Gökboet
8 years ago
Jag visste först inte om jag skulle skriva om det här, det kanske är alldeles för privat. Men varje torsdag förmiddag åker jag in till Union Square och går till en psykolog, som jag har gått till i snart två år.
Jag hade väl egentligen aldrig tidigare tänkt att jag ska gå och prata med en psykolog. Inte för att jag inte har förstått att jag har behövt det, för det har jag vetat, men mer för att jag har haft en känsla att jag inte förtjänat det. Svårt att förklara. Men sen fick jag rådet att prova nu när jag ändå mår bra, och jag är väldigt tacksam att jag hittade rätt person vid första försöket. Och tacksam att jag har den ekonomiska möjligheten att göra detta, för det är inte gratis att ta hand om själen.
Jag har haft och har fortfarande problem med väldigt låg självkänsla, och har väl inte förstått hur begränsande det har varit i livet till nu. Och en annan sak vi konstant jobbar med, något som ibland känns som två steg framåt och ett steg bakåt, är att jag lever med väldigt mycket dåligt samvete. Mot allt och alla, hela tiden.
Mot barnen främst, men även mot frisören som måste klippa mitt hår. Mot den stackars mamman i Jacks klass som råkar gå åt samma håll som mig efter vi lämnat på skola och tvingas småprata. Att jag är så dålig på att svara på mail, sms och kommentarer här på bloggen. Som om jag bär alla människors mående på mina sluttande axlar, fast ingen ens har bett mig. Och man kan ju tycka att det är ganska självupptaget att tro att världen typ kretsar runt en själv, och oj vad mycket pengar och tid jag hade sparat om jag bara kunde sluta tänka så och snap out of it.
Med gravidhår.
Jag förstår ju att låg självkärlek och dåligt samvete hänger ihop. Och psykologi är så jäkla intressant, nu har jag ändå kommit till den punkt när jag vet när det är mitt dåliga samvete och självförakt som pratar i olika känslotillstånd och situationer. Men trots det, så motarbetar kroppen och psyket att allt vad den kan för att göra något åt det.
Nu blir det lite flummigt kanske. Men när allting “flyter i själen”, att jag känner mig tillfreds med något som jag åstadkommit, att jag känner mig glad, stolt och energifylld så är det nästan som om jag kan höra i huvudet hur det slår om. Som om jag får en örfil som svider och väcker mig och säger; Hallå, skärp dig! Varför går du omkring och känner dig så där? Ryck ner dig igen!
Indeed.
Men att ha drömmar och ideér som jag inte ens kan prata högt om inför min man, är så jäkla sorgligt känner jag nu när jag tittar på det med lite perspektiv. Jag har tänkt att om jag uttalar något så är det första steget till att behöva göra det. Och att göra det är första steg till att misslyckas. Och i många år har jag piskat mig själv genom att viska i mitt egna öra att jag är lat och andefattig, att det är därför jag inte tar tag i mina drömmar. Men nu vet jag att det är så mycket djupare än så, det handlar om hur jag har blivit den jag är, om vart jag har varit, och främst min egna men även andras syn på mig.
Hur fixar man det här då? Med Xanax och lösgodis? Kanske funkar för vissa, men jag vet att jag bland annat måste aktivt ändra mina tankemönster i så många situationer i vardagen. Och det tar väldigt mycket kraft men det kommer vara så värt det. Och då jäklar!
Elin Renck
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.
Annette · 8 years ago
Bra!! starkt av dig, känner igen mig i såååå mycket.. kram på dig
Sandra · 8 years ago
Tack för att du delade med dig! Jag upplever inte alls att jag tänker ”snap out of it” i situationen du beskriver ovan, tvärtom känner jag mig lättad och tänker; vi har alla våra ok och problem att bära. Ha en fin helg! Kram
Anna · 8 years ago
Vill bara ge dig en stor stark kram! Känner igen mig i så mkt. Tänk vad långt du kommit redan som vågar prata om det offentligt. Du är starkare än du tror, och grattis till soon to be 4 barns mamma! Häftigt! Vill du ha hjälp med barnflicka i sommar så hojta. Är själv från den lilla byn :) Ha en fin fredagskväll! Kram
Sofia · 8 years ago
Så glad för det här inlägget Elin. Det är så fint att se att du öppnar dig mer och mer, vilket ju egentligen inte är nödvändigt i en blogg. Men för mig har det kommit att bli avgörande för huruvida jag fortsätter läsa, det riktigt äkta och innerliga är det som får mig att tycka om en blogg. Tror nog många känner så? Din blogg har jag tyckt om från start, och nu känns det verkligen att du blivit varm i kläderna. Ditt språk är så härligt och när jag läser känns det som att du sitter mittemot mig med en kaffe i handen och unge på armen. Känner igen mig så mycket i psykologgrejen, går just nu och har gått många gånger tidigare i mitt 35-åriga liv. Bästa investeringen i mig själv och något jag är säker på att jag kommer fortsätta göra då och då. Så, heja psyko och heja dig! Stor fredagskram!
