The kids are alright

Okej, jag vet inte om jag tråkar ut er totalt just nu, får ta den risken, men de här bilderna tog min man på barnen i sommar.

För er känns det ju såklart inte i hjärtat, men mitt slår dubbelslag. Minen som Harriet gör på den första bilden, är minen hon gör när hon koncentrerar sig. Eller bilden när Jack och Harriet kramas och ser ut som ett gammalt gift par, de gjorde det för kameran men jag märkte att de tyckte att ögonblicket var fint och speciellt.

Så märkligt att sommaren precis är slut fast när jag ser bilderna känns det som om de är tagna för en evighet sedan. Skulle vi nästa sommar kommit ihåg att Harpan hade sin My Little Pony innanför klänningen och döpte den till Rosali, om vi inte har den bilden? Jag älskar hur en bild kan få samma känsla att rusa genom kroppen när jag ser den, som jag hade när togs.

Som bilden på mig på stranden med Jack och Harriet, det var eftermiddag och vi hade börjat packa ihop oss för att åka hem. Men istället stannade vi helt okommenterat kvar, för att det plötsligt slutade blåsa och havet blev så stilla. Och vi bara satt där tillsammans i sanden, och allt var så fint och orört.