Förändringen
9 years ago
Jag är så glad att #metoo fortfarande brinner och ökar. Det är verkligen en revolution. Jag älskar att jag kan känna det runt omkring mig, och så mycket inom mig själv. Tack #metoo för att jag inte längre behöver känna att det var mitt fel. Och för att jag inte längre behöver möta leende blickar på gymmet, på grund av en rädsla för att skapa dålig stämning, det är inte mitt ansvar. Och tack för att nu, utan att behöva ursäkta mig kan jag resa på mig på tunnelbanan och byta plats när någons bror gör mig obekväm och rädd.
Ljudet från vågskålen som sakta, sakta går åt jämlikhet knarrar och gnisslar, och de som försöker överösta skriker sig hesa. Jag har läst krönikor, och jag har suttit på middagar där jag fått höra från män hur bra de tycker om #metoo, att de har fått upp ögonen. Att nu förstår de. Men så kommer det där ett men. Då de trevande frågar om det inte har gått lite för långt nu, att de minsann också har råkat ut för olämpligt beteende och att det finns kanske oskyldiga som hängs ut? Ivern hos dem växer när de berättar att de också fått en hand smekt över ryggen, eller en olämplig kommentar av en berusad kvinna på tunnelbanan. Och jag vill slita mitt hår när jag frågar; Men var du någonsin rädd? Fanns det någon gång en hundradelssekund, där du med blicken letade efter någon som eventuellt kan hjälpa dig när situationen blir hotfull? Tänkte du ut en flyktplan eller kollade du snabbt hur mycket batteri du hade kvar på mobilen?
Jag har även lyssnat på när det försöks ta tempen på de olika graderna i helvetet, och där är så tydligt att de inte förstår att det ena föder det andra. Att alla gränser flyttas, inte bara för männens övertramp men också för kvinnans förväntade acceptans. Det var ju bara på skoj. Ju mer oombedda händer på våra kroppar som skrattas bort, ju mer har vi övertygats om att det här är okej.
Jag älskar att #metoo gjort det helt möjligt nu att säga, jo, alla män. Nu är det bevisat, ALLA MÄN. Och såklart förstår vi alla att det inte handlar om 100 procent av varje enskild man, utan att det handlar om alla SORTS män.
Vi ser nu att det är mannen som det viskas om; Det trodde jag aldrig om honom, lika mycket som det är mannen där det istället sägs; Jag är inte ett dugg förvånad. Det är polisen som för våldtäktsmannen in i häktet, det är mammas nya kille och favoritläraren.
Det är den där snälla snubben, det är pappan, gubben i skogen, chefen, bästa kompisen, invandraren, rasisten, farfar, din make, killen i kassan, snygga killen på festen, han som står längst fram vid feministiska manifestationer och advokaten som ska representera dig när du äntligen har vågat anmäla.
Att säga att jag avskyr män är för starkt. Men hela den här rörelsen har satt fingret på en känsla i bröstet som tillsammans med ilska, rädsla och uppgivenhet påminner om det. Hur kan jag vara gift med en man när den röken pyr i kroppen? Känner jag förakt mot honom? Jag kan inte hjälpa vem jag blev kär i, och han har hela mitt hjärta fullt av kärlek hos sig. Men jag kan inte låta bli att ogilla vissa manliga drag hos honom, något som är ett resultat av den patriarkala samtid vi tillsammans uppfostras i.
Det stör mig när det inte förstås vilken makt de redan besitter, given till dem endast för det uppmålade privilegiet att det är män. Och det stör mig hur jäkla svårt det är att förklara att bakom allt som verkar så oskyldigt i deras ögon, så finns alltid den makten där. Och den färgar allt, hur tunna nyanserna än är. Och de är inte ens medvetna om det.
Effekten är så tydligt märkbar, men nu är bevisat inte oföränderlig. Så vi måste påminna. Snälla, gör er medvetna om makten och använd den väl. Vi uppfostrar alla våra barn tillsammans.
Foto: Linda Alfvegren för TWWP MAGAZINE NO. 3
Elin Renck
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.
anna · 9 years ago
Sa javla bra skrivet!!!
Maria · 9 years ago
Elin ❤️. Så BRA!
Anna · 9 years ago
Spot on!
Martina · 9 years ago
Elin du skriver så otroligt vacker, starkt och målande! Heja dig och tack för att dina ord så väl beskriver mina känslor.
Ebba · 9 years ago
Wow
Therese · 9 years ago
Fantastiskt skrivet!
Anna · 9 years ago
Tack för att du satte ord på varenda en av mina tankar! TACK!
Ulrika · 9 years ago
Verkligen stark text. Tack! Jag är också svensk med barn som bor i New York så uppskattar också podden och har en hel del igenkänning där. Keep up the good work
Jeanette Nilsson · 9 years ago
Tack! Just så som du beskriver dina känslor känner jag. Tack tack! Kram Jeanette
Malin · 9 years ago
Åh vad bra skrivet! Håller helhjärtat med.
Birgitta Börjesdotter · 9 years ago
Kära Elin, så otroligt bra skrivet....! Jag är nog dubbelt så gammal som du och har - liksom alla andra - upplevt allt detta i olika perioder i livet och det känns som om något väldigt starkt håller på att hända nu.... äntligen! Det är nästan ofattbart vilken kraft det ligger i denna rörelse från alla oss kvinnor.... och från alla er skrivande kvinnor som formulerar detta på ett så lysande och självklart sätt som du Elin! Kram! från en av oss.....
Annsofie · 9 years ago
Wow. Blir helt tårögd. Tack❤️
Isa · 9 years ago
Elin! skippa podden och jakten på klänningar och väskor! Du är en fin mamma och har ett lyckligt äktenskap, de timmar du kan avvara - SKRIV! Du har gåvan, djupet, modet! Du har orden som andra måste få dela med dig!!!
Belial · 9 years ago
Yup; skriv skriv skriv.
Annika · 9 years ago
❤️
Lily · 9 years ago
Så fint skrivet❤️
Sara · 9 years ago
Fantastiskt bra skrivet! ♥
hannah · 9 years ago
så sanslöst mitt i prick. just hur det är allt från mörkaste svart, precis alla sorters grå nyanser där emellan och kanske faktiskt aldrig helt vitt..? för det där, gudars vad jag känner igen mig, - kärleken till en man och 'levandet med en man', och det störande i att aldrig kunna förklara den där makten i rummen som de inte ens förstår.. tack för att Du satte ord på nyanserna och lite till..! {det ligger en liten kille på snart två och snusar här, hud mot hud, medan jag läser. jag tänker nästan varje dag på att han ska växa till en man. sedan blir jag just nu ordlös, även inuti. hoppas att det kanske kommer en text eller två, med Dina nyanser, kring dem tankarna.} tack igen.. och kram från england, hannah
Bella · 9 years ago
!!!!
Sanna · 9 years ago
Du äger med den här texten.
Mia · 9 years ago
Otroligt välskriven! Hej dig Elin
Annika Knoche · 9 years ago
Det bästa jag har läst på länge!
Karina · 9 years ago
Har läst dig länge men aldrig kommenterat. Detta var så mitt i prick. Hade kunnat vara jag som skrev texten om jag hade kunnat formulera mig i denna känslomässiga fråga. Bra där!
Kit · 9 years ago
Bra det kommer en ny dag. Heja heja!
Ebba · 9 years ago
Du skriver så bra!! ❤️
C · 9 years ago
Oj vad bra skrivet. Tack.