Det har varit svårt att missa hela me too som pågår nu. Hashtagen som på alla sociala medier visar hur många kvinnor i vår närhet som har varit utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp. Jag har blivit så jäkla berörd av detta. Det har dunkat inifrån och jag vill typ skrika, av ilska men också av iver; Det är nu det händer!
Jag har med tårar i ögonen sett tjejers kanske värsta värsta symboliseras i en bild eller i en status.
Och det gör så jäkla ont att se hur det direkt kommer fram massa hetsiga motrörelser, typ Elisabeth Höglund (WTF?!?!) och män som skriker sig hesa att; Vi blir också utsatta!? Men de skriker bara för att överrösta den här kampen, annars håller de käften precis som Lady Dahmer säger så klockrent på sin instagram:
”Ja jag vet att män blir utsatta för sexuella övergrepp, att de blir misshandlade av sina fruar och flickvänner, att de också kan våldtas och att det händer att kvinnor mördar män. Detta är såklart ett problem och nåt vi behöver prata om, framförallt eftersom att normer och könsroller förhindrar män från att bearbeta detta på ett sunt sätt. .
MEN, om du bara tar upp dessa problem när vi andra pratar om det våld och de sexuella övergrepp som kvinnor utsätts för så är du en del av problemet. Du möjliggör att kvinnor blir utsatta. Du försvårar för oss. Du förhindrar förändringen. .
Om du verkligen, på riktigt, brydde dig om att män blir misshandlade, mördade och våldtagna så skulle du driva den frågan aktivt – vid alla andra tillfällen. Inte bara när vi pratar om kvinnors utsatthet. Men det gör du ju inte. För du skiter ju att män våldtas. Du vill bara att vi kvinnor ska hålla tyst om det vi utsätts för. Du vill inte att vi ska prata om det alls.”
Me too. Så jäkla me too.
Och jag brinner av rädsla och gråter av avsky när jag tänker att bakom varje postad status, bakom varje upplagd bild finns en historia. Om en man. Som på ett eller annat sätt har trott sig äga rätten till något som inte är hans.
Fy fan. Jag vill ge mina döttrar tårgas och rakblad. Men främst kommer jag uppfostra min son rätt.
Och jag tror att något kommer hända nu, jag tror att vi kommer få vara med om en förändring. Det räcker nu. Vi är trötta, vi är arga, ledsna men starka. Och vi är inte tysta längre.
Snälla, #not them too
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.
Christine's Stories · 9 years ago
Fint skrivet <3
Annika · 9 years ago
Ja. Bra. Det berör verkligen djupt. Det drar upp gamla undanträngda känslor. Och verkligen, #notthemtoo. Blir så ledsen över att man ens ska behöva bära den oron för sitt barn. /#metoo
Lotta · 9 years ago
Humor varvat med allvar, det gör den här bloggen så bra. #metoo
Anna R · 9 years ago
Ja nu jävlar brinner det! Och det måste fortsätta brinna i många år framöver nu om våra hjärtan ska slippa!
My · 9 years ago
Klockrent. Bara så.
Malin · 9 years ago
Fan vad bra skrivet!!!