The wall…

Josefin · 8 years ago
Styrkekramar! Vet exakt hur du känner dig och då har jag bara två barn.... Snart kommer du ur det! Men ring en vän, mormor, nanny, din man vad som helst som kan avlasta dig några dar... man ska alltid vara så jävla duktig! Det har jag slutat med....hehe. Är för tillfället kass på det mesta men allafall inte utbränd ;)

Bella · 8 years ago
Vad är vad? Ja... Även om det är självvalt så kan det ju bli för mycket. Herregud! Försök att få lite avlastning om så för en stund. Det är de små sakerna som gör det ibland, t.ex. en promenad eller dusch i lugnan ro. Jag tycker så mycket om din blogg och ditt ärliga samt finurliga sätt att skriva. Jag funderar också på vad som är vad? Mitt arbete är otroligt pressat och det läggs på mer och mer. "Duktig" som jag är så håller jag ut och kämpar på, men nu ställer jag mig frågan: när räcker det? Jag blir stressad för typ ingenting, en oplanerad sak innan lämning på föris och min puls stegras till max, svetten kommer och jag brister. Mina händer har börjat sticka och ibland är huvudet så mossigt. Jag hör hur släpig jag låter ibland. Nä fy... Vad är vad? Tack för en fin blogg. Hoppas du mår bättre snart.

Jessica · 8 years ago
Kommenterar aldrig men kände bara en genuin känsla av att skicka lite cyber-love till dig ❤️ Du är så stark och har en så fin blogg med härliga texter, högt och lågt, ärligt och rakt. Kämpa på bästa du. Snart vänder det. Och tills dess, be/skaffa hjälp!!

Marie · 8 years ago
Det är ju inte de där stunderna som är självvalda! Men du, på riktigt, försök hitta någon hjälp. Om man väl trillar ned i den riktiga utbrändheten/utmattningen så är det väldigt jobbigt att ta sig upp! Kanske ni kan hitta en ”PA” för barnen? (Jo, jag fattar hur det låter, men skolornas krav och all admin kring det är en mardröm när man redan är utsliten!) Hang in there (och ta hjälp)! Du är bäst!

Alex · 8 years ago
Ååh var rädd om dig.. de flesta har skaffat barn medvetet och självvalt och herregud, det ÄR JOBBIGT att uppfostra barn. Du kämpar på fantastiskt!

Sofia · 8 years ago
❤️❤️❤️

Anna · 8 years ago
Helt ok att känna så!!! Heja dig. Och försök ordna hjälp. Ibland handlar det bara om att överleva. Och då får allt annat bli nedprioriterat.

Sanna · 8 years ago
❤

Gabriella · 8 years ago
❤

Karin · 8 years ago
Men åh vännen! Kan ni ta hjälp av Nanny och någon mer som kan passa barnen så du kan få vara alldeles själv någon dag? Och sen försöka lägga upp det så du kan dela ansvaret med barnen under dagarna? Det låter som att jobba typ 200% att ta hand om 4 barn. Kram ❤️

Johanna · 8 years ago
♥️♥️♥️ Var rädd om dig!

Karin · 8 years ago
Så duktig❤️

Marzena · 8 years ago
Skaka av Luther från din axel och skaffa hjälp! Outsourca (som man så modernt säger) alla vardagliga saker, var rädd om dig. Din kvartett har bara en mamma. Du är grym! ❤️❤️❤️

Matilda · 8 years ago
Du är stark!

C · 8 years ago
Det du beskriver är starka varningssignaler på att någonting är fel/för mycket. Bromsa. Nu. Skaffa hjälp, skär ner på resande, skär ner på allt som inte är BASIC. Och var snäll mot dig. Du ska hålla länge till!

Johanna · 8 years ago
Jag vill också skicka dig cyber-kärlek & var så nära på att också säga "häng i, du är grym" men så kom jag ihåg. Jag vet ju vad utbrändhet innebär, och jag mindes. Jag vill istället slå ett slag för att häng inte i. Skriv inte ut bilden. Låt det vara. Släpp allt. Sitt still. Låt det gå. Släpp taget. Kämpa inte - släpp det krampaktiga taget om att göra vara orka. Outsourca exakt allt. ALLT. Och bara stoppa. Sluta. Gör inget mer. Gråt om du vill & kan, sov när du kan & varje varje gång som rösten dyker upp som säger att du inte är tillräcklig svara då: här ligger jag & duger. Jag har själv inte fyra barn & kan inte föreställa mig din vardag alls, & det är inte alls min mening att komma med råd som kanske inte är applicerbara i din verklighet för fem öre. Jag vill liksom bara säga att: även när du inte orkar, även när du inte kämpar eller klarar av, så har du exakt lika mycket värde som när du gör det. Och du är viktig, hela hela tiden. Ta hand om dig. Låt andra ta hand om dig (och resten. Alltså på riktigt. Anställ kock, städerska & nanny ett tag. Du får det.) <3<3<3

