Vecka 36
8 years ago
Åh jag som tyckte jag hade värsta flytet i uppdateringar, men sen så fick jag avsmak på mig själv. Försökte då skriva om något viktigt typ som mina tankar om hela den här Uppdrag Granskning, #metoo och Fredrik Virtanen, men mitt huvud är bara bomull.
Nu är bebiskulan 36 veckor gammal, 31 dagar kvar. Och jag börjar blir trött på det här. Tror jag har någon lätt form av pre-baby blues, kan man ha det? Är så otroligt känslig. Jag hoppas att det kommer sätta igång lite tidigare av många olika anledningar, alltså såklart när bebisen är färdigbakad men ändå tidigare än bf. Precis som med Max så vill jag gärna bli igångsatt om det skulle vara möjligt, som sagt om allt ser bra ut för mig och bebisen. Men det känns inte som läkaren tar mig på allvar när jag tar upp det med honom, han säger bara att vi pratar om det sen, och tycker väl att jag är hysterisk.
Och det kanske jag är, men jag är så livrädd för mina snabba förlossningar. Och ja, det finns kvinnor som absolut föder snabbare än vad jag gjort, men efter Harpans förlossning så känner jag sån oro och stress att inte hinna in i tid, eller att med begränsad hjälp här i ett annat land så kan ingen ta de andra tre barnen och jag måste då åka in själv. Det gjorde jag med Jack, och gör ogärna om igen.
Men annars då? Är det som en walk in the park denna graviditet? Nja, jag har till exempel sån foglossning att jag inte kan röra mig, det är ganska lugnt om jag är still en hel dag men hur ofta händer det. Jag måste liksom ta sats innan jag kan resa mig upp, det klickar och låter, och jag blir ståendes still medan det är som att bäckenet ska stabiliseras och allt ska lägga sig på plats innan jag kan börja halta iväg och hämta russin till nått barn. Jag hade foglossning när jag väntade Jack, och var sjukskriver på grund av det, men jag tror fasiken att denna gång är det värre.
Sen har sån härlig halsbränna och illamående som kommit tillbaka. I natt vaknade jag av att jag kräktes i sömnen. Ehhh… alltså det bara rann ut ur munnen på mig, rakt på ut på kudden. Fräscht va? Måste varit bebisen som sparkade rakt upp liksom. Tur att det bara var Max i sängen bredvid mig, och hon kissar ju snett i sina blöjor var och varannan natt så hon ska ju inte säga något. Undra om sådana saker hände Kate Middleton när hon var gravid?
Men alltså, kan jag skriva om sånt här? Har helt plötsligt blivit så medveten om att det är ganska många som läser detta, och tänker att nästa gång jag försöker skriva något allvarligt eller lägga ut en snyggbild på mig själv så tänker ni; jaja, men det är fortfarande du som kräktes i sömnen. Eller tänk om jag ska söka jobb i framtiden som operationssjuksköterska och chefen googlar mitt namn och läser om hur jag går till en psykolog, att jag har navelbråck eller att jag tycker att Orup är sjukt sexig?
Nä, ser på de här bilderna och känner att det inte är någon idé att försöka längre. Nu är det torrshampoo och tajts som gäller, I don’t care.
I lördags var jag faktiskt tvungen att åka in till sjukhuset. Under alla mina graviditeter så var det här första gången jag åkte in för att jag kände att något inte stod rätt till. Jag hade haft en sån konstig huvudvärk i flera dagar och blixtrar framför ögonen, och det är ju ett tecken på havandeskapsförgiftning.
Och i lördags så försvann synen i typ en timme, det var som om man tryckt på ögonen hårt och länge för att sen öppna dem och försöka fokusera blicken. Jag gick då till ett apotek i närheten och tog mitt blodtryck som visade sig vara högre än vad jag normalt har, jag är superlågtryckare. Ringer till sjukhuset och de säger att jag får komma in men att det inte finns någon ob/gyn där, utan bara en allmänläkare. Känns ju tryggt om förlossningen skulle sätta igång. Den läkaren proppsade på att jag skulle få en remiss till en ögonspeciallist, eller att flimret framför ögonen var att jag hade lågt blodtryck och ställde mig upp för snabbt. Men jag hade ju inte lågt, jag hade ju högt för att vara jag och satt där med en vilopuls på 108. Så jag andades i fyrkant och frågade, inte på ett otrevligt sätt men väldigt rakt, om det inte kunde vara så att det hade något med graviditeten att göra? Så hon tog lite prover och det visade att jag var otroligt uttorkad, hade väldigt hög halt av ketoner i urinen som man kan få vid svält och dehydrering.
