Harriet

Så idag fyller Harriet tre år. Hon är fasiken världens roligaste och envisaste unge, och vi har från dag ett kunna se att hon har en räv bakom örat.

Jag hade gått 4 dagar över tiden och trodde på riktigt att jag skulle dö överburenhets-döden. Dramaqueen. Det enda som var bra med det, var att jag hade grinat till mig att Johan skulle köpa en present varje dag som jag gick över tiden. Dag ett köpte han en pocketbok på Pressbyrån. Vilket mottogs ganska svalt av en hormonellfylld svullen kvinna. Men dag två kom han hem med den här fina Hermes-skålen.

Klockan fem på morgonen vaknade jag av den första värken, och jag fattar direkt att det är the real deal. Det var liksom inget litet förspel ens, utan pang boom direkt på rödbetan. Vi ringer in min mamma som ska stanna med Jack och nu i efterhand undrar jag om hon ställde sig och rullade håret eller något liknande, för det kändes som en evighet innan hon kom. När vi väl ska åka och ta min mammas taxi som står på gatan och väntar, märker jag att Johan har satt på ägg som precis har kokat färdigt?!

Jag står alltså med skor på, dubbelvikt och känner hur värkarna börjar bli lite mer krystade om man säger så. Och Johan står och skalar ägg. Han frågar i för sig mig många gånger om jag var verkligen helt säker att jag inte ville ha ett, annars så äter han båda två. Och det var ju… gulligt.

Jag var öppen 9 cm när jag kom in till BB Sofia. Kravlade mig upp i sängen och slet av mig kläderna. Jag minns att jag blev irriterad på att de vill klä på mig en sjukhusrock. De ville väl bara värna om min integritet, men jag ville bara vara helt naken och fri. Jag var så koncentrerad och inne i mig själv, att jag tror att att jag bara öppnade ögonen två-tre gånger från att jag kom ur taxin. En gång var för att kolla om Johan mådde bra, han frågade nämligen om det fanns någon stol han kunde sitta på. Jag skrattar när jag skriver det nu, han hade ju ingen aning om att hon var på väg ut, men i stunden vill jag bara be honom gå och kolla om det fanns något ägg han kunde koka.

I alla fall, det tog cirka 30 minuter från att jag gick in på BB och tills hon var ute kl 08.05. Skrynklig och lite ojämn. Därför fick hon smeknamnet Bucklan de första veckorna.

Grattis mitt lilla hjärta.