt dela med sig
      av, är för viktigt. För jag tror att det är först ur dem och
      deras ärlighet, vad som i m i n värld är diskussion och reflektion, kan uppstå alls.

      1. Hege Karina says:

        Hannah Jag har uttryckt mig oklart, ber om ursäkt. Jag menar att det är bara en reflektion från mig inte från någon annan. Jag har inget emot att en förälder är hemma när barnen är små, allas liv ser olika ut. Första gången idag jag läst Elin Rencks blogg och läser den gärrna igen. Visst är det så att ärlighet vara längst och att det gör stt man kan gå framåt. Tyvärr är det så att i debatten
        i sverige finns det bara plats för en åsikt och då får man kommentarer som A-M:s.

  12. hannah says:

    och Elin, – tack igen för Dig. för att Du skriver.

    ❤️

  13. E says:

    Länge leve kärleken. Läser ofta din blogg och jag får intrycket av att ditt liv är fyllt av kärlek och det är det enda som betyder något!

  14. Kattis says:

    ❤️

  15. Mikaela says:

    ❤️

  16. Sara says:

    så sköna texter 😉 tack för vi får läsa dem

  17. Monica Kallin says:

    Halloj!
    Fullkomligt älskar denna blogg !!
    Du skriver så otroligt bra. Med stor inlevelse,bjussar på så mycket om dig själv,med själv-distans ,ironi och med en mycket stor portion humor !!
    Fantastiskt att läsa ! Jag bor i Italien sedan många,många år och jag vet exakt hur svårt( om inte omöjligt ibland ) det är att kombinera hem,jobb,familj egen-tid etc när man bor i ett land som inte heter Sverige och inte har familj nära. Och detta har inget med karriär eller inte karriär att göra. Helt enkelt olika svårigheter i olika länder.Sverige är Sverige.Punkt. På andra stàllen runt om i världen så ser det annorlunda ut, vilket leder ill att man många gånger gör andra val än man kanske skulle ha gjort i Sverige som svensk.Eller inte.Man kanske helt enkelt har valt ett liv som passar en bättre. Allt i Sverige är verkligen inte heller perfektion och himmelrike..Även om vi kan vara stolta över vårat land.En hemmafru ( under en period eller längre), mer eller mindre i usa,Spanien,Italien etc sänker väl varken Sverige
    eller jämställdheten i havet.Kan vissa bara se till att fatta det. Jag tror på jämlikhet och respekt.Självklart.Därmed sagt så ser alla våra liv olika ut,vi gör alla olika val. Tänk att en del personer har så otroligt svårt att fatta detta och att jämställdhet i hemmet inte är samma sak som att en och var stryker sin egen skjorta tex . Det är så mycket mer och så mer omfattande än så. Jag tror inte ens längre på ” kreativ kritik” utan tror att det hela bara går ut på att såra någon,för att man vill såra,slå på,sparka på,vara elak,helt enkelt.Man kanske själv inte mår bra,men vem bryr sig,det finns terapi, mycket bättre att ta hand om sina egna problem istället för att sparka på andra. och sedan för att man är nog helt enkelt bara simpelt avundsjuk på det där livet man inte har själv och måste bittert hitta fel och sänka någon annan för att må bra själv. Typ: “ja,ja,sådär perfekt är det ju inte ändå”..Vad skönt,då kan jag ju känna mig bättre….ungefär den stilen. Sedan så spyr man lite på en person som man inte ens har träffat.Finns terapi där med.Eller som vi säger här i Italien: L’invidia e una brutta bestia” Avundsjuka är ett fult odjur. Och det är ju precis vad det är. Ett odjur. Detta sagt,snälla,snälla: Fortsätt att skriva din fantastiska blogg,vi är många som väntar på varje inlägg med spänning 🙂 Och heja dig,din man och dina barn<3
    Måste absolut se serien,btw…:)
    Kram,
    Monica i Rom

  18. Sara says:

    Elin, du och Johan är de coolaste, bästa och mest kärleksfulla föräldrarna ever. Punkt.
    Hoppas att vi ses i Torekov i sommar ❤️

  19. Anna says:

    Men vänta, vad är det för idioti som pågår även här?!! Låt det snälla inte förta något av vem du är & hur du skriver. Du är en av de få jag fortfarande läser (är för gammal för att orka läsa allt) & uppdaterar varje dag med hopp om dina verkliga texter. Heja dig & hej då ni som vill kritisera (det är enkelt att avfölja). ❤️ A

  20. Lisa says:

    Ta inte åt dig. Din fantastiska personlighet lyser som neon genom dina ord. Du är en person som man blir nyfiken på. Vill veta mer om. Du inspirerar!

  21. Sofia says:

    Hej! Tittade in på din blogg första gången för några dagar sedan och måste bara få berätta att jag tycker om den så mycket. Har följt några andra bloggar slentrianmässigt under några år och fått lite inspiration till nån inredningspryl eller nåt plagg, men detta, din blogg är precis vad jag saknat utan att veta det. Du är så klockren i dina beskrivningar. Jag har suttit där och känt och upplevt precis det du skriver och det är så befriande. Och din humor är precis min, jag ler stort. Ändra ingenting, du har verkligen gjort rätt. Ser fram mot att plöja hela bloggen! Fick jag riktigt fram nu att detta är en hyllning till dig och din blogg?!

  22. Sanna says:

    Tack för att du skriver,
    Tack för din inlevelse,
    Tack för dina underfundiga texter,
    Tack för din humor,
    Tack för din beskrivning av djup kärlek
    – skit i troll!
    Du är bra!

