Kärlek och hår. och lite bajs.

Har ni tänkt på en sak? Vilken fantastisk stämning det är här inne på TWWP? Jag älskar hur fina ni är i era kommentarer, mot oss alla här som bloggar. Stöttande och öppna, ärliga och bjussiga. Blir alldeles varm i kroppen. Nu vet jag ju inte hur det är att blogga någon annanstans, men det känns som vi har någon slags klubb tillsammans och borde typ trycka upp tröjor eller ha hemliga möten och stora middagar och fester… Fan vad jag älskar kvinnor!

Nu till något som jag inte älskar, och det är hår. Mest mitt egna trassliga, men har nog lite fobi mot andras hår, eller kanske mest mot andras hårbottnar ska jag väl säga. Och då är jag ändå inte en känslig typ faktiskt. Alla operationer jag stått på, amputationer, sårrevisioner och infekterade höfter, och sen direkt efter gått ut och käkat lunch i personalrummet, där man upptäcker att man har lite fettvävnad som sitter fast på de fotriktiga skorna, åh bara; Se där, människa på min sko. Men vad gott det ska bli med ärtsoppa.

Those were the days...

Men jag har action här hemma också, senast var för nån dag sen när jag badade barnen på kvällen. Tar upp Max och torkar henne, och sen låter jag henne springa omkring nakenfis en stund. Efter ett tag när hon står vid badkaret och tittar på sina syskon så vänder hon huvudet mot mig i slowmotion och säger baaaajz…? Samtidigt som jag ser i profil hur ett litet turtle head börjar sticka ut. Utan att tänka mig för sträcker jag fram handen och fångar korven. Why? Varför kunde jag inte bara låta den falla ner på badrumsgolvet och sen använt papper för att plocka upp den. Nån konstig reflex där som sitter i ryggen som säkert på latin heter; Låt bajskorus icke nuddus golvus. 

Okej, vart var vi?

Vi åkte en dag efter skolan och och hälsade på Johan på jobbet för att barnen skulle få klippa sig.

Johan hade nämligen fixat så att han som är head hair stylist på filminspelningen skulle klippa till barnen. Inte slå men försöka göra något med deras vildvuxna virvliga hår. Jag tyckte det var jättepinsamt, herregud, ska detta hårproffs som jobbar på stora filmproduktioner och skådisar och kändisar ta sin dyra tid till att klippa mina matsäcksdoftande och sandlådedammiga barn. Han vågade ju bara inte säga nej när chefen bad honom.

Men de har faktiskt aldrig sett så fina ut i håret efter.

Sen var det dags för mammadjuret att göra något åt håret, och gick till en salong här som ska vara bra. Nödvändigt ont. Och ont gjorde det, helvete vad jag satt och svettades. Då har jag ändå fött tre barn, fått både mitt hjärta och pekfinger krossat. Jag kanske var känslig för att jag är gravid, men hon tvättade håret med handskar på sig, och allt bara fastnade och trasslade, och hon försökte reda ut det med en borste som till och med jag visste inte var rätt för detta ändamål. Tror ni att jag sa något? Nej, det vågade jag inte. Istället övade jag profylaxandning och bugade och tackade så mycket när jag gick där ifrån.

Okej, nu är det fredagstacos som gäller! Plus att jag ska skriva klart svaren på frågorna jag fick för ett bra tag sen!

Trevlig helg <3!

e.renck