Nap time

Ni vet när man egentligen behöver sanera ett kök efter morgonens frukostkladd (okej jag erkänner; lite från gårdagens middag också) men kladdet liksom bara förökar sig för att man var tvungen att göra lunch till en bebis också? Och när man borde dammsuga upp toalettpappers-tussar som ligger i hela vardagsrummet för att Harpan ville leka att det snöade, precis som i Frost. Är det helt fel då att istället gå och lägga sig mitt på dagen tillsammans med Max när hon sover middag?

Ja kanske. Men stäm mig då. Johan har bara varit borta sedan i lördags och det märks direkt. Jag hinner liksom aldrig i kapp känns det som. För att kunna plocka ur och i diskmaskinen så får Max gå loss i tupperware-skåpet, och det blir en never ending story. Ja, ni som vet, ni vet.

Men hur kan man inte somna när man ligger bredvid det här:

När den lilla kroppen gosar in sig som en fysisk pusselbit som jag saknar… Och när hon trampar med sina fötter och nyper sina tår i min tre-täta-graviditeters hud på magen, då får huset se ut som fan.

Follow my blog with Bloglovin