Åsa · 8 years ago
Hej, Så himla sunt! Har en dotter på 10 år som är fantastiskt men som sätter käppar i hjulet för sig själv! Än så länge har vi provat skolpsykologen men annars går vi vidare. Jag vill ge henne alla möjligheter att tackla osäkerhet i livet istället för att t ex vara hemma pga magont och illamående och att avstå. Jag fattar inte hur du orkar fyra barn så tätt men beundrar dig för det! Jag ÖNSKAR att jag gjorde det!
Anna · 8 years ago
<3 Tack för att du delar med dig. Att du öppnar upp och berättar. För vi är så många som liksom lider litegrann eller mkt, och det är så skönt att höra att någon annan också går i liknande mönster. Jag känner igen det dåliga samvetet. En skam på något sätt. Och bär på en mer eller mindre konstant ångest. Och när något går bra, när jag är glad, intalar jag mig själv att något är fel. Såhär ska ju inte JAG känna... och så trycket man ner sig i dom gamla bekanta känslorna igen. Men jag börjar hitta upp, stärka mig, lita på mig själv och inte på alla tankar och känslor, försöka hålla om mig själv, inte slitas av vad jag tror att andra vill av mig och tycker. Misslyckas med det ofta, men övar, igen och igen. Har precis fått hem en bok av dr Kristin Neff, om self-compassion, ska bli ett spännande read. Kämpa på, du är garanterat på rätt väg. <3 och vi lyssnar gärna om du vill skriva av dig mer här.
Mathilda · 8 years ago
Så viktigt det du delar med dig av här! Jag vill bara säga att jag verkligen uppskattar din blogg, den känns innerlig, med hjärta, och har ett härligt driv. Gillar din stil skarpt! Och mina egna fyra och ett halvt år hos psykolog är det bästa jag har satsat på.
Jennifer · 8 years ago
Tusen tack för att du delar med dig Elin! Jag tycker om dig och din blogg så mycket! Känner igen mycket av det du skriver. Ibland tackar jag nej till sociala event för att jag tror att folk ska tycka jag är tråkig att prata med ändå. Jag har aldrig gått till psykolog men har öppnat upp mig för vänner och läst mycket som jag blivit mycket bättre av. Det är nyttigt att veta om att våra tankar och känslor inte definierar oss. Även att känna igen tillfällena/perioderna man fastnar i negativa tankebanor om sig själv. Rekommendra Headspace och ”Self-eestem” meditations packet :) Puss till alla xxx
Marzena · 8 years ago
Tack! ❤️❤️❤️
Maricka · 8 years ago
Underbart att du vågat göra den här resan. Det kommer bli SÅ bra och SÅÅÅ fantastiskt! Det känns redan som du lyckats ändra en hel del tankemönster och vågat ta steg mot drömmen (i och med bloggen, Så modigt och fantastiskt bra att våga berätta! Du är bra! (Och du, tänk inte för ett ögonblick att du måste svara mig på detta!)
Lena · 8 years ago
Väldigt modigt inlägg! Känner att du sätter ord på vad jag känner (dessvärre) men inte vågat reflekterat över. Tack! Alltid känt att jag väl bara är en sån som inte riktigt vågar och aldrig riktigt lyckas och försvarat det med att jag ju har det bra ändå med man och barn och jobb osv. Men jag har alltid önskat och drömt om mer men aldrig vågat riktigt försöka. Jag har som du säger aldrig ens nämnt dessa drömmar för min man men nu ska jag fasen göra det, jag ska våga drömma! Jag vill byta jobb till en bransch jag brinner för och/eller skriva en bok! Tack återigen!
