Lusselelle
8 years ago
Så nu kan jag andas ut igen. Nu är hela högljudda familjen Renck samlad igen. 14 dagar var en lång tid den här gången. Och hur kämpigt jag än kan tycka att det är att vara ensam, eftersom barnen som tidigare sagt alltid blir sjuka, så är det ju såklart värst för barnen. Och lite för Johan va?
Så vad har jag gjort då under dessa singeldagar? Jag har tex helt maniskt försökt skapa julstämning för barnen. Och som alla vet så innebär det ju en trip till Ikea. En in and out operation där jag raffsade åt mig bland annat julstjärnor, glögg och pepparkaksdeg. Fick såklart Ikea-febern och råkade göra några felköp, som man gör där i ivern.
Och för er som undrar så ser köttbullarna ut så här i New York:
Jäklar vilka o-bloggiga bilder jag tar om jag jämför med andra. Men det smakade ungefär som det ser ut.
Vad gör man mer då för att skapa barndomsminnen som ska bli så vackra att man tror att det är ett konstant Instagram filter på? Jo, man bakar lussebullar och bygger pepparkakshus. Jag hade en vision om att bygga en liten pepparkaks-by. Med små gubbar och florsocker som snö, och jag tycker att jag lyckades ganska bra, det var inte ens speciellt svårt. Gjorde det med Max på höften;
Nä förlåt, jag kan inte hålla mig. Den där bilden hittade jag på internet. Min by byggdes medan Max fick kolla på Babblarna (den långa versionen) och de andra två fick höra min mammaröst ljuda; vänta lite nu, tryck inte där, akta er nu, men pilla inte där sa jag ju! Men det resulterade i, förutom en tredje gradens brännskada på mitt finger av smält socker, detta;
Faktiskt ganska nöjd. Det är Olof från Frost som är där i mitten.
Och lussebullarna då? Jag trodde att jag var vuxen när jag fyllde 18. Men sen tog jag en sjuksköterskelegitimation, gifte mig, köpt hus och kan titulera mig som 3-barns mamma. Borde inte det vara höjden av vuxenhet? Ja kanske… men näst på listan är när jag googlade recept och skrev saftiga lussebullar, då kände jag mig fasiken vuxen.
Och herregud av kladdigt det kan bli att baka med barn. Men att sen efter allt detta för och efterarbete märka att jag har använt fel sorts mjöl, som gjort att bullarna blev stenhårda, nyttiga men stenhårda, gjorde att jag såg ut som en av de där emojisarna som skrikgråter.
Damn you Lussebull.
Sen så föll vinterns första snö. Och jag kände mig som världens bästa mamma som släpar ut alla tre barn redan kl 10:30, med overall och termobyxor i den blöta, tunga snön. Puttar den smidiga lilla cityvagnen med löjliga små hjul genom en decimeter hög kramsnö. Och bryr mig faktiskt ens inte så mycket om att jag kommer få en permanent 11 mellan ögonbrynen pga kisandet i snövirvlarna, det är ju så värt det?
Samtidigt känner jag mig som världens sämsta mamma, för jag avskyr varenda minut. Blickar bort mot de andra familjerna som jagar varandra på ängen med perfekta vinterskor. Varför ser det så jäkla lätt ut för dem? Hur är det ens möjligt att de kan leka i slowmotion, och var i helvete kommer tonerna av Last Christmas från? Varför får inte deras barn snö innanför vantarna så de grinar i panik, och varför är det bara mina barn som tycker att det är godare att äta snön som ligger över grannarnas sopor på gatan, än att gulligt luta huvudet bakåt och sträcka ut tungan.
Japp, Max leker med en kniv.
Vet inte om jag gjorde det lätt eller svårt för mig som käkade lunch ute med barnen själv. Men de skötte sig fint. Alltså Harpan och hennes napp. Vi har förberett henne länge på att när tomten kommer så ska hon lämna alla nappar till honom. Men vi sitter lite i skiten. För hon har önskat sin en enorm enhörning som hon har sett i ett skyltfönster här på gatan. Och nästan drömskt har hon sagt att den, bara den vill hon ha av tomten när hon slutar med napp. Sen vet jag inte om vi är orutinerade eller klantiga föräldrar som inte köpte den direkt, för nu är den såld och går typ inte att få tag i! Men hur skulle jag veta att det fanns någon annan som kunde tänka sig att köpa en 135 cm, kobent enhörning med lite läskiga ögon? Blir en traumatisk jul för henne. Men lite besvikelse är väl bra för barn va, bygger väl karaktär?
Ja vart skulle jag komma med det här inlägget, mer än att det är så skönt att vara samlade igen. Efter att stått ensam en lördagkväll när barnen sover, i skenet av en slarivigt upphängd julstjärna och försökt hetsbaka den sista pepparkaksdegen, för den får fasiken inte gå till spillo. Då gör ofrivillig ensamhet ganska ont. Men nu är vi tillsammans.
