The Way We Play

Vilnius

6 months ago

Jag skrev ju för några inlägg sedan att vi stod inför en ganska jobbig vår. Och det handlade om att Johan ska göra en stor, satsad, miniserie med HBO som handlar om Tjernobyl-katastrofen. Och det är ju jättekul och spännande och jag är så stolt över honom, det kommer vara skådisar som Stellan Skarsgård och Emily Watson. Men det kommer betyda han kommer vara i Litauen hela våren och en del av sommaren. Jag har väl inte varit jättesugen på att bo i Vilnius i 5 månader, hur många medlemmar av familjen Skarsgård som än kommer vara där.

Så vi har hållit på fram och tillbaka vart resten av familjen ska befinna sig, jag var så himla tvärsäker på att jag ville stanna kvar här i New York just för barnens skull med skola och allt. Men att vara ensam en hel graviditet funkar ju inte, 7 timmars tidsskillnad och svårt att hälsa på varandra. Nästa plan var att jag och barnen skulle vara i Stockholm, för det är ju bara en timme till Vilnius där ifrån. Men sen kände jag att vi kommer ju vara lika mycket ensamma för det. Plus att jag vill inte föda barn i Stockholm mitt i sommaren under semestertider. Har inte lust att föda i en taxi eller i hallen på grund av platsbrist. Ett annat alternativ var att vi skulle vara i Vilnius men sen åka hem hit till New York och föda här, jag har ju så positiv erfarenhet sen jag födde Max här. Men det skulle betyda att jag behövde resa tillbaka hit och spendera de sista veckorna hemma ensam, plus att Johan skulle typ behöva åka hit för förlossning och sen åka tillbaka direkt och fortsätta jobba.

SÅÅÅÅ… nu är det bestämt att hela familjen Renck flyttar till Litauen i mars! Låter så hemskt att säga men jag tror jag glömde bort barnen lite i hela den här röran. Jag trodde att det bästa vore för barnen att stanna i New York bara för att det skulle kunna gå kvar i sin skola och ha sina vänner och rutiner. Men de här 4 veckorna som Johan har varit borta har varit de värsta ever. Barnen har saknat honom så mycket, Jack har varit så sorgsen och när jag har tagit honom i knät så brister det för honom och han säger hur mycket han saknar pappa. Hjärtat har blödigt på oss alla. Så vi vill vara tillsammans hela familjen. Och det känns helt rätt.

Vilnius

Jag har aldrig varit i Vilnius, menJohan säger att det är som en blandning av typ Eskilstuna och Helsingfors. Och det är ju inte illa.

Vi kommer bo superbra, barnen ska börja en amerikansk skola där det går elever från hela världen, och engelskan har de ju redan med sig. Jag kommer föda på en amerikansk privatklinik som hittills verkar väldigt bra. Och familj och vänner kommer kunna komma och hälsa på mycket enklare än när vi är här i NYC.

Det låter kanske som om jag försöker övertyga mig själv om att det kommer bli bra, men jag försöker nog bara lugna mig själv. Det måste jag ju, speciellt för barnens skull. Det är ju jätteläskigt att flytta till ett nytt land och börja ny skola, tänk om de inte trivs? Tänk om lärarna är elaka? Såklart har jag dåligt samvete och lite ångest, men det blandas faktiskt upp med nyfikenhet och förväntan.

Tikimės, kad norėtumėte ateiti, kai vairuojate kelis mėnesius rytuose, bus smagu.

Äh, jag har tagit en liten kvällskurs i litauiska bara sådär, och enligt min lärare Google Translate så betyder det där: Jag hoppas ni vill hänga med när vi kör några månader i öst. Det kommer bli roligt.

e.renck

Vilnius

Ser vackert ut. 

Vilnius

28 Replies to “Vilnius”

  1. Paula says:

    Häftigt att pröva något nytt, är tanken att ni ska flytta tillbaka till NY sen igen när inspelningen är klar? Håller tummarna för att ni kommer trivas!!

  2. Lina says:

    Häftigt och läskigt. Men det kommer säkert gå jättebra. Det var rätt val!

  3. Sara says:

    Vilnius typ mysigaste staden jag varit i! Var så positivt överraskad! Och grymt ju att vara nära släkt och vänner i Sverige. Ni får locka över folk på helgerna!

  4. Katherine says:

    Låter som ett otroligt klokt beslut. Spännande! Kanske blir bästa månaderna ever! Är så glad att jag hittat din blogg. Keep on blogging! Viket land du än är i…

  5. Jenny says:

    Ja, låter klokt och fint att hålla familjen samlad i er situation just nu. Stort lycka till!

    Men måste också säga att det är så ledsamt att du och alla kvinnor ska känna så här för att föda barn i Sverige (i SVERIGE av alla länder!) Jag förstår det så men det är ändå inte klokt. Skäms Sverige! Jag själv spenderade 3 sommarmånader på Gotland för att föda där och slippa platsbristen i Stockholm.

    Tack för en så fin blogg! Och igen, lycka till!

    1. Marie says:

      Eller hur!? Det är f*n inte klokt. Födde i Tyskland förra året och var helt lättad över att “slippa” Stockholm. Så sorgligt.

  6. Anna says:

    Modigt och bra beslut tycker jag. Familjen i första hand, helt rätt. Det kommer bli superbra, även om det känns läskigt, men som nån skrev, härligt å ha så nära hem till Sverige! Lycka till!