Hehe, ibland känns det som att ni läsare har lite samma roll som min mamma kan ha. Ni vet när det är jobbigt och man ringer hem till lilla mamma, och precis när hon svarar är det som att man öppnar en ventil och allt bara pyser ut utan paus. Man pratar oavbrutet och snyftar för att sen i samma andetag säga att jag måste springa vidare för att ta ner något barn från diskbänken och kommer då på att jag knappt frågat hur hon mår. Hur mår ni?
Jag såg diskussionerna i kommentarerna i mitt förra inlägg, och fick en klump i min redan klumpiga mage. Alltså jag älskar att ni kommenterar och diskuterar men fick sånt dåligt samvete mot min man. Det är ju lite min grej jag har när jag skriver att jag gillar att spela ut scener ur ett äktenskap för er, och pikar lite mot honom men det kanske inte är så rättvist? Han tar inte åt sig vad jag än skulle skriva, han är trygg och vet hur verkligheten ser ut. Men jag kanske skriver för lite om vår vanliga filmjölksvardag?
Att alla dagar förutom dessa 5 månader när vi är borta här i Litauen kan se ut som för de flesta? Och visst det är ett litet äventyr att bo här, men jag är ändå glad att sådana här projekt bara sker var 3-4 år. Och som nån skrev att vi i familjen formar livet efter pappans jobb och att det inte alltid är så rosenskimrande. Ja det gör vi verkligen just nu. Och vems vardag är konstant rosenskimrande? Det är ju därför vi är här för att vara tillsammans, så här ser det ut just nu när barnen är små men vi får se vad som händer om ett par år.
Men gud, det kanske bara är så det är, man kanske bara ska skriva rosenskimrande? Kommer bloggen bli större då? Okej, kanske klagar nån gång på en dålig nattssömn men ser ändå lite sådär tilltuffsade söt ut när man fotar frukosten som är snyggt placerad på en skrynklig duk?
Men jag kan inte det, jag vet inte ens var man köper en fin duk!? Ikea eller har alla utom jag fått ärva en av sin mormor? Men samtidigt verkar ni ju gilla när jag är ärlig… åhh, kan ni känna doften av tonårs-osäkerhet genom skärmen? I nästa inlägg kan jag visa upp ett par nya skor, kan det vara något?
Jaja, jag ska inte älta i det här eller skriva något försvarstal. Men i Johans jobb så innebär det att han måste vara borta några veckor om året, och det suger såklart. Det som ändå är fint i kråksången är att vi kan ta tre månaders sommarlov tillsammans varje år, förutom just i år då, och det är ju få förunnat. Men jag vet inte, jag tror varje familj gör sitt bästa av just sin situation och kämpar på i uppförsbackar som inte alltid är synliga för andras flimrande ögon.
over and out
Elin Renck
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.
Christine's Stories · 8 years ago
Jag skulle inte läsa din blogg om den skimrade i rosa dröööömmiga toner. Verkligheten är alltid det mest intressanta, och det jag känner empati och sympati för. Apropå det riktiga ängsliga livet. Nu måste jag kila iväg till min psykolog och prata om min ångest, bristande självkänsla och oförmåga att ta tag i mitt liv. Hehe. Hoppas att illamåendet snart går över! Kram <3
Elin Renck · 8 years ago
Tack fina du! Psykolog is the shit! Kram
Sofia · 8 years ago
Hej! Har en liknande situation som du och förstår precis. Det är inte så lätt att välja vad man gör. Ibland är det en kall men man vet nog när gränsen går och barn lider osv. I vårat fall leder mycket jobb till frihet om några år. Jag pendlar mellan att tänka att det här går inte, sjuka barn, vakna nätter osv till att detta är inte så tokigt. Finns alltid något man ”förstör” sina barn med. Allt är inte svart och vitt. Varje familj gör det som passar dem. Orka bli ifrågasatt. Kram på dig!
Sofia · 8 years ago
”Ett kall” :)
Elin Renck · 8 years ago
Tack för peppen, håller verkligen med om känslan att pendla mellan detta går inte till att det är ju inte så tokigt. =) Kram
Alex · 8 years ago
Heja dig och fortsätt bara som du redan gör :) Blanda nya skor med känslor och allt det där som inte är rosenskimrande.
Elin Renck · 8 years ago
❤ tack för peppen!
Sara · 8 years ago
Agree!!
Lena · 8 years ago
Jag tycker att du är helt underbart fantastisk och jag älskar att läsa din blogg för den andas så mycket du (antar jag - känner dig ej)! Du är så mänsklig och igenkänningen är så hög att du borde få pris.
