Vecka 24

En liten graviditetsuppdatering tänkte jag kunde vara på sin plats när inspirationen tryter. I söndags gick jag in i vecka 24. Snigelfart för mig och jättesnabbt för er kanske, ni vet ju hur det kan vara med andras graviditeter. Ena dagen får man veta att nån är nygravid och nästa dag så har de en bebis på magen. Eller så reflekterar ni inte alls, hehe.

Jag kan faktiskt erkänna att det helt plötsligt har smygit sig på en 3-barnschock den senaste tiden. Och det är ju för att Max nu är en liten person med större behov, hon kan ju inte bara hänga med på en höft som förr liksom. Så nu är det verkligen tre viljor som ska tas hand om. Och visst passar det bra att skaffa en fjärde då? Har förståelse för både de som väntar mellan syskonen och de som köttar på.

I vårt fall handlar det ju ganska mycket om att min man inte är en spring chicken, så att säga nu i påsktider. Jag har säkert skrivit om det tidigare, men med fyra barn så kan vi inte vänta 4-5 år mellan varje. Johan är ju typ medveten om att han kanske inte kommer få uppleva massa barnbarn, usch vad hemskt att skriva om känner jag nu, och det kanske är lite sorgligt att han fick barn sent i livet. Men bättre sent än aldrig får man tänka och jag är sjukt glad att han träffade mig så han fick sina barn. Kan men ens säga så om sig själv förresten? Låter kanske lite kaxigt.

Men annars är det bra med magen. Har en navel som sticker ut som en liten penis på något konstigt djur. Var hos doktorn och sjukhuset som jag ska föda på, och det verkade helt okej, förutom att läkaren hade en andedräkt som skulle kunna döda det där lilla konstiga djuret. Men det är ju inte uppe i mitt ansikte han ska befinna sig och andas. Tycker att hela sjukhuset och sättet påminde mer om Sverige än USA, vilket jag känner en lättnad för.

En sak som jag känner är skillnad den här fjärde gången, är att nu börjar kroppen liksom märka av att det har varit fyra graviditeter på fem år. Och jag tänker specifikt på mina bäckenmuskler. Har varit duktig med knipövningar under och efter de andra graviditeter, och jag kämpar på nu med. Och det här tar emot lite att skriva men att nysa nu, är lite risky business så att säga.

Så jag är glad att jag packade ner denna lilla godingen: Elvie.

Det är alltså ett litet ägg som man tränar knipövningar med. Man stoppar in den i härligheten och via blue tooth så kopplar den ihop sig med din mobil där du har en app. Sen gör man övningar via appen och nästan spelar spel med snippmusklerna. Så följer man ett träningsprogram och så kan man se statistik på hur starkare man blir. Jag kan erkänna att jag inte använder den så ofta som jag borde, man måste hålla på och ladda den och sånt, men nu ska jag ta tag i det igen.

Och nu önskar jag att jag kunde säga så där lite bloggigt att alla mina läsare får ta del av nån bra deal för att jag har nått samarbete med Elvie. Men det kan jag tyvärr inte, för det har jag inte, vilket är så synd eftersom den är snordyr. Men det här är ett tips i alla fall. Viva la snippi!

Annars då? Undrar om jag pratar lika mycket som jag vill skriva? Kan hon aldrig hålla tyst den där Renckan? kanske folk tycker. Men det tror jag inte, är nog inte så pratig i sociala sammanhang.

Men som avslutning på denna gravstatus så kan jag berätta att det åker det hiss i magen när jag ser alla mina svarta H&M-mammabyxor som jag har. Den känslan brukar inte komma förrän i slutet annars, att man är så trött på sina mammakläder. Så jag råkade köpa en post-preggo outfit, tycker den är lite rolig och den kommer nog bli bra sen, även om jag ser ut som GB-gubben nu. Eller så kommer den påminna om någon halvleks-graviditetsmående så jag inte kommer vilja använda den…

e.renck