Stockholm

“I Stockholm är jag född, där har familj och jag hittar nästan överallt…” För att citerar Orup, den sexiga lille jäkeln. Det blir den eller Stockholm i mitt hjärta…med Lasse B som jag har i hjärnan efter att jag varit i Stockholm. Det var en snabb vecka, och jag hade hundra saker på min lista som jag ville göra. Jag hann med tre kändes det som. Eller hann vet jag inte om det är rätt ord, jag hade nog för höga förväntningar på vad jag skulle orka med. Det är så lätt för mig själv att tänka att jag är lat och klen som inte orkar, men glömmer ju bort att jag faktiskt är gravid. Och i slutet av veckan hade jag en konstant träningsvärk i mina svaga, uttöjda magmuskler. Hade väl typ spänt mig så mycket tror jag, plus att jag tyckte inte att jag kände bebisen röra sig så mycket som förr. Så det blev ju en extra stress. Men nu mår vi alla bra.

Vi åkte hem till min mamma på påskafton. Eftersom vi alltid är hemma i NYC på jul och på nästan alla barnens födelsedagar så var det fint att fira hemma hos henne.

Det är ju alltid en trip down the memory lane att komma hem till mamma. Och den här gången gick jag ner i källaren för att rota i mitt tidigare liv som är nedpackat i flyttkartonger. Där ligger allt i från saker jag gjort i slöjden, bokmärken, foton, och sönderbläddrade skolkataloger med Oboy-fläckar och Skogaholms-smulor inuti, till onödigt stora tunga buntar med Frida-tidningar.

Jag hittade även gamla leksaker som jag tog upp till Jack och Harriet. Barbie-dockor med huvudet nedtryckt på axlarna för att kunna sitta kvar efter för många års slit, och My Little Pony med tossig man och svansar. Det var fan det finaste jag hade när jag var liten, och nu när man tog i dem så kände man en hinna av över 30 års kärlek, lek och smuts. Klet blandat den välbekanta källardoften som påminner om julpynt, och som troligtvis aldrig kommer gå att tvätta bort. Jag och min syster gick igenom vilka olika lekar vi lekte, vilka kläder som var mest populära, och vilka av dockorna som alltid fick vara den elaka. Och vi råkade nog låta lite för högt när vi hittade just de där finaste skorna, de som ändå aldrig riktigt satt kvar på Barbies lindade liljefötter.

Vad hittar man mer i lådor från förr? Jo, bilder! Scrolla förbi detta om ni tycker att det är tråkigt, men till den där lilla, lilla Elin finns det så mycket jag skulle vilja säga.

Slut på bildregn! Jag hann dock med lite shopping i Stockholm.

Jack ville så gärna ha en klänning när Harpan och Max fick en när vi var inne i Mini Rodinis butik, och det kan jag ju självklart inte säga nej till. Jag vill att han ska ha på sig vad han vill, och trivas i det. MEN samtidigt är jag livrädd att när han hoppskuttandes till skolan med den gröna klänningen fladdrandes runt benen, kommer bli retad. Att när skoldagen är slut kommer han vara förkrossad och aldrig mer vilja ha den på sig för att han har fått elaka kommentarer. Tror att det skulle funka lättare i Sverige än här och i USA. Jag vill förstås inte att hans lilla hjärta ska bli krossat och att han ska få sån tydlig bild om rådande könsnormer redan, och jag vill egoistiskt nog inte få bekräftat att vi som föräldrar skulle ha misslyckats med att byggt upp hans självkänsla om han blev påverkad av vad de andra barnen skulle säga. Förstår ni hur jag menar? Alltså det ska ju komma hemifrån att han ska känna sig så trygg i sig själv, så att han kan skaka av sig kommentarer och istället tycka att de är alla andra som tänker fel. Men jag kanske måste sluta projicera mina egna barndomssår av grupptryck och rädsla för utanförskap, och tänka att han faktiskt inte är jag. Han fixar nog det där galant.

Sen hittade jag den här skylten hemma i en låda i badrummet;

Och det kan nog bli ett helt eget inlägg om vad jag kände när jag höll i den.

Annars var det en lugn vecka med kompis och parkhäng, en middag på stan, slözappande på TV med svenskt lösgodis, och bara ett enda ex spottat på stan som jag inte låtsades se.

Syns snart igen Stockholm.

e.renck