Semester med barn?

2 years ago

Äntligen hemma i Vilnius. Det har varit tuffa dagar, och jag kommer helt ogenerat kliva in i rollen som höggravid nu i vecka 32. Det börjar ju faktiskt bli tungt, tror att det är jobbigare denna gång än de tre andra gångerna. Så nu ska jag upp med fötterna i högläge och äta mango hela dagarna tills bebis är ute i de fria.

Men tanken med den här resan till Mallorca var nog lite att jag kände att barnen skulle få en babymoon. Jag vet att mina barn är oerhört privilegerade på så många sätt, men de har faktiskt “bara” varit på en riktig semester, och det var till Miami förra året. Herregud, jag hör ju hur äckligt det låter att skriva att de baaara varit på eeeen semester hittills, när vi till exempel spenderar somrarna i ett hus i Torekov. Själv hade jag tills jag var 18 år varit utomlands två gånger med min familj, en gång som mormor betalde, och en gång när mamma och pappa försökte rädda äktenskapet och typ tog ett lån för att kunna åka.

Men jag tror att jag antingen blev inspirerad eller avundsjuk på alla som åker iväg på skidsemester, eller till Brasilien, Bali eller Kreta och hyr fina små hus och bungalows med privat pool, och kan vara borta i flera veckor. Där barnen springer omkring med en krispig fläckfri linneskjorta med solblekt tossigt hår, och är sådär gulligt fräkniga, men aldrig nånsin brända. Jag ville också ge det till mina barn.

Och även om vi bott och spenderat mycket tid på andra ställen än vad vi kallar hemma, så är inte det samma sak som semester. Det är en vardag, och ett äventyr såklart, men mest en vardag som jag har haft så svårt att förstå och acceptera varför jag tyckt att det är så utmattande och stressigt.

Men här är några av de ställen vi har bott på.

När Jack var 6 månader så åkte vi till New York för första gången. Jag tror att vi hann vara där kanske 3 veckor innan vi åkte till LA, där Johan hade massa med projekt som han betade av i en lång rad. Och det var ju kul att prova att hänga där, men jag var så livrädd för allt hela tiden. Har skrivit det förr, att när jag träffade Johan och som första gångs gravid hängde i New York med honom, så kändes han så världsvan och presenterade mig för en helt ny värld, så tappade jag ju typ engelskan. Vet inte varför men jag blev så otroligt blyg för allt nytt, vågade inte ens gå in på Starbuck och beställa en kaffe.

Semester med barn?

Vi bodde i flera, flera veckor på Chatau Marmont, och det var ju coolt. Men det är aldrig kul att bo på hotell för länge. 

Semester med barn?

Jack 7 månader. Eller lilla Jockas som Harriet kallar honom.

Semester med barn?

En favoritbild på  mig och Jack. 

Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?

Just de, hängde lite med Pink på inspelning…

Efter LA åkte vi nästan direkt till Brasilien, och det var lite samma sak där, ensamt och inte jättekul att bo på hotell en längre tid. MEN ändå fantastiskt att kunna hänga i Rio de Janerio. Även fast där gick dagarna också mest ut på att invänta helgen då vi kunde få göra lite familjehäng tillsammans, jag var för rädd att gå omkring ensam med bebis på gatorna på dagarna. Kommer ihåg när vi åkte från flygplatsen till hotellet direkt när vi landat, och bilen stannar i en bilkö och jag ser genom fönstret en stor folkmassa och poliser som lägger en kropp i en bodybag. Hej och välkommen till Rio liksom!

Semester med barn?

Vad hände sen då? Jo vi bodde ett par månader i Florida. Johan gjorde Bloodline, och vi bodde i Key Largo som är en av öarna i Florida Keys. Och vad ska man säga om det då? Det är väl inte så jäkla illa att få bo i ett semesterparadis? Nä, det var det såklart inte. Förutom att det enda sällskapet jag hade var Jack, som fyllde 1 år under tiden vi var där. Men jag klagar inte! Bara det att vi bodde i ett gated community som man bara kunde ta sig till med bil, och jag har ju inget körkort. Så jag vandrade omkring där på området, varv efter varv med Jack. Släppte lös honom lite på tennisbanan, hängde lite vid poolen men var alldeles för rädd för värmen, gick och kollade lite på båtarna och lyssnade på så sjukt mycket ljudböcker. Plus att jag var gravid med Harpan så jag kunde inte ens dricka ett glas vin på verandan.

Men bara för att tilläga; nu skulle det ju vara drömmen att få hänga där med alla barnen. Jag tjatade på Johan att han ska göra nått avsnitt i sista säsongen, så vi kunde få åka dit igen.

Semester med barn?

Buhu, stackars mig som var tvungen att bo där. 

Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?

Hotellet där de spelade in Bloodline. Jag hängde ändå mycket på inspelningen, men eftersom jag inte ville störa i någon tagning hängde jag mest vid fikavagnen, eller vid craft service som det heter på filmspråk, tillsammans med chaufförerna typ. 

