Ninja

De här första dagarna den här veckan har verkligen varit som… ett glas vatten? Liksom ingeting. Livet har bara rullat på och skulle jag åka fast hos polisen för något och de under förhöret skulle fråga vad jag gjorde i tisdags, skulle jag vara helt blank och stammande säga att jag inte minns. För det gör jag knappt. För dagarna består av regnskydd till vagnen som är borta, torra läppar, matsäckar till barnen som man får skämmas lite över och irritationssuckar för att någon köpt ingen yoghurt.

Okej, men hur var helgen då? Jo, i lördags åkte vi med barnen till Ninja som är en resturang i Tribeca, ett tips till er som åker hit med barn! Det är lite showigt och spännande. De liksom trollar fram maten med rök och effekter, och hoppar fram och skräms. Vilket var ett tacksamt jobb för dem eftersom jag skrek av minsta lilla ljud, och jag tror att Jack fick uppleva första känslan av en pinsam förälder. 

Maten på Ninja är väl kanske inte den mest upphetsande, men det är inte därför man går dit. Man går dit för att efter en öl eller två krama om sina euforiska sockerhöga barn, titta med kärlek på sin man och nästan lite tårögd tacksamt tänka att Jäklar vilken fin familj jag har. Så blir hjärtat så överfullt att man nästan aggressivt känner att det är klart som fan att barnen ska ha ett självlysande ninjasvärd var för 25 dollar. Även fast de inte ens bett om ett.