Childhood

Nu hoppar vi från vardagsrealism till gala-glitter. Jag tänkte faktiskt passa på att rida lite på er Post Christmas Holiday Spirit, efter julhelgen kan man ju känna sig lite, ja vad ska man säga, tom och äcklad? Hårt ord kanske men jag menar att det kan ha varit en enda grisfest med julklappar, mat och unna sig-tänket.

Jag har sugit på det här inlägget länge, för jag har så gärna velat att det ska bli bra. Men tillslut känner jag att ett oskrivet inlägg kan ju aldrig bli bra så det är ju lika bra att bara kötta på.

I början av oktober fick jag den stora äran att bli bjuden till World Childhood Foundation Thank You Gala här i New York. Och ni vet ju säkert redan vad Childhood är, Drottning Silvias och prinsessan Madeleines hjärtefråge-projekt som arbetar med att hjälpa utsatta barn runt om i världen. Och nu vill jag att det ska bli min hjärtefråga också. För jäklar vad berörd jag blev.

Drottning Silvia var där och berättade om hur de arbetar för att hjälpa de barn som blivit utsatta, och för att förebygga. Och jag grät faktiskt när hon pratade med sin gamla fina kvinnoröst om hur hon själv har tre barn och sex barnbarn, och känslan som finns att man vill göra allt för att skydda dem. Det vände sig, och vänder sig fortfarande i magen när orden sexuellt utnyttjande, tortyr och barn används i samma mening. Jävla sjuka värld alltså.

Det var en väldigt fin gala, och som jag tidigare skrev, berörde mig djupt. Jag är väldigt tacksam att jag fick gå på den och att jag fick lära mig mer om deras verksamhet. Jag vill absolut försöka engagera mig i deras projekt, tror ju verkligen på uttrycket att; Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

En liten parantes i det allvarliga. Min mamma skickar en bild till mig, där hon skriver att med stora bokstäver att jag är med på TV. Utåt så svarar jag lite coolt med himlande ögon att, jaha där ser man. Men inombords dunkar mitt alldeles för snabbt för att tillhöra någon som egentligen tror sig inte vilja synas.

Här kan man ge ett bidrag.

Tack!