J · 8 years ago
Åh vad jag känner igen mig och då har jag ändå bara två! Glädje, förvirring, utmattning, ilska, kärlek, trötthet, glömska... Känslorna senaste året är ett sånt virrvarr att jag inte vet om jag blivit galen eller "bara" fått ett till barn. Varför orkar inte jag när de bara är två? Och den jäkla supply listan till skolan blir ju droppen som får bägaren att rinna över. Jag hämtade ut familjefotot på Walgreens samma morgon som skolan började. Och fotot var en familjeselfie där endast halva ansikten fick plats. Förrutom bebisen ansikte men han gallskrek. Och eftersom jag är oförmögen att lära mig inches blev bilden dubbelt så stor som alla andra barns bilder. Suck... Ville bara säga att du inte är ensam!

Karin · 8 years ago
Jag har också 4 barn, yngsta är nu 7, men jag har varit där du är och det är omänskligt att klara det utan att få sammanbrott. Så här ska du göra närmaste månaderna; nanny-hjälp minst 3 Tim varje dag. Den nannyn kan hjälpa till med alllt tex följa med på ärenden och hålla i bebisen elller stanna hemma så du kan åka ut själv eller ta ut barnen till nån park så du kan vila. Eller nannyn kan vara hemma med barnen och du kan gömma dig i sovrummet och vila! Do it now!!! Det är en investering!

Ulrika · 8 years ago
Så många kloka råd i många av kommentarerna. Jag skickar virtuellt stöd och kramar och håller med om att skaffa hjälp. Hoppas ni hittat en au pair eller nanny. Kanske borde ha 2 t o m, åtminstone medan Bruno är riktigt liten. Gillade verkligen idén om en PA som hanterar admin kring barnen. Det är ju så mkt trix. Sen tror jag det kommer hjälpa att ni får vara på en och samma plats och att vardagen rullar igång med skola för de äldre barnen. Tack som alltid för fin blogg. ❤️❤️❤️

britta · 8 years ago
Det blir bättre, lovar. Under tiden - ta all hjälp du kan! <3

Cat · 8 years ago
Lilla hjärtat, som du kämpar. Hyr hjälp med allt, ALLT, åtminstone ett tag. Kasta det dåliga samvetet i papperskorgen och gosa bebis på dagarna, pussa barn på eftermiddagarna och låt någon hjälpa dig genom nätterna med allt. Och vafan att du ens går all in och skaffar fyra underbaringar säger väl mer om hur mycket kärlek du har att ge än att du förtjänar någon form av ”skylldigsjälv”känsla. Sträck på dig, du är fan en queen som ens får på dig brallerna på morgonen. Puss på dig hälsar Catarina som förövrigt fortfarande har din fotlänk

Marie · 8 years ago
Håller med - ta hjälp, så mycket du bara kan! Jag har tre barn och när jag läser din blogg eller Insta så undrar jag ofta hur du överlever? Hade ett intressant samtal med maken till en kompis. De bodde i NY eftersom hon jobbade på FN när deras två döttrar var små. Han berättade för mig att han skulle aldrig kunna skaffa ett barn till eftersom han gick i väggen av att vara hemma. Han brände på riktigt ut sig sa han. Och jag satt och funderade på hur jädra typiskt det var att en man brände ut sig när han skulle sköta en uppgift som miljarder kvinnor sköter varje dag. Jag har aldrig hört en kvinna säga att hon känner sig utbränd av att vara hemma med sina barn. Utmattad ja - utbränd - nej. För om vi skulle säga det får vi höra att det är självvalt och att det bara är att bita ihop. Men helt ärligt, småbarnsåren kan vara hemska. Jag älskar mina barn mest av allt på hela jorden. Men jävlar vad jag kämpar. Kämpar men vaknätter, förkylningar, trotsutbrott, matvägran, aktiviteter, scheman, utvecklingssamtal. Det dåliga samvetet. Känslan av att aldrig räcka till till. Kampen om att få duscha eller gå på toaletten i fred. Det är fan det mest krävande heltidsjobb man kan ha. Jag säger som flera sagt här redan. Ta hjälp. Så mycket du bara kan. Det är mycket bättre för dina barn än att ha en utbränd mamma.

Frida · 8 years ago
<3<3

Ellie · 8 years ago
❤️

Ellie · 8 years ago
Alltså... vilka fina kommentarer. Heja kvinnor som stöttar andra kvinnor ❤️