Marie · 8 years ago
Gick också i terapi för ett par år sedan (10 år sen när jag tänker efter). Så sjukt bra eftersom det fick mig att inse att allt handlar om mig och att jag kan ta och chilla lite. Det har get mig nycklar till att hantera situationer så att jag inte faller ner i ett dåligt hål. Men jag funderar på att börja gå igen. Jag har nämligen fått sån fruktansvärd klimatångest och det börjar ta sådana proportioner att jag inte kan göra någonting utan dåligt samvete för miljön. Men bra att du jobbar med det. Det är jobbigt men det betalar sig på lång sikt! Kram Och grattis till bebbe nr 4. Galet - men härligt. Fatta när du är gammal och dina 4 ungar dundrar in med sina respektive och sina barn och du sitter där som en italiensk mormor och bara FÅR så mycket kärlek.
Marie · 8 years ago
*inte handlar om mig skulle det givetvis stå. Haha!
Anna · 8 years ago
Åh vad jag känner igen mig - detta ständiga dåliga samvete gentemot andra! TACK för ditt öppna, kloka inlägg!
Sofia · 8 years ago
Härligt att du vågade dela med dig! Vi är många som känner likadant kan jag lova. Bra att höra att du tar tag i det, viktigt att utvecklas och vilja framåt!
Anna · 8 years ago
Hej Elin! Trillade in på din blogg häromdagen. Vad fint du skriver! Vad glad jag blev att jag hittade den. Själv är jag 3-barnsmamma som klivit in på en ny väg, efter år av låg självkänsla med allt som kommer med det. Nu vill jag hitta nya konstruktiva sätt. Jag följer gärna dina funderingar!
Annika · 8 years ago
Elin! Vet precis. De där invanda tankemönsterna behöver man ofta ha hjälp för att hitta metoder att hantera. Det är faktiskt toppen. Sen får man hitta sina konkreta sätt när man faller in i det igen. För tankefårorna sitter ju sjukt djupt. Frustrerande, men jag tänker att sitter de ”negativa” tankarna djupt borde man kunna få de positiva att sitta minst lika djupt. Man får väl bara ge det tid och arbete. Och ju med man lär känna sig, sina tecken och förstår varför och hur man fungerar, ju starkare blir man faktiskt. Heja oss alla som krigar med vårt inre känsloliv. Vi är modiga! Och jag tror nog att du snart vågar sätta ord på dina drömmar. För drömma är viktigt. Och drömmar får förändras hela tiden. Drömmar kan realiseras eller stanna kvar som drömmar. Allt är helt ok. Men det är när man vågar prova som man växer. Och vem säger att ett misslyckande egentligen är misslyckat. Ja, finns så mycket att prata om i detta ämnet känner jag. Kram på dig du modiga Elin!
Anna · 8 years ago
Tack för att du delar och tack alla i kommentarsfältet som också delar!! Så fint att känna att man inte är ensam om att trycka ner sig själv och ständigt tillskriva andra sina egna låga tankar om sig själv. Vi kanske knte talar om det så mycket, men jag tror vi är mååånga som har dessa tankar. Så jobbigt och energikrävande...kram till alla
Gabriella · 8 years ago
Fint att du delar med dig. Det är toppen att allt fler delar med sig så att vi kan prata om besök hos psykologen lika lättvindigt som läkarbesöket:) Jag har själv gått i terapi för oro/ångest, klart bästa investeringen i mig själv:)
Susanna · 8 years ago
Fint innlegg og så bra at du har mulighet til å ta hjelp. Tror det er mange som kjenner seg igjen det. Kanskje også hele baksiden av den skandinaviske janteloven bidrar til at hele bunten kjenner at de ikke skal tro at de er noe og ikke skal tro at de er verdt noe. Ønsker deg lykke til i veien mot bedre selvfølelse. kram
Belle · 8 years ago
Starkt inlägg! Jag kämpar också med låg självkänsla och dåligt självförtroende. Blir så ledsen över att jag ska behöva känna såhär och arg på hur det har påverkat mitt liv hitills. Men också tacksam på ett sätt, för att en ENDA positiv sak med att inte känna att en är bäst är att en blir ganska ödmjuk. Ibland blir jag ledsen för jag tänker på allt roligt och läskigt jag avstått från, hur det har begränsat mitt liv. Efter år med en psykolog kommer det idag stunder där jag ibland med hjärtat i halsen springa mot mål eller saker jag vill göra, jag brukar skrika YOLO och sen bara göra något innan jag hinner tänka om för många gånger. Och det blir, nästan, lite lättare varje gång.
