Tack igen

4 years ago

Trots att jag tror att jag endast kan ha fått cirka 14-16 timmar osammanhängande sömn från och med natten till fredagen, har varit på barnkalas, haft play date, varit ute i regnet och lekt koka soppa, lagat barnluncher från ett tomt kylskåp, översatt filmer med inlevelse och med olika röster, torkat kaskadkräkning och tröstat en bebis som får fyra tänder på samma gång samtidigt som hon hostar så det gör ont i både henne och mig. Trots detta har haft en sån otrolig känsla i kroppen, tack vare era kommentarer på förra inlägget.

Jag har bölat när jag läst. Undrat hur det kommer sig att ni har känner som ni gör, att det är så sorgligt. Fast det är precis på samma sätt som jag känner. Pratade med min man som fortfarande befinner sig i ett annat land, i en annan tidszon och snyftande frågar jag honom om han sett vad ni alla har skrivit. Och han säger att han är stolt över mig, och hur fint det är att så många av er delar med er.

Tack för att ni också berättar.

Tack igen
Tack igen
Tack igen

Tror ni att män också känner så här? Kan inte låta bli att tänka att det är övervägande kvinnor som lever med låg självkänsla, ångest och dåligt samvete. Att det är skapat av det patriarkat som vi lever i, för att om vi kvinnor skulle tro mer på oss själva, våga följa våra drömmar och stå upp för oss själva mer så skulle vi fan styra världen. Och de vill de ju inte.

Tack igen
Tack igen
Tack igen

Jag hoppas att det är okej att jag inspirerad från era kommentarer, experimenterade med meningar och sammanställde det ni skrev. För ni skrev det så bra. Jag kände att jag blev så berörd och ledsen över att det verkar vara så många kvinnor, och barn, som mår dåligt där ute, så vi behöver peppa oss.

Så det här är ett manifest av er, till oss som kämpar med det inre, varje dag!

En början till att kunna hitta hjälpmedel för att hantera de invanda negativa tankemönstren, är att vi kan öppet prata att vi behöver vårda själen på samma sätt som vi kan prata om hur vi vårdar kroppen.

Om de negativa tankarna kan sitta så djupt som de gör, så måste vi ju kunna få de positiva, kärleken till oss själva, att sitta lika djupt. Med tid och arbete, och ju mer vi lär känna igen våra tecken på vårt mående och kunskapen om hur just vi fungerar, desto starkare blir vi. Vi är modiga som krigar för vårt känsloliv.

Vi ska hitta våra egna konkreta sätt att hantera och känna igen de tillfällena vi fastnar i negativa tankebanor om oss själva. Och inte glömma att våra tankar och känslor inte definierar oss. Vi kommer säkert falla tillbaka många gånger, men då fortsätter vi öva, om och om igen. Vi håller om oss, stärker, litar på oss själva och inte på de tankar och känslor som drar ner oss. Vi ska prova att kalla oss själva för ’älskling’ i tanken. Vi ska prata med oss själv på samma sätt som vi pratar till någon vi älskar. Var varsam mot vår själ, ge den utrymme och prioritera den inte sist. Sluta ifrågasätta andras val att befinna sig i vårt liv, och försök inte slitas med vad vi tror att andra vill oss eller vad de tycker.

Och våga drömma. Det är helt okej att inte vara bra på allt. Men drömma är viktigt, och de får förändras hela tiden, allt är okej. Det är när vi vågar prova vi kommer växa. Och om ursprungs tanken eller visionen förändras under resans gång, eller om resultatet inte blev som förväntat, så är inte det ett misslyckande. Det blev bara något annat, och något annat är också bra.

 

Tack igen
Tack igen

e.renck

Anna · 4 years ago
❤️❤️❤️!!!

Annika · 4 years ago
Det var mycket power i det. ❤️✨✨

Maja · 4 years ago
Detta inlägg bekräftar att din blogg är bäst!

Malin · 4 years ago
Hej Elin, Kommer återkomma till detta Manifest med jämna mellan rum, Tack för inlägget! För när man är mitt i kampen är det svårt att ta in men övning ger ju färdighet sägs det. :)

Lottis · 4 years ago
Tack❤️❤️❤️

Åsa · 4 years ago
Hejsan! Kvinnors dåliga självkänsla är nog bara en del - min uppfattning är att det är en klassfråga. Bra självförtroende för att ta sig fram i världen och en självklar självkänsla har varit överklassens privilegium.

Sanne · 4 years ago
Jag och min pojkvän hade ett tankeexempel en dag där han skulle gå genom hela dagen och vid varje val, diskussion, möte och uppgift skulle backa, vänta in, vara tyst, känna in, ställa frågor och fråga sig själv "vad ger mig rätt att uttala mig om detta eller vad kommer folk tänka om mig om jag frågar detta, vad tycker folk om mig när jag gör såhär" etc. Inte för att han skulle begränsa sig såklart men jag ville att han skulle för en dag, typ tvivla på sig själv? Jag skulle göra EXAKT TVÄRT OM. Det var bland det läskigaste jag varit med om. Generellt brukar min partner vara jämställd och tänka efter före etc, men han sa att gå runt och tvivla på sig själv har han aldri gjort,, och i slutet av dagen mådde han så dåligt! Jag däremot kan inte tänka mig att de går runt folk som inte tvivlar på sig? Det är så jävla sorgligt.

Christine's Stories · 4 years ago
Wow vilken häftig övning Sanne! Som ett socialt experiment. Jag borde testa det jag med!

tone · 4 years ago
Älskar din blogg! Ärlig, rolig, igenkännande och personlig. Sluta aldrig att skriva Elin! <3

Anna · 4 years ago
Tack!!!