En blandning av sött och salt
9 years ago
Så, nu sitter jag i Stockholm och skriver. Det regnar och är 13 grader ute, barnen har kämpat emot tidsskillnaden med klor och näbbar, men nu sover de äntligen vid rätta tidpunkter. Vi kom hit till Sthlm för 8 dagar sen, och det känns inte som att man kan vara här på riktigt innan jetlagen släpper. Allt är lite motigt och gnälligt. Men som sagt, nu börjar det ordna upp sig.
Förlåt mormor för att vi körde picknick på din hemmagjorda bebisfilt. Men det var så göttigt väder där en söndag, i mitten av maj, i Prospect Park.
Det är alltid lite blandade känslor när jag kommer tillbaka till Stockholm. Jag längtar ju alltid efter att komma hit, det är ju här jag är född och uppvuxen. Det är här jag har mina föräldrar, syskon och gamla vänner.
Några dagar innan vi åkte så var det typ 28 grader så barnen fick springa näck och leka med vatten i trädgården.
Men jag märker att det är inte det jag kallar hemma längre. Och jag har skrivit om det här tidigare, men det tog ju så otroligt lång tid för mig att känna mig hemma i New York. Tror den känslan kom på riktigt samtidigt som Max föddes och som vi köpte huset.
Poserandes framför trappen till vårt hus.
Max hipster-gudfar Sebastiaan kommer vi sakna i sommar.
Men nu ska vi vara här i Sthlm fram till midsommar och sen åker vi ner till Torekov för sommarlov. Jag kan ibland känna att det är svårt att underhålla barnen när vi är här, vi hänger i alla lekparker, kör Skansen och Astrid Lingren, men efter ett tag kan man ju det med. Och barnen också. Alla polare jobbar ju och går på förskola såklart, så det blir lite ensamt.
Sånt här satt jag och gjorde istället för att blogga nu under radiotystnaden.
Så nu kör jag en Ensam ung kvinna söker (förutom den galna biten ) och frågar om det finns någon i Stockholmstrakten som har orkat läsa hela vägen hit och har barn, gärna i Jack och Harpans ålder, och vill hänga någon dag så maila gärna ([email protected]). Vi är snälla!
Alltså packa för 3 månader. Vad kan man säga, det är inte vackert. Och inte roligt.
Halvt engagerade i sandlådan i någon av alla lekparker.
Gittan Långstrump
Bland det första jag gjorde efter att vi kom hit till Sthlm var att gå på riktig bloggmiddag med mina pinglor till bloggkollegor, här på The Way We Play. Riktigt roliga och smarta brudar.
Alla var inte med på bild här, men här är iallafall Lina Elin Julia jag och Malin. Bilden har jag lånat från Ebba som tog bilden.
Raj raj-morsan i hisspegeln kl 02.05.
Ja, det här blev väl ett litet spretigt "detta-har-hänt"-inlägg a la Netflix-marathon, men men.
instagram e.renck
Förlåt mormor för att vi körde picknick på din hemmagjorda bebisfilt. Men det var så göttigt väder där en söndag, i mitten av maj, i Prospect Park.
Det är alltid lite blandade känslor när jag kommer tillbaka till Stockholm. Jag längtar ju alltid efter att komma hit, det är ju här jag är född och uppvuxen. Det är här jag har mina föräldrar, syskon och gamla vänner.
Några dagar innan vi åkte så var det typ 28 grader så barnen fick springa näck och leka med vatten i trädgården.
Men jag märker att det är inte det jag kallar hemma längre. Och jag har skrivit om det här tidigare, men det tog ju så otroligt lång tid för mig att känna mig hemma i New York. Tror den känslan kom på riktigt samtidigt som Max föddes och som vi köpte huset.
Poserandes framför trappen till vårt hus.
Max hipster-gudfar Sebastiaan kommer vi sakna i sommar.
Men nu ska vi vara här i Sthlm fram till midsommar och sen åker vi ner till Torekov för sommarlov. Jag kan ibland känna att det är svårt att underhålla barnen när vi är här, vi hänger i alla lekparker, kör Skansen och Astrid Lingren, men efter ett tag kan man ju det med. Och barnen också. Alla polare jobbar ju och går på förskola såklart, så det blir lite ensamt.
Sånt här satt jag och gjorde istället för att blogga nu under radiotystnaden.
Så nu kör jag en Ensam ung kvinna söker (förutom den galna biten ) och frågar om det finns någon i Stockholmstrakten som har orkat läsa hela vägen hit och har barn, gärna i Jack och Harpans ålder, och vill hänga någon dag så maila gärna ([email protected]). Vi är snälla!
Alltså packa för 3 månader. Vad kan man säga, det är inte vackert. Och inte roligt.
Halvt engagerade i sandlådan i någon av alla lekparker.Gittan Långstrump
Bland det första jag gjorde efter att vi kom hit till Sthlm var att gå på riktig bloggmiddag med mina pinglor till bloggkollegor, här på The Way We Play. Riktigt roliga och smarta brudar.
Alla var inte med på bild här, men här är iallafall Lina Elin Julia jag och Malin. Bilden har jag lånat från Ebba som tog bilden.
Raj raj-morsan i hisspegeln kl 02.05.
Ja, det här blev väl ett litet spretigt "detta-har-hänt"-inlägg a la Netflix-marathon, men men.
instagram e.renck
Elin Renck
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.