Ett

I förra lördagen fyllde Max 1 år. Jag hade slängt ihop ett litet kalas för alla hennes bästa bebisvänner. Vi hade en inhyrd trollkarl och en liten uppblåsbar hoppborg i bebisstorlek, och även en liten klapphörna med dvärgkaniner. Jag hade bakat cupcakes och dekorerat hela trädgården med rosa och vita ballonger. De vuxna fick Mimosa och snittar.

Nä. Så var det inte. Om man tänker allt det där ovan plus lite till, och sen tänker raka motsatsen. Då är vi någonstans i närheten av Max första födelsedag.

Det är inte det att vi inte ville fira hennes födelsedag, men Johans och min ribba för ett 1 årskalas ligger någonstans nere under heltäckningsmattan just nu, i sällskap med de romantiska förväntningarna på varandra efter flera nätters dålig sömn.

Sen kom vi ju på att det är ju faktiskt för de andra barnen som vi ska fira. De är ju dem som vill slåss om att blåsa ut ljuset på hennes tårta och hjälpa till med att öppna presenter. Så de fick gå och välja en varsin present till Max och köpa en tårta.

Sedan har vi den jäkla lyxen att bli bortskämda av Johans agenter. Jag vet inte om de vill smöra för honom eller om det är så att de verkligen, veeerkligen älskar våra barn som de aldrig träffat, men de skickar så fina presenter på deras födelsedagar. Alltid kläder från märket Makié som är så fancy att jag typ aldrig låter barnen använda dem, vilket är synd. Btw, nu när jag länkade var jag tvungen att tjuvkika på vad skorna kostade och satte mitt kalla kaffe i halsen.

Grattis min lilla Gittan Goding.