Polarpriset

Idag är det dags för Polarpriset. Det ska bli skönt att få klä upp sig lite och mingla med det vackra folket. Eller i alla fall stryka sig längst med väggarna och titta på de vackra folket.

Jag går som Johans plus en liksom, och nu när han är iväg och jobbar så var min första tanke att jag absolut inte skulle gå utan honom. Jag tycker ju att sådana här grejer är ganska läskiga och jag är inte bra på mingla.

Men sen kände jag att vafan, jag orkar inte oroa och begränsa mig själv hela tiden med mina egna neurotiska drag, det är så utmattande. Så jag provar att säga JA istället! Så hoppas vi att jag inte blir gravid.

Jag tror att anledningen till att jag tycker att bordsplaceringsmiddagar just är så utmattade är för att jag ofta känner att det är jag som måste hålla hov och panikslaget oroar mig om mina bordsgrannar är tillfredställda eller ej. Sen när middagen är slut så har jag en molande träningsvärk i kroppen från att typ gått ner i brygga för att vara till lags. Utan att kanske alltid få samma sak tillbaka.

Men som sagt, nu tror jag att jag har lärt mig lite att vara bekväm i tystnad. Och att det inte bara jag som ska leverera.

Chilla lite som man säger!

Följ på instagram så ska jag försöka lova en selfie med kungen!

e.renck