Malin · 8 years ago
Tycker det är fantastiskt att du går. Det är mer tabu i Sverige. Sånt skall man inte tala om, suck it up. I USA tycker jag att det är vanligare att man går till någon, må det vara psykolog, livscoach eller kurator. Har själv inte gått men vår yngste blev oerhört depremerad i 7-8 års åldern och med hjälp av kurator och andra så bytte vi skola och nu behövs inte det stödet 3 år senare. Fortsätt att gå så länge du känner att du behöver.
Louise Dozzi · 8 years ago
Jag brukar aldrig kommentera på bloggar, men det var ett så fint, samlat, viktigt utlämnat uttalande från dig att man liksom måste bidra med något tillbaka. Smart att gå på terapi när du mår ok, och inte när det handlar om att släcka brand. Det är då man verkligen kan förändra invanda beteenden. Jag vet. Har gjort det själv i 2,5 år nu. Svindyrt och svinviktigt. Det ville säga till dig, utan att veta dina drömmar, är något jag alltid slås av när jag läser din blogg. Du är grym på att skriva. Du har en sällsynt tajming av att skriva roligt, allvarligt, lagom utlämnande och väldigt igenkännande. Verkligen. Tänk vad dina barn kommer att vara stolta över att få sina liv reflekterade över, men så skarpa bokstäver som dina. Jag läser många bloggar, och kan faktiskt inte nämna någon som är bättre än dig. Så – lycka till, kör hårt. Just do it. Du kan. Det är ingen annan än du själv som kommer att förverkliga dina drömmar. Kram
Kicki · 8 years ago
Känner så igen mig!
Martina · 8 years ago
<3<3<3
Sofia · 8 years ago
Vet du vad, imorgon är det jag som ringer företagspsykologen och bokar in en tid. Har låtit detta dra ut på tiden alldeles för länge. Tack för knuffen!
Jessica · 8 years ago
Tack för en underfundig, rolig, persolig och unerhållande blogg! Känner igen mig så mycket. Skulle vilja rekommendera boken Introvert av Linus Jonkman för dig. Den har verkligen varit en ögonöppnare för mig. Nu känner jag mer att jag accepterar att jag är som jag är och att jag är okej. Kram!
Nina · 8 years ago
Först, jag ÄLSKAR din blogg! Din ton är underbar. För det andra, jag kallar mig själv älskling i tanken. Så himla härligt, prova! Tänk aldrig en ond tanke om dig själv, aldrig. Det är helt i sin ordning att inte vara bra på allt, men man ska ändå varken tänka eller säga att "jag är så dålig på xxx" eller " gud va dum jag är". Det spelar stor roll vad man tänker och säger om sig själv. Var snäll med dig! Pöss! :)
Bella · 8 years ago
Så bra skrivet! <3
Johanna · 8 years ago
Fina Elin!!!! Ver exakt hur du känner, varit/är exakt lika!!! Dock tycker jag barnen hjälpt mig mkt genom att inte kunna fokusera på mig enbart och det är så skönt!!! Tycker Du är coolaste modigaste mamman i NYC! Verkligen!!! Jag håller på att undersöka om min dröm att utbilda företag och föräldrar (svenska ev) i HLR i NYC där jag bott tidigare, har många kontakter men behöver fortfarande hjälp att veta vart jag ska vända mig om om det möjligtvis går att få ihop! Har du kontakter eller föräldrar du vet är intresserade eller annat hör av dig på mail till mig [email protected] kram johanna
Christine's Stories · 8 years ago
Shit, vilket mäktigt inlägg. Så himla ärligt. Jag kan känna igen mig, väldigt mycket. Kämpar med samma sak och skrev faktiskt ett ganska snarlikt blogginlägg nyss. Jag har också dålig självkänsla emellanåt som jag kämpar med att förbättra. Det beror på mobbning både i skolan och arbetsplatser, vilket gång på gång nött på kärleken till mig själv. Det tar tid och kräver mycket av en, men terapi är verkligen guld. Under min depression, och även när jag började må bättre, så gick jag till en psykolog på vårdcentralen. Hon var så himla bra och fick mig verkligen att förstå mitt eget självvärde och hur viktigt det är att älska sig själv. Och att inte alltid ifrågasätta andras val att befinna sig i ens liv. Just nu har jag en okej självkänsla men i perioder sjunker den. Då måste jag påminna mig själv om hur underbar jag faktiskt är. För det är jag faktiskt, hehe. Åh vad du är modig som skriver detta. Önskar ibland att vi bodde i samma stad för jag tycker att du verkar så härlig och smart. Jag hade velat vara din kompis!