  23. Linn says:

    Alltså, fy fan vad du är bra! Satt här vid köksbordet och skratade hlgt när jag läste sista meningen. Sen fick jag en sån rysning. På grund av att du är så genial.

  24. Sandra says:

    Jag läser din blogg för du är ärlig. Du är så långt ifrån de fördomar man skulle kunna ha om dig för det liv du lever.
    Det är så skönt att du inte smetar in allt i glamour utan du är ärlig även om det som är tufft.

    Jag tycker kommentaren du fick var hård och utan god avsikt på sättet den var skriven på.
    Jag skulle själv inte ifrågasätta ditt val av liv för att få det att verka som att du är en hjälplös o utnyttjad snygg tjej. Du är smart och fullt kapabel att fatta beslut som är rätt för dig o din familj.

    Men…..
    När man läser din blogg kan man ibland bli irriterad på Johan. Precis som när en kompis har en kille som inte alltid är så schysst.
    Det verkar jobbigt och utmattande att vara ensam om 4 barn när de är sjuka o väcker varandra o dig på natten (jag vet med två barn).
    Att behöva åka på semester med en barnflicka o slita med 4 barn igen.
    Sen skriver du att han tar ett så stort beslut utan att ens fråga dig.

    Ja när jag läste inlägget blev jag irriterad (utan att läsa kommentarerna).
    Du är ju inte min vän, men så lätt att gilla dig när du är så öppen o ärlig . Vilket jag är jättetacksam för. För det tillsammans med ditt fantastiska sätt att skriva så gör du en toppenblogg.

    Sen tänker jag med att det ju är du som ändå flyttat för hans skull (även om du ville). Det är du som för det mesta ensam sliter med era barn. Du som inte kan jobba med ditt yrke som du gillar.
    Jo att ta hand om barn är en meningsfull syssla men ack så slitsamt när man mest är ensam.
    Då tycker jag att den minsta respekten han kan visa en är att fråga om det är ok att flytta till ett annat land!

    Somsagt detta är inget emot dig för du är en smart tjej som kan fatta sina beslut och ni har er dynamik i familjen.
    Ville bara förklara att när man läser din blogg så är det svårt att inte tänka elaka saker om Johan ibland.

    Konstigt för mig att ingen annan reagerar så utan bara skriver massa tröstande kommentarer.

    Hoppas du kan se igenom min kommentar som inte stinker.
    Men det känns falskt att bara skriva en “heja heja” kommentar när det är just ärligheten som gör bloggen.

    1. Susanne says:

      Håller med i allt ovan Sandra skrev..men…vad jag förstått så var det Elins egna beslut att skaffa 4 ungar på 5 år. Han var nog nöjd efter 2st…som de flesta män. Men jag förstår henne också här, en äldre man, hon kommer bli ensam en dag och få är det inte planera barn efter barn som gäller utan det är bara som dom gjort, köra på. Jobbigt visst men hon visste vad hon ville, dvs 4 barn tätt och då blir det tufft när mannen inte är hemma och hjälper till. Hon har däremot råd att ta hjälp med barnflicka och det är väl jättebra. Så visst hon hade kunnat haft två barn bara och ett lite lättare liv men nu valde Elin 4 barn trots att hon visste om att det skulle bli jobbigare. Ger detta henne ingen rätt att ändå få sucka ut i sin egna blogg? Självklart. Jag ville själv ha 3 barn, mannen var nöjd efter 1…klagar jag på att egentiden ej existerar? Ja, självklart. Men däremot så har Elin det bra, så jag kan förstå att det kan uppfattas provocerande när hon klagar och samtidigt står i Chanel kläder och Gucci skor…bor stor och har råd att ta hjälp om hon måste.

  25. Hanne says:

    Elin du är grym.

    Till er tjejer som ventilerar kritiska kommentarer om Elin och Johan – ingen här bryr sig ett jäkla skvatt om vad ni tycker. Lägg tiden på något meningsfullt istället. Som att göra någon glad t.ex.

  26. Sarah says:

    Att vara snäll är det finaste som finns❤️

  27. Sara says:

    JAG VILL BLI DIN BÄSTIS!!

  28. Anna says:

    Hej! Jag vill bara säga; fast du redan vet det, att personer som ägnar sin tid och energi på elaka kommentarer, i själva verket har stora problem med sig själva och sin egen självkänsla. Men oavsett det så gör varje dum kommentar ont. Så är det. Vi människor – i alla fall vi med empati – kan höra 20 bra saker och en dålig och vi kommer att ta in den dåliga. ÄVEN om vi vet att det inte är sant och att personen som sade det är idiot. Men vi måste öva oss. Bi som gäss som låter det rinna av oss. Lättare sagt än gjort men… Jag läser i alla fall dina inlägg för att du är så rolig och för att du verkar jordnära och ärlig. Kram.

  29. Viv says:

    Här är man och hoppas igen, HOPPAS gör man!!! Och väntar, väääännttaaaar… Kom tillbaka, visst?

    1. Elin Renck says:

      Ja snart ❤️!! Nu så börjar allt lägga sig på plats och vi har kommit in i rutinerna efter sommaren, så nu ska jag börja skriva igen. Har inte hunnit öppna datorn på hela sommaren.

  30. Karin says:

    Dina inlägg är värda att vänta på, så himla bra!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Elin Renck

Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 5, Harriet 4, Max 2, och nyfödda Bruno.