Avslutar med Max som städade min garderob.
Gittan i rosa outfit för att matcha hennes ögoninfektion.
Elin Renck
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.
Jenny · 8 years ago
Underbara du! När man är omgiven av föräldrar och blivande föräldrar och själv går i barnaskaffar tankar så blir man så trött och mätt på allt glorifierande, rosaskimrande, glittrande mys. Så less på alla som verkar gå omkring som glowiga urmödrar som bär på någon hemlighet från tidernas begynnelse och fromt säger saker som ”det märker du när du blir gravid/får barn”. Att läsa detta inlägget var det mest befriande, förlösande och uppmuntrande på länge. TACK!
Moa · 8 years ago
Jag är så glad för dina obloggiga bilder! Hittade nyligen din blogg och insåg att den får mig att skratta och må bra - till skillnad från andra morsa-bloggar jag plågar mig skälv med (Elsa Billgrens är mitt största självskadebeteende, hur blir hennes dagar alltid så perfekta?) Trots att ditt glammiga liv i NYC är långt från mitt ganska oglammiga i Farsta city så känns det inte så och det är fint. Fortsätt skriva! Fortsätt fota fula köttbullar! Tack!
Linni · 8 years ago
Haha, pepparkakshusen! Underbara!. Skrattar högt (förlåt men hög igenkänning). Tänker alltid att det ska bli så mysigt och idylliskt att baka med treåringen, men fem minuter in låter jag som en surkärring och suckar högt över allt klet. Mama of the year liksom .
Anna Bergmark · 8 years ago
Bra kämpat och god jul!
Anna · 8 years ago
My god, var du själv med tre barn i två veckor? Hur går det ens till? Vi har en treåring och en femmånaders och här åker ingen nånstans förrens den största somnat. (när jag säger "ingen" menar jag min man, själv åker jag aldrig nånstans eftersom jag ammar...) Bra gjort iaf, och jag älskar pepparkakhusen!
Annelie C · 8 years ago
Såååå befriande! Tycker det är en bedrift att trängas med vagn på 4an till Odenplan. Så härligt med ofiltrade bilder och genuin transparens, fortsätt så!
Alek · 8 years ago
Underbart! Skrattade högt :) Detta ger mig så mycket mer än de rosaskimrande bloggarna där allt är mer än perfekt.
Ann-Sofie · 8 years ago
Så fina barn. Vi är i samma läge gällande nappen, vår tjej är 4,5år! Men jag känner att jag orkar inte lägga energi på det, jag hade napp tills jag var 6, och mina tänder är helt raka. Tänker att behöver hon den ett tag till så kommer ju inte världen gå under för det. Och så kul med enhörningen, sån önskar sig vår tjej med, lyckades få tag i en. Superläskig med stora ögon... Önskar er en fin jul! kram
Madde · 8 years ago
Hittade precis hit, jättekul blogg och alltid skönt att höra att andra mammor har samma tankar :) Att man inte är själv med vansinnet.
Annika · 8 years ago
Älskade det här inlägget! <3 god jul!
Christine's Stories · 8 years ago
Haha, pepparkakshusen var ju underbara! Skönt att ni är samlade och förhoppningsvis får en fröjdefull jul utan sjukdomar :)
Malin Selin · 8 years ago
Ha ha ha, tack för dagens första skratt som spontant kom ut i ljud och inte bara ett inre leende i tystnad... Då man sitter och smygläser bloggar på jobbet i brist på annat. Love it! Gott Nytt!
Cissi · 8 years ago
Det finns alltid svärta bakom humor. Allvar bakom skratt. Svårt då, att inte önska att din man blir internerad och barnens snorsträngar kopplar ihop dem i någon sorts evighetsförstadagsförkylning med gråt och tandagnisslan och dålig sömn. Fy f-n vad du är rolig!! Mina barn är vuxna men somligt glömmer man inte. Som t.ex. pepparkaksbak (våra hus brukade se ut som om vi hämtat inspiration hos Miró), klä granen tillsammans med barnen och katterna eller (värst av allt) födelsedagskalas hemma! Hoppas du fortsätter blogga mycket och länge! Och grattis till din stora, fina familj!
Carolina · 8 years ago
Hahahaha! Igenkänningen! Är också mycket själv med mina två döttrar och jag tar av hatten för dig som roddar tre kids själv!!! Pepprkakshusen, den slutsålda enhörningen och stenkakor, förlåt saffransbullarna, gjorde min kväll! Fortsätt gärna fota osmakligt IKEa- slafs!!! Du har en unik ton och humor som är så himla träffande och rolig!
Ika · 8 years ago
Tack för detta underbara blogginlägg! Bra motvikt till mitt instagramflöde. Din blogg är så härlig och välskriven, skrattar/och eller får mig en tankeställare varje gång jag läser. Keep up the good work!
Joanna · 8 years ago
Är det slut med blogg och podd? Jag frågar därför att jag gillar och saknar poddavsnitten och dina blogginlägg :)