  7. Leena Nordstedt says:

    Jag kommer som ett skott! Längtar efter er

  8. Therese says:

    Ni gör så rätt! Huvudsaken är att familjen får vara tillsammans, då kvittar det nästan var på jorden man är, så länge man har varann❤️. Ser färgglatt och fint ut på bilderna, finns säkert massa kul affärer och caféer (och Skarsgårds familjemedlemmar att kika på).

  9. Johanna says:

    Det var väl ett jättebra beslut! Det ligger ju mycket i det där att mår föräldrarna bra, så mår barnen bra!
    /Häls hon som är så himmelens avundsjuk på att du får fyra barn tätt! (Har tre och inte speciellt tätt, men allt rår man inte över)

  10. Anna says:

    Vad spännande! ❤️ Vill gärna följa med på äventyret via bloggen!

  11. Malin says:

    Spännande! Lite nyfiken, då får minstingen inte amerikanskt medborgarskap? Eller en av er kanske är amerikansk medborgare? Oavsett önskar jag lycka till och hoppas få följa med via bloggen.

  12. Alex says:

    Låter jättespännande! Ska bli jättekul att följa med på den resan 🙂 !

  13. Marina Renck says:

    Kommer att gå bra med den temporära flytten! Jag vågar säga det av erfarenhet… Tror också att tryggheten, (bortsett frånatt det viktigaste är att familjen är samlad), också ligger i att det finns ett underbart hem som väntar, både i NYoch i Torekov! Minns att jagkände så både i Tromsø och Kuwait. Omställningen i början är såklart tuff med nytt språk och innan man lär sig hitta men samtidigt är det spännande!
    Gäller bara att ha ett öppet sinne och nyfikenhet! Känner att du fixar detta galant och ser fram emot att läsa om fortsättningen!
    Otroligt fin kärleksförklaring till Johan! Kult att läsa det du skriver! Du har ett fint flyt, är rolig och utvecklas hela tiden!
    Heja dig tycker svärmor/farmor/mamma/

  14. Sara says:

    oj spännande! hur kommer det sig att du måste föda på en amerikansk privatklinik? kan man inte föda på ett vanligt sjukhus där i Litauen?

    1. Sofia says:

      Säkert men kan man så väljer man väl det allra bästa stället att föda på? Inget konstigt med det tycker jag. Bra beslut med flytten Elin, verkar asjobbigt att vara så mkt ifrån varandra. Det kommer gå fint ska du se.

  15. Madde says:

    Ska bli kul att läsa om det nya äventyret. Kör hårt!

  16. Sofia says:

    Åh vad jag tycker om att läsa din blogg! Och heja dig i nya äventyret!

  17. Men gud så kul! Jag har varit i Litauen två gånger med jobbet men då på kusten i Klaipeda och Palanga. Bodde på ett femstjärnigt spa-hotell som typ kostade lika mycket som Formule 1 i Stockholm. Hehe. Så unna dig en helg på SPA när tillfälle ges. Vilnius ska vara jättefint dessutom. Har en kompis som kommer därifrån. Vad kul att hänga på detta äventyr.

  18. Sanna says:

    Skrattar så åt “en blandning mellan Eskilstuna och Helsingfors”… Roligt ju!

    Sluta aldrig skriva Elin!

  19. Karin says:

    Hej
    Jag har varit mycket i Lituauen med jobbet genom åren och det är ett trevlig land. Lätt och enkelt. Lite som Sverige men ändå inte. Samma natur men klimatet är lite kallare på vintern och lite varmare på sommaren. Centrum av städerna är som vilken svensk stad som helst med HM, ZARA, Lindex mm. Sedan har de en väldigt start SPA tradition så det finns SPA och behandlingar i massor!.
    Hoppas ni kommer att trivas

  20. Lisa says:

    Så himla kul ju! Blir spännande att följa er upplevelse. Stort lycka till, och kom ihåg vilken stor betydelse ens inställning har 🙂

  21. Maricka says:

    Alltså Villnius är ändå nice på ett lite konstigt weird sätt. Jag minns en mix av gammalt och nytt, uppfräschat och ålderdomligt, intressanta ryska influenser (typ björnkött på menyn och mycket sammet) och urgod och billig mat. Tror ni kommer få det bra där! Liksom en del av världen man kanske aldrig skulle sett annars. Kram!

  22. Marie says:

    Det kommer att bli skitbra. Barn är fantastiska på att acklimatisera sig och dina har ju, som du säger, redan språket. Jag upplevde att våra år utomlands gjorde oss mycket mer sammansvetsade som familj, mer teamkänsla. Det är bara att köra, lycka till!

  23. A says:

    Men så coolt! Heja er, det kommer bli hur bra som helst. Dog av skratt av beskrivningen “som en blandning av Eskilstuna och Helsingfors”.

    PS. Blogga mer, please! Du skriver megaroligt med så mycket KÄNSLA mitt i prick om LIVET och delar med dig så fint om sånt som är mindre kul – relaterar så mycket till typ allt (och då är jag 32 bast, bor i en etta på Södermalm, har inga barn och är ogift).

  24. Marzena says:

    Vilnius är cool! Tusen olika kyrkor, blandning av kulturer (det har varit en polsk stad i måååånga år), fantastisk historia (läs lite om du har tid) och en väldigt mysig stad idag. Lycka till, kommer att följa era äventyr med spänning!

  25. Catha says:

    Åh, spännande! Jag har bara varit i Vilnius en gång för flera år sedan, men jag älskade staden. Mycket att se och göra och trevliga invånare! Måste åka tillbaka snart känner jag. 🙂

  26. Tanja says:

    Ja blogga mer! Du skriver fantastiskt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Elin Renck

Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 5, Harriet 4, Max 2, och nyfödda Bruno.