Elin Renck · 8 years ago
gud jag är för gravid för att läsa sådana fina kommentarer, blir alldeles bölig... ❤ tack!
Sofia K · 8 years ago
Jag tycker det är jättebra att du är så ärlig! Idag är det inte många som är det och jag uppskattar din blogg just för det!
Elin Renck · 8 years ago
tack snälla ❤ ska fortsätta skriva om kräk och verklighet =)
Sara · 8 years ago
Älskar din blogg, just för att du bjussar så mycket. Keep going!
Elin Renck · 8 years ago
tack snälla ❤
emma · 8 years ago
Vill bli kompis med dig. Hur rolig, ärlig, härlig kan en människa vara?! (nu skriver jag som om jag känner dig, vilket jag ju inte gör, men det låter så tråkigt att skriva ”verkar vara” så skiter i det). Om du skriver en bok kommer jag fan köpa den första. KRAM!!
Elin Renck · 8 years ago
haha vad gullig du är. kram!!
Mia · 8 years ago
Din ärlighet och det faktum att du inte visar upp en perfekt värld gör att man älskar dig och din blogg!! Ta hand om dig och din fina familj!
Elin Renck · 8 years ago
❤
Jossan · 8 years ago
Jag instämmer helt i vad övriga sagt, det som lockar att läsa är ju just sättet att skriva om verkligheten precis så som den är. Jag tror att vi alla mår bra av igenkänning och inte nån slags falska jämförelser med perfekta och ouppnåeliga idealbilder, så jag tycker att din blogg är både uppfriskande och oerhört viktig på det sättet. Och jag förstår verkligen att det är en tuff vardag som höggravid med tre små barn ensam utomlands med frekventa flyttar, många hade nog klagat för mindre, så självklart har du rätt att känna att det är kämpigt och beskriva det. Varma hälsningar!
Madeleine · 8 years ago
Jag tror mig vara gravid i nästan exakt samma dag som du (bf 22juli), eller någon dag efter. Väntar dock mitt andra barn, inte fjärde. Jag har under min graviditet tyckt att din blogg har varit helt underbar att följa. Har både skrattat och funnit tröst i den. Eftersom vi verkar befinna oss på nästan samma dag i graviditeten så känns det ibland som att vi upplever saker parallellt. Det är verkligen uppfriskande att inte bara läsa om rosaskimrande graviditeter och bloggfrukostar fotade uppifrån. Man får sin beskärda del av det som det är. Hoppas du mår lite bättre nu iaf och stort tack för att du så öppet delar med dig.
Linda · 8 years ago
Åh din blogg är min absoluta favorit! Fortsätt keep it real! Så less på alla filtrerade,rosaskimrande och tillrättalagda bloggar som låtsas livet är perfekt ändå ut i den välmanikyrerade sponsrade nageln typ. Du skriver så otroligt bra och träffande rakt in i hjärtat på en. Din härliga humor bara lyser igenom allt också! Hejaheja!
Ulrika · 8 years ago
❤
Anna · 8 years ago
Åå nu känner jg att jag vill TA den där mammarollen och boka ett flyg för att komma ner och tala förstånd med/ta hand om dig! Det låter så eländigt och lite ensamt och jag fattar att det inte är klag för att vinna sympatier utan en naken och ärlig beskrivning av hur det är just nu. Om du var min bff (jag har en och henne älskar jag ibland mer än min man, haha) skulle jag banka på din dörr imorrn och laga halvgod näringsrik mat, vifta med pekfingret framför ansiktet på din man, ta med dina barn ut i nån park så du fick vila och plåta dina skor. Jag älskar din blogg och hur du skriver, sant, naket och roligt. Skulle du använda din blogg som personligt brev i jobbansökan borde du få varenda jobb du söker. Det enda du verkligen borde ligga lågt med är det där med Orup, höhö...du kämpar så hårt och snart, snart har du en underbar liten bebis i famnen. Tyngden, fjunen, doften...underbart❤
Victoria · 8 years ago
Skriv som du gör!!! Ärligt o sant, underbart o bra o läkande o tröstande. Rosenskimmer finns ju där med, och vill man bara ha det så finns ju hela internätet där ute... Så skriv vad du vill, vi är med dig!
Charlotta · 8 years ago
Läser extremt sällan bloggar men du verkar genomrar. Kämpa på, snart är ni alla sex hemma i N.Y!
Marie · 8 years ago
Åh, men tänk på den andra stackare som också kräks i sömnen och istället för att känna sig värdelös (som man lätt gör när man ser superfräscha gravida bloggerskor) kan känna att ”äsch, det hände Elin Renck också, det är normalt!” Fortsätt skriva på riktigt! Inga fina dukar!