Semester med barn?

Hur högt tror ni jag skrek här?

Sen var det lugnt ett tag tills Harriet föddes på Sofia Hemmet i Stockholm. Men Johan skulle precis börja inspelningen av The Last Panters, och ett helt jäkla team stod redo att sätta igång så fort jag hade fött. Hej hej pressen i det. Så när hon var en vecka gammal så var han tvungen att åka till Marseille i Frankrike. Jag kunde ju inte åka för vi hade ju inget pass åt henne, så jag åkte istället till Skatteverket och på riktigt bölade tills de gjorde hennes namnregistrering, där och då. För att nästa dag hänga på låset till att göra ett pass.

Marseille var så jäkla fint och jag har faktiskt bara bra minnen därifrån. Nybliven tvåbarns-mamma som i den fantastiska hamnen rullade en helt vanlig dubbelvagn, ni vet en sån med liggdel och en sittdel men som fransmännen aldrig hade sett och vred nacken ur led när jag gick förbi.

Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?

Så jäkla utsikt från mitt sovrum.

Semester med barn?

Vi hängde på en skaldjursrestaurang som jag var helt blown away över konceptet. Det var som en skolmatsal, eller en vanlig personalmatsal? där man tog en bricka och liksom plockade själv vad man ville ha. Sen vägdes det i kassan och las upp på faten. Och folk gick verkligen bara in där och käkade en snabb skaldjurslunch, som man gör när man har 30 minuters lunch. Eller det är bara i vården va man har 30 minuter? På andra arbetsplatser har man väl en timme?  Observera Harpan på golvet som en liten väska.

Nu får jag rappa på lite med det här inlägget känner jag, går i genom bilder och fastnar på bebisbilder och åhhh:ar och har mig. Tanken var ju att det här inlägget skulle handla om Mallis-semestern men det får väl bli i nästa inlägg.

Sen körde vi några veckor i Stockholm och New York för att sedan åka till Serbien! Där bodde vi på hotell i Belgrad, och de försökte verkligen göra det så hemmalikt och enkelt som möjligt, satte in kokplattor och ångkokare och sånt. Och jag tror att vi gjorde stopp i badrumshandfatet varannan dag, när vi stod där och försökte diska vällingflaskor och sånt. Jag gillade Serbien på något konstigt sätt. Det var speciellt och verkligen en upplevelse att bo där, varma och fina människor som dock rökte över allt, även på lekland.

Semester med barn?

Bombade hus från kriget. De har tydligen inte råd att ta ner husen. 

Semester med barn?
Semester med barn?

Jack fyllde två när vi var där.

Semester med barn?

Det här är ingen speciell bild, utan jag ville bara visa den serbiska tantens päls där i bakgrunden. Kanin OCH orm! Vad tänkte man då, allt gött kan man blanda??

Sen åkte vi till London och bodde där. Det var inte min favoritstad men jag tror det berodde på att vi bodde lite fel. Vi bodde South Kensington, när jag tror att det hade passat oss bättre att bo i kanske Nothing Hill. Men vid det här laget hade nog hela familjen tröttnat på att byta land och boende så många gånger, och jag minns att jag och Johan hade vårt första stora bråk där.

Semester med barn?
Semester med barn?

Så rolig bild tagen med en selfiestick. 

Semester med barn?

Kanske ska klippa av mig håret igen till en lång page? Och bli lite blondare?

Semester med barn?

Sen min vänner… (förresten snart är detta inlägg slut, så bli inte irriterade på detta dravel) sen åkte vi till Vancover, staden av regn. Det regnade, och regnade… Alltså inte bara några skurar här och där, utan det öste ner i veckor, utan stopp. Jag blev knäpp av det, som tortyr.

Och jag var ganska nygravid med Max så jag var så där ämlig och klen. Och Jack fyllde tre.

Semester med barn?

Väldigt vacker natur.

Semester med barn?
Semester med barn?

Lite Sagan om ringen över det hela, och  jag kände mig som Gollum.

Sen tog det stopp, och vi körde sommarlov i Sverige, åkte till Nevvan och födde Max, flyttade till hus i Brooklyn, och ja resten vet ni ju kanske. Nu är vi i Vilnius och ska vara här till augusti. Och från att ha varit – 17 grader när vi kom hit, så är det helt underbart nu. Grönt och varmt och människor överallt. Jag kör nedräkning tills att bebis ska komma, 60 dagar kvar! Sen ska jag sitta på nån uteservering och drick skumpa med en liten bebis sovandes i vagnen. Ja, de andra tre får gå bärsärkagång bakom ryggen där jag inte ser dem.

Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?

När jag ändå håller på med detta ändlösa inlägg kan jag ju slänga in några bilder från semester i Miami, för att sluta cirkeln.

Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?

Miami style, pink.

Semester med barn?

Ännu ett exempel på Gollum där i bakgrunden. 