Ingela · 8 years ago
Så glad jag blir över ditt inlägg och över att du går i samtal, att du berättar om det. Jag är själv psykolog och har sett så många gånger hur det har förändrat liv. Det är lycka det! Varma hälsningar
Elin · 8 years ago
Jag relaterar så mycket till det du skriver. Är det inte märkligt egentligen, av allt man går och oroar sig för, är rädd att ska hända eller råka ut för, att det på något sätt och vis är sina tankar, sin hjärnan som blir till sitt eget fängelse, som stannar upp och begränsar en...Borde inte allt i kroppen bara vilja sammarbeta och vara synkat på något vis och föra en framåt? Kom igen hjärnan! Jag tänker att det är bra, och modigt, både för dig själv och andra, att du lyfter det här ämnet som för många är tabubelagt...även om ämnet i sig och hur vi mår borde få ta ett lika stort och självklart utrymme som resten av vår kropp. Att du på något sätt synliggör dom osynliga och dig själv. Det är starkt. Jag tänker överlag att man borde bli snällare och ömtåligare mot sig själv, vara mer varsam med sin själ, ge den större utrymme och inte prioritera den sist. När man på något sätt och vis tänker och känner så mycket kanske det på något sätt och vis kanske är ren överlevnadsinstinkt att försöka att kontrollera det man upplever att man kan kontrollera för att skydda sitt hjärta och sig själv från att misslyckas eller att bli sårad. För tänk om man skulle göra det, misslyckas, då kanske en dröm eller önskan aldrig blir till verklighet och då är man på något sätt och vis en bit fattigare. Sedan tänker jag att det ibland kan hjälpa om man distanserar sig och försöker se sig själv utifrån på något sätt. Kanske kan det underlätta och vara ett sätt att se vilka krav man ställer på sig själv och om dom är rimliga. Skulle du ställa samma krav på någon du älskar och hur skulle du prata till någon du älskar med liknande tankar och känslor? Glöm aldrig att du gör så gott du kan med det du har och var snällare och mer förlåtande mot dig själv! Du gör så gott du kan med det du har just nu. Du försöker ta dig framåt. Ge dig själv en high five! Du är grym! Om ens ursprungstanke eller vision förändras under vägen eller om utgången inte blev som du hade tänkt dig, är det inte detsamma som ett misslyckande. Det blev bara något annat och något annat är iallafall något och något är inte något dåligt (ursäkta treenigheten av något och milslång mening). Vilket dravel det blev från min sida, försöker inte utge mig för vara Gandhi (har brutit armen och huvudet är ett töcken). Var snäll mot dig själv! /Elin
Linn · 8 years ago
Tack snälla för att du delar med dig av det här! SÅ otroligt viktigt, jag ser så mycket av det de här tankarna i mig själv och mina tjejkompisar. Jag blir så inspirerad nu att ta mig i kragen och starta om med terapin igen. Att ta de här tankarna på allvar och förändra invanda tankemönster som hindrar en dagligen. Tack och tack igen!
Frida · 8 years ago
Har också just insett att jag är min egen värsta slavdrivare. Måste ske en revolution, en kärleksrevolution. Fint att du delar med dig.
ES · 8 years ago
Har försökt formulera något vettigt för länge nu men det blir ju inget. Har aldrig kommenterat en blogg någonsin men nu är det plötsligt något som rinner över. Vill egentligen bara säga tack. Tack som fan för det här inlägget. För att jag en kort sekund fick tänka att det kanske inte är meningen att man ska gå runt och straffa sig själv hela tiden. Ta på sig ansvar för saker man inte kan kontrollera. Att det inte är rimligt att braka väggen när man är 18 för att pleasa ett flyktigt hjärnspöke man ändå aldrig kommer ifatt. Två steg fram osv. Ska bli stark som du en dag.