L · 8 years ago
Älskar din blogg. Fortsätt så som du gör, warts and all. Jag befinner mig i lite samma situation: man i entertainment biz, han är ofta borta på jobb, jag har de tre barnen, etc etc. Jag har två Masters och av alla på Handels etc så trodde nog folk (inkl jag själv) att jag skulle vara den som sist skaffade barn och som ALDRIG skulle ge upp jobbet. Men... long story short. Life and love happen och jag vill ngt för mina barn som inte skulle kunna ges med två crazy karriärs människor (här i USA). Och innan vi fick barn så sa vi alltid att min man skulle ge up sin karriär för framtida barn för han brydde sig mer plus min karriär var på den tiden way ahead av hans. Detta var inte riktigt det jag skulle säga utan: genom hans jobb så kan jag vara med barnen och även fast han inte alltid finns där så får vi också våra tre månader under sommaren. Och de ENDA som någonsin judged me (av amerikaner, engelsmän, fransmän etc etc) är just svenskar. Devisen 'to each their own' verkar inte gälla där alls. Synd tycker jag -- vi borde väl alla acceptera varandras livs beslut utan att döma. xo
Ida · 8 years ago
Måste bara tipsa om att Omeprazol funkar sjukt bra mot graviditetshalsbränna. Kan ta några dagar innan det har effekt. Lycka till med bebis nr 4 ❤️
Maria Klasén · 8 years ago
Du har den bästa bloggen på stora vida nätet! Den enda som skriver ärligt, öppet och blottande om saker vi alla tampas med men du gör det ofta på ett roligt sätt och med glimten i ögat! Löv it! Snälla sluta inte med det, då tappar jag typ tron på hela den här sociala media cirkusen helt och hållet!
Karin · 8 years ago
Älskar din blogg, ärlig o öppen! Sluta inte med det
Linn Djurhed · 8 years ago
Blir så glad när jag ser att du skrivit ett inlägg. Älskar den här bloggen, den ända jag orkar läsa. ❤️
Anna · 8 years ago
Näjj, Ändra ingenting. Snälla orka med lite åsikter i kommentarsfältet ibland. De flesta av oss känner igen oss och behöver någon som kan sätta ord på saker som du gör. Vi ventilerar alla våra partners eller vänner ibland ( mest hela tiden) utan att det för den sakens skull betyder nånting. Heja dig och heja Johan!
Moja Adlersson · 8 years ago
Caitlin Moran, Mia Skäringer & Elin Renck. Tack!
Hanna · 8 years ago
Å känner så väl igen känslan av avsmak på sig själv samt bomull i huvudet. Är föräldraledig på heltid med två barn å känner att jag blir ogörligare för varje vuxet samtal. Kan inte hålla tråden, har inget intressant att säga å mina hobbyfilosofiska resonemang går på repeat sedan cirkus fem år. Har verkligen haft en stark känsla av ngt sista två veckorna å nu läste jag det, avsmak på mig själv . Vet inte hur det ska lösas. Läsa böcker var medicintanke 1 men när ska man hinna med det liksom.
Hanna · 8 years ago
För övrigt så mkt love i detta kommentarsfält att man ändå får tillbaka lite tro på mänskligheten. Den enda som glömde säga att du är grym var ju jag. Du skriver fantastiskt å målande å det känns som man känner dig ❤ å jag menade för övrigt ohärlig å inte ogörlig, very important.
Lisa · 8 years ago
❤️ till dig, och din familj! Och till alla andra som trixar och fixar för att få till det vi kallar livet. Vi gör alla vårt bästa, och det är bra nog.
Frida · 8 years ago
Det låter ju fasansfullt att kräkas i sömnen av att någon sparkar en inifrån meeeen.....du skriver väldigt kul! Däremot låter det riktigt jobbigt att du ska behöva vara så orolig för födseln, fattar att du är det också i "fel" land och typ ensam och dessutom med de där krämporna. heja heja!
Anna · 8 years ago
Våga inte ändra ditt sätt att skriva! Du är helt underbar och jag älskar dina råärliga inlägg. Har skrattat högt ett otal gånger, och de flesta av igenkänning. Tack för att du förgyller min vardag och sluta aldrig skriva!
Anna · 8 years ago
Du är bara så begåvad och härlig i ditt sätt att skriva!!! Och du är en stilikon även i v 36:) Gillar dig skarpt! Önskar dig all lycka till med graviditeten och förlossningen!
Sanna · 8 years ago
❤