Semester med barn?
Semester med barn?
Semester med barn?

e.renck

Sofia · 2 years ago
Hej! Tack för ett fint inlägg. Tack för att du vågar vara öppen. Förstår inte hur du orkar fara runt så mycket. Vi har flyttat hem från England och ett halvår senare när huset inte är färdigt känns det enormt jobbigt att fara mellan boenden. Det är en bra dag om man kommer ihåg blöjor och rena trosor till sig själv. Hoppas du får ditt glas bubbbel på en uteservering snart för det är du värd

Johanna · 2 years ago
Jag tror att jag förstår känslan...eller som jag uppfattar att du menar. Hur fantastisk omgivningen än är, så vill man ju ha någon att dela den med. Annars faller allt platt. Häls från en som tycker att du skriver så bra och som också har släpat runt själv på mina barn i väntan på mannen som aldrig kommer från jobbet (och lyssnat på Hanna Hedlunds låt "han kommer inte hem")

linnea p. · 2 years ago
Vi lever sådana olika liv och ändå känns du så relaterbar. Det här med att plötsligt bli ängslig och blyg och knappt våga gå ut och köpa kaffe, till exempel. Vet exakt hur det kan vara. Uppskattar också att du samtidigt verkar så stencool med allt! Känns hoppingivande, ahah.

Malin · 2 years ago
Tycker det är fantastiskt att du orkar. När barnen börjar skolan är det ju inte lika lätt att följa med kanske. Bodde lite utomlands som barn då pappa jobbade på SIDA/UD men våra föräldrar fattade beslutet att vår grundskola skulle ske i Sverige och så blev det förutom ett halvår i Afrika samt ett år i USA. Kul att läsa om era boenden.

Pauline · 2 years ago
Det är inget dravel som nån blir irriterade över ju!! Bara kul med långa inlägg. Och måste bara säga, vilket starkt par ni måste vara som klarat er igenom så mycket med ”alla” barn och allt fläng, helt sjukt! Det måste ju vara sann kärlek Inspo!

Gabriella · 2 years ago
Känner igen mig i mycket i det du skriver om när det gäller hur man reagerar på förändringar, utmaningar...ja livet egentligen. Hur man kan vara så skör emellanåt och ångesten river i en för att i nästa veva vara värsta lejonmamman som sköter "projekt familj" med lätthet Så härligt att du delar med dig för jag tror många känner såhär

Christine's Stories · 2 years ago
Åh men vilket härligt inlägg. Du har verkligen fått uppleva mycket på bara några år! Läser allt med fascination från början till slut. Fattar inte hur jag kan tycka att det är så intressant när du skriver om barn och familjeliv (när jag annars sållar bort alla sådana bloggar pga att jag själv inte har några ungar) men ändå är det så förbaskat relaterbart och roligt att läsa. Jag känner igen mig i så mycket. Att bo på en ny plats, bli folkskygg av osäkerhet, känna att allt är så häftigt men samtidigt överväldigande, ensamheten, språkbarriärer... Fnissade lite åt det där med dubbelvagnen i Frankrike för det finns typ inte ens i Paris. I alla fall inte när jag bodde där. PS, SJUKT snyggt med den kortare frisyren. Kliiipp!

Jenny · 2 years ago
Så himla cool och modig som flyttat världen runt! Jag identitetskrisade och fick ångest av att flytta från Stockholm till Malmö. Dina ärliga, härliga inlägg är verkligen en riktig höjdpunkt i bloggosfären!

Paulina · 2 years ago
Tusen tack för ett himla härligt och spännande inlägg! Vilka häftga år du haft, och du beskriver dom på det mest fantastiska sätt.

Alex · 2 years ago
Du skriver så fantastiskt underhållande! Stort tack för att du delar med dig :)!

Erica · 2 years ago
Tack för ett himla härligt inlägg! Det är så roligt att läsa om er och hur du får ihop livet. Själv är jag nybliven tvåbarnsförälder och bor bara på ett ställe med en man som kommer hem 17 varje dag och jag tycker att JAG har svårt att få vardagen att hänga samman något sånär. Lycka till med bebis nr 4 och jag hoppas verkligen att du ska fortsätta att hinna skriva!!

MalinS · 2 years ago
★★★★★ -igt inlägg för att du får mig att le igenom hela inlägget. Tack för att du delar med dig av din resa.

britta · 2 years ago
Igenkänning! Har flyttat runt mellan länder i över 15 år och ibland känt mig exakt som du beskriver. Vilket team ni är! Och vilken superkvinna du är!!

Juila · 2 years ago
Så intressant att läsa om Elin! Och, en annan aspekt som jag inte vet om du tänkt på. Men dina barn kanske kan läsa det här inlägget när de är äldre och bli lite rotade i sin bakgrund. Var har vi bott, hur länge och när. Hur gammal var jag då, vilka länder har jag besökt, var fylle jag tre etc. Min mamma håller på att pyssla ihop mina första år till mig, som också har flyttat mycket, men jag tror att det är lättare nu än när Jack är 28. Älskar din blogg!