Saturday
9 years ago
Så våra lördagsdags-dejter har sett lite annorlunda ut nu de senaste gångerna. När vi bara hade ett eller två kids var det ju lätt att lämna dem hemma, men det känns inte schysst att lämna alla tre. Det kan nog bli lite väl svettigt för barnvakten.
Och hittills har vi ju alltid tagit med Max men hon börjar bli så stor nu att hon verkligen är i det magiska mellanlandet; Åh titta, en gullig bebis på resturang! och Vad är det för sjukt jobbigt ljud?? Det blir liksom inte kul för någon, varken Max, oss eller någon av de andra gästerna.
Så förra veckan hängde Jack med när vi gick till vårt go to-ställe Eds Lobster bar. Han har blivit så stor och det märks verkligen när man tar bort honom ur kontexten av sina småsyrror. Han är så känslig och skör, med så mycket funderingar och så intelligent. Stort hjärta med massa humor.
Plutten, han verkligen mös med att vara ensambarn.
Och nu i lördags så tog vi med Harriet till Saint Ambroeus. Hon är en liten fislisa med så mycket skinn på näsan, så generös och social. Och så envis och självsäker och hon backar aldrig. Redan i tre årsålder har hon en jäkligt avancerad humor.
Men vad kan man säga om Harriet och restaurangbesök? Hon betedde sig som en 3-åring. Punkt.
Så henne fick man muta.
Men hon var supergullig att hänga med såklart.
Jag antar att det kanske är så här våra lördagar kommer se ut framöver. Fast samtidigt som jag skriver det här kan jag inte låta bli att tänka att nån gång ibland kan vi nog lämna alla tre. De tjejerna som jobbar extra som barnvakter pallar nog ett svettigt pass. De är ju 20 plus och får sova ostört hela nätterna om de vill.
Jag minns ju hur det själv var när jag var 19-20 år och jobbade. Hur klarade man av att gå upp och jobba efter att man varit ute hela natten? Man kanske inte ens hade sovit hemma heller och gled i på jobbet i gårdagens kläder doftandes av gammal shots och skam.
Jag jobbade bland annat i en tebutik och kommer ihåg en gång när jag var så otroligt bakis att när jag öppnade en burk lösviktste i smaken tuttifrutti, och när doften slog emot mig, så spydde jag i papperskorgen bakom kassan. Framför kunden. När jag var färdig tittar jag på henne med rödsprängda ögon och säger att jag måste satt något i halsen. Tror kanske att de förlorade en kund där.
Elin Renck
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.
Christine's Stories · 9 years ago
Hahaha, alltså det det sista! Fy fan, jag hade aldrig kommit tillbaka om jag var den kunden. Jag undrar också hur tusan jag orkade gå ut och festa och sen jobba nästa dag. Under mina år i Paris var jag faktiskt barnflicka i tio månader. Då kunde jag göra exakt det. Festa till sent och sen jobba en hel dag med en trotsig 3,5-åring. Nu behöver jag två dagar för att ens återhämta mig efter att ha druckit tre glas vin.
ulrika · 9 years ago
vilken fin klänning!!! lyxmärke eller betalbart för normalt dödliga? gillar skarpt ärligheten i det du skriver; mkt humor & distans till det lyxliv du skulle kunna ha levt, men istället väljer det vanliga. hejjar pa dig! alskar oxa att det inte ar proppat med doljd reklam & andra kophysteri-rad. fortsatt precis sa här! kram
Elin Renck · 9 years ago
Hehe, klänningen är från Dries van Noten. Så ja den är nog prisig. Fick den av Johan i julklapp när jag var nygravid med Harriet. Så jag har inte kunnat använda den förrän nu för den har bara påmint om den där första kräktiden så fort jag kollat på den.
emma · 9 years ago
Älskar din blogg! Riktigt roliga texter fylld med självdistans och fina funderingar. Fattar inte hur du orkar alla barn, men du förskönar det heller inte i dina texter vilket uppskattas! Håller med ovan talare att det är skönt med en blogg utan en massa samarbeten och annonser, hoppas du behåller det så! Mer verklighet på internet! Jag är nyfiken på att veta lite mer om dig, dina hobbys och hur ni hamnade i NY?
Elin Renck · 9 years ago
Vad kul att du gillar bloggen! Det här med samarbeten eller reklam är en svår fråga. Jag skulle aldrig göra reklam för något som jag inte står för, för pengar. Men samtidigt så bloggar jag gratis så visst vore det kul att kanske få tjäna nån liten kaffepeng, framför allt för att det skulle kännas att det är ett jobb och på så sätt kanske öka min självkänsla mitt i mammaledigheten, och kanske generera i mer inlägg och ett annat driv? Men who knows.. jag älskar iallafall bara att skriva =) Tack för att du läser och kommenterar! Kram
Erika · 9 years ago
Kan bara hålla med, älskar din humor, distans och reality angle - men varför skulle det vara dåligt med reklam och samarbeten? Skapar man ngt awesome har man självklart rätt att få betalt, det kostar ju inget att läsa. Kram!
Elin Renck · 9 years ago
Tack snälla ❤ (Älskar för övrigt att det blir en diskussion bland kommentarerna) Kram
Susanna · 9 years ago
Ville bare si at den kjolen var så himla fin! Hvor er den ifra?
Elin Renck · 9 years ago
Hej! tack! Den är från Dries van Noten. Men ganska gammal tyvärr...=)
siri · 9 years ago
Hur kom ni fram till namnen på era barn?